För första gången på mina 35 år i Sverige lyssnade jag på kungens jultal som alltid går av stapeln på juldagen. Det sänds i Sveriges Radio P1 som del av lunchekot, alltså på bästa sändningstid. Tio minuter med framtidsperspektiv inför det nya året och tillbakablickar på det gångna. Hopp och framtidstro ska spridas.
”Kära svenskar, hemma och utomlands, alla i Sverige!” inleder kungen sitt tal. Hans tonfall är lugnt och varmt.
Talet handlar om personliga upplevelser – drottningens och hans Indienresa – men också om klimatförändringarna som kommer att ställa oss inför helt nya situationer, enligt kungen. Han nämner granbarkborren som exempel, en insekt som har vandrat norrut med det varmare klimatet och angriper storskaligt granskogarna (Sveriges monokultur och enorma kalhyggen där virket staplas i stora upplag gynnar spridningen av skadedjuret, det sägs inte).
Det som berörde mig mest i jultalet var kungens oro över de stora utmaningarna vi står inför, både här hemma i Sverige, i vårt närområde och globalt. Framförallt är det brottsligheten och det säkerhetspolitiska läget som förändras snabbt i vår omvärld. Det oroar honom. Men hör och häpna, botemedlet för att bemöta det ändrade säkerhetspolitiska läget lyder som följer:
– Under det kommande året genomförs Totalförsvarsövning 2020, den största övningen på 30 år av Sveriges civila och militära beredskap, förklarar kungen.
Krigsövningar istället för diplomati? Visst, kungen har ingen politisk makt. Men han är representant för Sverige, har inflytande och hörs och syns även av dem som hellre skulle vilja se en demokratiskt vald president som statschef.
Försvarsmakten skriver på sin hemsida att totalförsvarsövningen redan har börjat i november 2019 och kommer att fortsätta under hela 2020. Från 11 maj till 4 juni pågår övningen integrerad med försvarsmaktsövning Aurora, en nationell militärövning i samarbete med internationella partners. Den ska bli mera omfattande än föregångaren Aurora 17 och genomföras över hela Sverige.
”Säkerhetsläget i Sveriges närområde har successivt försämrats de senaste åren”, uppger Försvarsmakten som skäl. Vem är fienden undrar jag? Varifrån kommer hoten? Är det bara militären som kan skydda oss? Inget svar ges. Naturligtvis har inte heller Kungen några svar.
Har diplomatin tystnat, har anslagen för gemensamma konferenser och utbyten på alla nivåer frysts? Hur hade det varit om Kung Carl Gustaf och Drottning Silvia till exempel hade åkt till Ryssland istället för Indien? Kungen är ordförande på möten med Utrikesnämnden. En av hans uppgifter är att diskutera med regeringen om hur Sverige ska samarbeta med andra länder. Nio ordinarie ledamöter sitter i Utrikesnämnden.
”Jag önskar alla i vårt land en stark framtidstro”, avslutar kungen sitt tal med. Jag frågar mig själv, är detta inte bara förenligt med ständiga samtal, handel och förhandling om allting som berör oss på alla plan? Inte med krigsövningar.
FN:s konvention om barnens rättigheter har blivit svensk lag efter 30 år.
Militären redovisar inte sin förbrukning av drivmedel och koldioxidutsläpp.
