Det finns växande bevis för att så kallade ”tipping points” – storskaliga, accelererande och ofta oåterkalleliga processer i naturen – har större sannolikhet att inträffa än vi tidigare trott. Det kan exempelvis handla om att Amazonas regnskog eller Västantarktis inlandsis försvinner. Det varnar en rad forskare, däribland svenska Johan Rockström, i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Nature på onsdagen.

– För tio år sedan så verkade dessa ”sovande jättar” fortfarande slumra, men  nu håller de på att vakna. Vi ser väldigt stora förändringar vilket borde oroa oss alla, säger medförfattaren Owen Gaffney, verksam vid Stockholm Resilience Centre, i ett pressmeddelande.

”En planetär kris”

Forskarna skriver att den internationella klimatpanelen IPCC introducerade idén om dessa tröskeleffekter för 20 år sedan och att IPCC då trodde att detta kunde vara möjligt om den globala medeltemperaturen steg med mer än 5 grader. Forskning som sammanfattas i de två senaste klimatrapporterna från panelen uppskattar istället att detta är ett möjligt scenario redan mellan 1 och 2 graders uppvärmning.

De påpekar att de utlovade minskningarna av växthusgaser från världens länder i dagsläget kommer att resultera i minst 3 graders global uppvärmning. Och det är dessutom osäkert om ens de löftena kommer att hållas.

Forskarna skriver att med de ökande riskerna för tipping points behöver uppvärmningen begränsas till 1,5 grader.

– Det är inte bara människan som sätter press på jorden på ett sätt som vi aldrig sett tidigare. När vetenskapen går framåt, måste vi också erkänna att vi har underskattat riskerna för att släppa lös oåterkalleliga förändringar där planeten själv förstärker den globala uppvärmningen, säger Johan Rockström.

Han menar att vi redan nu ser detta vid 1 grad global uppvärmning.

– Vetenskapligt ger det oss starka bevis för att utropa ett planetärt krisläge, att sätta igång världsomspännande åtgärder som skyndar på vägen till ett samhälle som kan fortsätta att utvecklas på en stabil planet, fortsätter han.

Framtida anpassningar

Forskning under de senaste tio åren har visat att exempelvis smältningen av isen på Västantarktis redan kan ha passerat ”tröskeln”, likaså Grönlands istäcke vid redan 1,5 grads global uppvärmning, skriver forskarna. Det innebär att framtida generationer redan kan vara dömda att leva med en höjd havsnivå på runt 10 meter.

Hur fort denna höjning sker – och hur lång tid mänskligheten har att anpassa sig på – är dock fortfarande beroende på hur stor temperaturhöjningen blir. Vid 1,5 grad tar det kanske 10 000 år, medan det vid mer än 2 grader kan hända på mindre än 1 000 år. Här behövs det mer forskning, påpekar de.

Liknande tröskeleffekter finns även i de biologiska systemen, som Amazonas regnskog, de nordliga barrskogarna och Australiens stora korallrev. Omvälvande förändringarna i dessa system kan alltså också orsaka stora utsläpp av växthusgaser till atmosfären, vilket ytterligare minskar det utrymme  och den tid som vi människor har på oss att minska utsläppen.

"Kan fortfarande minska riskerna"

Forskarna menar att det redan kan vara för sent att undvika dessa tröskeleffekter – medan reaktionstiden för världens länder att få ner utsläppen i bästa fall är 30 år, skriver de.

– Vi kan redan ha korsat gränsen för en dominoeffekt av sammankopplade tipping points. Men däremot kan hastigheten på deras förlopp, och den risk som de utgör, bli mindre om vi drar ner på utsläppen, säger huvudförfattaren Tim Lenton, chef för Global Systems Institute, University of Exeter, i pressmeddelandet.