DEBATT | Jag vet inte ens var jag ska börja med mina splittrade intryck denna morgon. Suckar och försöker hitta en utgångspunkt, men det kanske kvittar. De till synes åtskilda händelserna är förenade i en utveckling som, vad det verkar är bortom kontroll. Det är som med klimatförändringarna. En katastrof påskyndar den negativa utvecklingen och karusellen mot en hotande undergång snurrar fortare och fortare. 

Vi får en allt sämre nyhetsrapportering från våra mindre orter. Nu är det Östra Småland som tystnar och fler tidningar lär det bli som får stänga igen. Förenklingar och storstadsperspektiv blir en logisk följd av detta. Volvo Cars slår försäljningsrekord och det för sjätte året i rad. Främst är det i Kina man ökar och det är de stora SUV-modellerna det rör sig om. På radion hör jag om hur skogsbolagen, som inte bara avverkar skog utan dessutom gör stora vinster, ska robotisera somliga av virkesdepåerna för att man inte har råd att ha anställda där. Till detta kan, som ett kletigt och obehagligt enande kitt, läggas att nästan en fjärdedel av väljarkåren lägger sin röst på sverigedemokraterna.

Samtidigt är det en logisk utveckling om man analyserar innehållet i de exempel jag nämner. Vi skäller på Kina för att det är de som bidrar mest med ökningen av koldioxidutsläpp och för att de håller miljoner människor instängda i omskolningsläger som ska vara de största sedan Förintelsen. Samtidigt drar vi oss inte för att hurra över att, numera Geely-ägda, Volvo går framåt där. Och så landsbygden… ”Hela Sverige ska leva”, sägs det av sömngångaraktig vana. Till de höghastighetståg mellan storstäderna som regeringen vill satsa enorma summor på, kommer tidningsnedläggningarna och förlorade arbetstillfällen. Inte nog med att skogarna förvandlas till virkesåkrar alltså. Nu ska robotarna, till på köpet, göra arbetet och göra redan få arbetstillfällen än färre…

Det är lätt att bli dyster och inte blir jag gladare av att vi snart, med stor sannolikhet, kommer att ha en M+KD+SD-regering. Och att det verkligen kommer att sluta så, blir jag än mer övertygad om när jag läser om statsministerns, och många med honoms, reaktion på att moderatledaren och SD-ledaren träffats. Det enda man kan åstadkomma är att gnälla över att mötet ägt rum. Men varför skulle de inte träffas nu när de har ett gyllene tillfälle att ta makten i Sverige?

Det är bråttom nu om inte det nyss nämnda scenariot ska bli verklighet. Vi behöver alldeles omedelbart en politik som inkluderar hela Sverige och inte en massa till intet förpliktande ord. Vi behöver media som täcker hela landet och att journalisterna finns. Låt dem bara göra något annat än att bevaka varje nysning från president Trump eller hålla på med fånigheter som att, lätt ironiskt och något förenklat, rapportera varje gång familjen Wahlgren städar eller har ett ”uppslitande bråk”. Ge oss också en konsekvent miljöpolitik. Sluta upp med att låta den ena handen förstöra de åtgärder som den andra presterar. Till det sistnämnda kan man lägga att Saab nu försöker sälja 114 JAS-plan till Indien. Ett Indien som ständigt är på gränsen till krig mot grannen Pakistan. Freds- och miljöbevarande? Skulle inte tro det…

Jag önskar att den delen av det politiska etablissemanget som verkligen vill ha fred, som vill ha rättvisa i Sverige och i världen, och som är intresserade av såväl klimat som natur nu kliver fram och rycker argumenten ur den höger som fått gratisargument av en inkompetent regering och en opinion som ständigt nöjer sig med att reagera istället för att reflektera och agera. Om inte… Ja, då kan vi bara, med Peps Persson, sjunga de sorgliga raderna ”Det är sent på jorden…”