Ekobyn som vill skapa sin egen energi

De flesta som åker förbi Suderbyn lägger märke till den stora kupolen, eller ”domen”, som den kallas – ett gigantiskt växthus format som ett halvklot. Härinne finns den omtalade biogasanläggningen, som utgör en av de centrala delarna i byns verksamhet. Den matas med trädgårdsavfall, rester från köket och slam, och omvandlar det till biogas och biogödsel.

Målet är att skapa ett system där man kan producera mat och energi året runt utan att orsaka utsläpp av koldioxid och näringsämnen.

– Vi som bor här delar tron att vi måste minska våra fotavtryck i samhället. Vi vill inspirera andra att ifrågasätta det leverne och de värden som dominerar konsumtionssamhället. Det handlar inte bara om tekniska lösningar, utan också om ändrade beteendemönster och det sociala värdet i att jobba tillsammans, säger Martin Ahlström, en av dem som ansvarar för byns energi- och kretsloppslösningar.

Suderbyn ligger i Västerhejde några kilometer söder om Visby och grundades för elva år sedan av Ingrid Gustafsson och Robert Hall. I dag drivs den som en ekonomisk förening och ingår i ett internationellt nätverk där man utbyter erfarenheter  med andra hållbarhetsprojekt runt om i världen.

Fastigheten på fem hektar tillhör en stiftelse och består av ett stort hus där de flesta av byns 20 invånare bor, två stugor och ett antal vagnar på hjul utan el  med vedspis,  och trädgården. Suderbyn har även genom ett arrende tillgång till ett skogsparti på samma storlek som fastigheten.

Allt ska hänga ihop

I ekobyn eftersträvas en livsstil där man delar på alla resurser och försöker hitta hållbara tekniska lösningar. Syftet är att testa lösningarna i olika pilotprojekt och dela med sig av kunskaperna.

– Vi vill inte vara beroende av ett slags energi. Därför testar vi flera tekniker som går ut på att sluta kretslopp. Vi försöker tänka övergripande, allt ska hänga ihop, säger Martin Ahlström.

Förutom biogasanläggningen finns ett mindre vindkraftverk och solpaneler.

Den energi de själva producerar täcker i dag en del av energibehovet. För att kunna öka självförsörjningsgraden jobbar man med att hitta nya lösningar som till exempel att bygga en större solcellsanläggning.

Man bygger också ett produktionskök med veganska och ekologiska råvaror, vilket kommer ge mer mat till Tommy. Genom att öka värmen i biogasanläggningen kan mer biogas skapas. Vid kyla blir mikroorganismerna inte lika aktiva, vilket försämrar produktionen, enligt Martin Ahlström.

Biogasanläggningen är av modellen Puxin och kommer från Kina, men har byggts upp i Suderbyn.  Där har liknande system funnits i över tusen år och är än i dag vanligt förekommande. Tommy har väckt stort intresse i Sverige och Europa, och med hjälp av bland annat Suderbyn har modellen spridits till andra ekobyar. Bland annat har man hjälpt en ekoby i Moldavien att få igång en småskalig biogasanläggning i utbyte mot hjälp att installera ett värmesystem som delvis baseras på biogas för några av fastighetens byggnader.

Men det finns fortfarande flera utmaningar, enligt Martin Ahlström. Förutom att det skulle behöva vara varmare, finns många regler i Sverige kring hur en biogasanläggning ska skötas. Bara att få tillstånd att driva en var svårt, och bestämmelserna kring hur gasen ska lagras och transporteras är många.

– Jag tror att det beror på bristen av erfarenhet. Sverige ligger efter jämfört med andra ställen i världen. Om man tittar på verkligheten kan jag tycka att vi reglerar bort oss lite. Men vi försöker jobba med lagstiftningen för att det ska bli lättare.  Just nu har vi en dialog med Räddningstjänsten, som är de som oftast utfärdar tillstånd och tillsyn av biogasanläggningar i Sverige.

Fungerar som konsulter

Sedan starten har de lyckats övervinna flera hinder och fungerar i dag lite som konsulter, där de samarbetar med regionala energiprojekt för ett fossilfritt samhälle. En av aktörerna som tagit till sig av ekobyns kunskaper i sina egna strategier för att hitta mer hållbara lösningar för energi och odling under det senaste året är Energimyndigheten.

– Många har fått upp ögonen för oss, både nationellt och internationellt, vi anses vara en aktör som har erfarenhet av något som samhället är intresserat av. Vi får fler och fler förfrågningar om att berätta om vår verksamhet och livsstil, både från andra ekobyar men också från festivaler och aktörer som jobbar med stadsutveckling, säger Martin Ahlström.

Just nu ingår de i flera så kallade Leaderprojekt med EU-finansiering för landsbygdsutveckling. Ett av dem handlar om att utbyta kunskaper om alternativa energitekniker med aktörer från flera Östersjöländer, som Finland, Estland, Lettland, Litauen.

Inom projektets  ramar utvecklar Suderbyn en plattform för så kallade gör-det-själv lösningar för off-grid (att koppla bort sig från elnätet och klara sig på egen hand) och förnyelsebar energi. Här ingår så kallad Rocket-teknik, som erbjuder olika lösningar för uppvärmning av boytor samt tillagning av mat.

Tar tillvara på allt

Antoine Arquié kom till Suderbyn från Frankrike för nästan fyra år sedan och är huvudansvarig för trädgården. Han började som volontär och trivdes så bra att han blev kvar.

– Målet är att vara självförsörjande, vilket vi lyckas med under sommarhalvåret. På vintern köper vi in den mat som saknas från en lokal bonde eller andra biodynamiska odlingar, säger han.

Trädgården är huvudsakligen vegansk, utan gödsel från djur och med klassiska permakulturprinciper, som bygger på ett helhetstänk där målet är hållbarhet. Det finns en ettårig köksträdgård men också flera perenner, träd och buskar. De tar också tillvara på de egna fröna, och till nästa år planerar man att börja odla mer spannmål.

– Trädgården är ett sätt att koppla tillbaka oss till jorden och öka vår förståelse för vår relation till jorden. Det är vårt ansvar att den ska vara levande och frisk, så att maten blir det och vi med. Det blir också inspirerande för andra att se att vi kan skapa något som är både vackert och produktivt.

Som näring i trädgården används urin, olika växtbaserade drycker och hemmagjord kompost, byggd enligt en modell skapad av fransmannen Jean Pain.  Den består främst av träflis och alstrar långvarig värme.

Antoine Arquié berättar att Pain placerade en spiralslang som gick igenom komposthögen och lät kallvatten rinna in i slangen. När vattnet kom ut på andra sidan hade det värmts upp av komposten.

– Den ger bra jord och har förutsättningar att ge värme genom slangsystemet. Vår tanke är att koppla komposten till biogasen och att låta varmvatten rinna under Tommy så att den hålls varmare på vintern.

Tar emot trädgårdsavfall

I dag köper byn in planteringsjord men målet är att göra egen jord från en lövkompost. Det tar tre till fyra år för lövhögen att brytas ned till jord, enligt Antoine Arquié.

– Det kan verka lång tid, men huvudingrediensen i planteringsjord är torv, som finns i ett viktigt ekosystem som förstörs när vi gräver upp det. Tittar man på hur lång tid det tar för torv att återskapas handlar det om mer än 1 000 år.

Suderbyn tar emot en hel del trädgårdsavfall, löv och frön från grannar, hotell och närliggande kyrkogårdar. Från hotellet får de också skadade äpplen, som används till äppelmos. De får även frön och planteringsjord som blir över, eller halm som kanske blivit lite möglig, som bönderna ändå tänkt slänga.

– Det som många ser som avfall är resurser för oss. Jag brukar hejda folk på väg till återvinningsstationen och säga att vi kan ta deras löv helt gratis. (På Gotland kostar det att lämna löv på återvinningsstationen). Många räfsar bort och bränner dem, men det bästa är att låta dem ligga eftersom de är viktiga för maskar, fjärilar och bin, säger Antoine.

Köket är hjärtat

Antoine Arquié är också arbetsledare med ansvar för det sociala – en viktig del av verksamheten. Inte minst de delade måltiderna är centrala för resten av livet i byn, menar han.

– Det är såklart också viktigt att alla har en privat plats. Men köket är hjärtat – varje dag äter vi lunch och middag tillsammans. Och varje söndag har vi vår söndagsbrunch med pannkakor, en tradition för Suderbyn.

Även Martin Ahlström framhåller vikten av gemenskapen och hänvisar till den forskning som visar på betydelsen för människan att känna att man har en funktion och ett värde för sin omgivning.

– Det här brister ofta i det moderna samhället. Jobbar man nära varandra och försöker bemöta vardagssituationer tillsammans där man delar med sig av sina resurser, kunskap och tid, får man mycket tillbaka.