Det finns växande bevis för att så kallade ”tipping points” – storskaliga, accelererande och ofta oåterkalleliga processer i naturen – har större sannolikhet att inträffa än vi tidigare trott. Det kan exempelvis handla om att Amazonas regnskog eller Västantarktis inlandsis försvinner. Det varnar en rad forskare, däribland svenska Johan Rockström, i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Nature på onsdagen.

– För tio år sedan så verkade dessa ”sovande jättar” fortfarande slumra, men  nu håller de på att vakna. Vi ser väldigt stora förändringar vilket borde oroa oss alla, säger medförfattaren Owen Gaffney, verksam vid Stockholm Resilience Centre, i ett pressmeddelande.

”En planetär kris”

Forskarna skriver att den internationella klimatpanelen IPCC introducerade idén om dessa tröskeleffekter för 20 år sedan och att IPCC då trodde att detta kunde vara möjligt om den globala medeltemperaturen steg med mer än 5 grader. Forskning som sammanfattas i de två senaste klimatrapporterna från panelen uppskattar istället att detta är ett möjligt scenario redan mellan 1 och 2 graders uppvärmning.

De påpekar att de utlovade minskningarna av växthusgaser från världens länder i dagsläget kommer att resultera i minst 3 graders global uppvärmning. Och det är dessutom osäkert om ens de löftena kommer att hållas.

Forskarna skriver att med de ökande riskerna för tipping points behöver uppvärmningen begränsas till 1,5 grader.

– Det är inte bara människan som sätter press på jorden på ett sätt som vi aldrig sett tidigare. När vetenskapen går framåt, måste vi också erkänna att vi har underskattat riskerna för att släppa lös oåterkalleliga förändringar där planeten själv förstärker den globala uppvärmningen, säger Johan Rockström.

Han menar att vi redan nu ser detta vid 1 grad global uppvärmning.

– Vetenskapligt ger det oss starka bevis för att utropa ett planetärt krisläge, att sätta igång världsomspännande åtgärder som skyndar på vägen till ett samhälle som kan fortsätta att utvecklas på en stabil planet, fortsätter han.

Framtida anpassningar

Forskning under de senaste tio åren har visat att exempelvis smältningen av isen på Västantarktis redan kan ha passerat ”tröskeln”, likaså Grönlands istäcke vid redan 1,5 grads global uppvärmning, skriver forskarna. Det innebär att framtida generationer redan kan vara dömda att leva med en höjd havsnivå på runt 10 meter.

Hur fort denna höjning sker – och hur lång tid mänskligheten har att anpassa sig på – är dock fortfarande beroende på hur stor temperaturhöjningen blir. Vid 1,5 grad tar det kanske 10 000 år, medan det vid mer än 2 grader kan hända på mindre än 1 000 år. Här behövs det mer forskning, påpekar de.

Liknande tröskeleffekter finns även i de biologiska systemen, som Amazonas regnskog, de nordliga barrskogarna och Australiens stora korallrev. Omvälvande förändringarna i dessa system kan alltså också orsaka stora utsläpp av växthusgaser till atmosfären, vilket ytterligare minskar det utrymme  och den tid som vi människor har på oss att minska utsläppen.

"Kan fortfarande minska riskerna"

Forskarna menar att det redan kan vara för sent att undvika dessa tröskeleffekter – medan reaktionstiden för världens länder att få ner utsläppen i bästa fall är 30 år, skriver de.

– Vi kan redan ha korsat gränsen för en dominoeffekt av sammankopplade tipping points. Men däremot kan hastigheten på deras förlopp, och den risk som de utgör, bli mindre om vi drar ner på utsläppen, säger huvudförfattaren Tim Lenton, chef för Global Systems Institute, University of Exeter, i pressmeddelandet.

Energin från solens strålar står i dag för endast omkring två procent av jordens energibehov. Vad som krävs är miljövänliga och billiga solceller. 

Nu har forskare från Linköpings universitet och KTH lyckats skapa en solcell delvis tillverkad av kraftlignin, en relativt obehandlad restprodukt från papperstillverkning. Lignin finns i cellväggarna hos nästan alla landlevande växter. Träd består till 20–30 procent av lignin, det är vad som ger styrka till växten. 

Forskarnas långsiktiga mål är en solcell helt av trämaterial.

– Vi vill bygga effektiva, pålitliga, billiga och miljövänliga solceller. Med den här studien kan vi visa att det är möjligt och ett första steg mot att byta ut material som idag är baserade på olja mot träbaserade alternativ, säger Mats Fahlman, professor vid Laboratoriet för organisk elektronik vid Linköpings universitet i ett pressmeddelande.

Lignin som behandlats kraftigt med olika kemikalier har tidigare använts i försök med solceller. I jämförelse med dem är solcellen av kraftlignin stabilare, enligt forskarna.

I jämförelse med traditionella solceller finns för- och nackdelar med ligninbaserade varianter, berättar Mats Fahlman.

– Organiska solceller kommer aldrig vara bäst när det gäller effektivitet. Men fördelen är att de är ogiftiga, hållbara och billiga. Kan de ligga på 15–20 procents effektivitet räcker det gott och väl för de flesta tillämpningar, säger han.

Det är en av de stora snackisarna under klimatmötet COP28 i Dubai. Tekniken som av vissa beskrivs som en klimaträddare – medan andra ser den som ett sätt för oljejättar att i oförminskad takt fortsätta med klimatskadliga fossila bränslen.

I Sverige beskrivs CCS som en viktig pusselbit för att nå klimatmålen. Men det går trögt med tekniken, som går ut på att avskilja koldioxid från utsläppen, transportera bort den och pumpa ned den i underjorden.

En genomgång som TT gjort bland de projekt som kommit längst visar att ingen ännu formellt har fattat ett investeringsbeslut om att faktiskt gå vidare med planerna. En anledning är den stora ekonomiska osäkerheten.

Regeringen har avsatt 36 miljarder kronor för 2026–2046. Tanken är en omvänd auktion där företag tävlar om att erbjuda störst koldioxidupptag till lägst pris. Men processen har fastnat hos EU-kommissionen och hur lång tid den tar vet ingen. Klart är att auktionerna försenats till minst nästa år.

– Alla går och väntar på ett godkännande från EU, säger Julia Ahlroth, chef för strategi och omvärldsrelationer på Växjö Energi.

Bolaget planerar att sätta in koldioxidavskiljning på Sandviksverket, som årligen ska fånga in 200 000 ton koldioxid. Projektet är redan försenat, och är i gång tidigast 2028.

Var hamnar koldioxiden?

Ett annat problem är var koldioxiden som avskiljs ska ta vägen. Koldioxiden måste transporteras med båt, tåg, lastbil eller i pipeline, antagligen med slutstation i Norge eller Danmark. De lösningarna finns inte i dag och transportsektorn behöver veta att den kommer att ha någon koldioxid att avskilja. Samtidigt vill ingen satsa på CCS om ingen kan transportera bort koldioxiden.

– Utmaningen är att ingenting är på plats. Vem vågar börja med ett investeringsbeslut så att de andra kan gå efter? säger Ahlroth.

Stockholm Exergi med sitt biokraftvärmeverk i Hjorthagen är antagligen längst fram i landet med planerna på sin bio-CCS-anläggning. Men även här har projektet försenats, från 2026 till tidigast 2027.

Innan bolaget vågar lägga ett investeringsbeslut väntar man in regelverket kring den omvända auktionen, säger Fabian Levihn, forskningschef och docent i industriell ekonomi vid KTH.

– Sverige hamnar efter. Vi låg bland de första, det är bara att konstatera att Danmark redan hunnit genomföra någon typ av upphandling av stöd för negativa utsläpp.

Jätteprojekt hotat

Inte heller stora utsläppare av koldioxid har satt ned foten kring CCS i Sverige. Heidelberg Materials cementfabrik i Slite på Gotland har planer på en sådan som i ett slag skulle kapa Sveriges utsläpp med 4 procent, 1,8 miljoner ton årligen.

Men för att jättesatsningen på 10 miljarder kronor ska sjösättas behöver företaget snabba tillståndsprocesser och även nya elkablar till Gotland i god tid innan anläggningen är i bruk 2030.

– För att vi inte ska bli omsprungna måste man omedelbart ta ett mycket tydligare statligt grepp om den här strukturomvandlingen, säger vice vd Karin Comstedt Webb

I dag är Svenska kraftnäts prognos för de nya elkablarna 2031. För sent, anser Heidelberg.

– Då går investeringen kanske till något annat land, säger Comstedt Webb.