Radar

Lägre födelsevikt av perflourerade kemikalier

PFAS-ämnen kan finnas i dricksvattnet om det läckt ut från brandsläckningsskum, och även i många produkter som har smuts-, fett- och vattenavvisande egenskaper.

Hos många människor och djur över hela världen kan man i dag hitta perflourerade ämnen, PFAS, i blodet. Det är en grupp kemikalier som används för att göra material smutsavvisande och vattentäta och har också uppmärksammats i Sverige då de läckt ut i grund- och dricksvattnet efter att ha använts för brandsläckning. I en studie visar forskare nu att dessa kemikalier påverkar oss redan som foster.

PFAS-ämnen får vi främst i oss genom att äta fisk och om dricksvattnet där vi bor är förorenat. Men de finns exempelvis också i många vardagliga produkter som vissa textilier, skidvalla, produkter med teflon, i bakplåtspapper och popcornspåsar för mikrougnar.

Studien har undersökt om det fanns ett samband mellan nivån av åtta PFAS-ämnen i blodet hos över 1500 gravida kvinnor och födelsevikten hos deras barn, i den så kallade SELMA-studien. I analyserna togs även hänsyn till andra faktorer som kan påverka födelsevikten, som rökning och mammans vikt.

Flickor och pojkar påverkas olika

Resultaten visade att högre halter av fem av de undersökta PFAS-ämnena kunde kopplas till en lägre födelsevikt hos barnen. Forskarna kunde också se att påverkan var starkare för flickor.

– Vi är inte förvånade över dessa resultat, säger doktor Sverre Wikström, barnläkare knuten till Örebro universitet och ansvarig för delstudien, i ett pressmeddelande.

– Det finns flera studier i dag som pekar i denna riktning. Nytt är dock att vi här även ser kopplingen mellan PFAS-exponering och ökad andel barn födda lätta för sin graviditetslängd, alltså med onormalt låg födelsevikt. Viktigt är också att vi ser hur flickor och pojkar kan påverkas olika av att exponeras för dessa kemikalier under fosterlivet, fortsätter han.

Lagras i kroppen

Andra studier har visat att det även finns kopplingar till havandeskapsförgiftning, och Carl-Gustaf Bornehag, professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet, som leder SELMA-studien uttrycker oro. Både för att dessa kemikalier är så spridda och för att de är några av de mest svårnedbrytbara som vi har i vår omgivning, vilket gör att de lagras i kroppen.

– Några av dessa ämnen håller på att fasas ut, vilket naturligtvis är mycket bra, men även om vi förbjuder dessa kemikalier så kommer de att finnas kvar i våra kroppar under mycket lång tid eftersom de är så extremt persistenta och dessutom bioackumulerande, säger Carl-Gustaf Bornehag. Detta visar på ett mycket tydligt sätt faran med att introducera nya kemikalier utan att från början göra en riktig riskvärdering.

Om SELMA-studien

SELMA-studien studerar om exponering för hormonstörande ämnen tidigt i livet har betydelse för utveckling av kroniska sjukdomar senare.
SELMA genomförs i samarbete mellan Karlstads universitet, Landstinget i Värmland och Lunds universitet och en rad internationella forskargrupper.
Forskarna följer drygt 2 000 mor-barn par från tidig graviditet över förlossning och uppåt i åldern för barnen där de samlar in data för den gravida kvinnan och förlossningen och senare för barnet.
Källa: selmastudien.se

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV