Sedan plastmaterialets barndom på 1950-talet har mänskligheten framställt drygt åtta miljarder ton plast. Hittills har ungefär fem miljarder ton dumpats på soptippar eller spridits i naturen, enligt en studie i Science Advances.

Om vi skulle dela upp dagens plastskräp rättvist mellan alla invånare på jorden skulle var och en av oss få ta hand om drygt 700 kilo sopor – som är mer eller mindre onedbrytbara.

Men plastavfall är egentligen inte skräp. Det är en värdefull resurs som kan användas för att framställa ny plast, kemiskt identisk med den fabriksnya plast som tillverkas av fossila råvaror. Det menar Henrik Thunman, som är professor i termokemisk omvandling vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg.

Tre kemiska byggstenar

Tillsammans med sina kollegor har han utvecklat en teknik som bryter ned plastskräpet till de tre grundläggande molekylära byggstenar som är utgångspunkten vid i princip all plasttillverkning – i huvudsak eten, propen och bensen.

I den vetenskapliga tidskriften Sustainable Materials and Technologies beskriver forskarna hur de nu i tre års tid har testat tekniken i stor skala i en försöksanläggning vid Chalmers.

– Metoden kallas för ångkrackning och går i enkla drag ut på att materialet hettas upp väldigt snabbt till ungefär 800 grader. Sedan kyls gasen som bildas ned och destilleras vid mycket låga temperaturer. Då får vi ut de här tre byggstenarna, som kan användas för att tillverka plast i exakt samma fabriker som man använder i dag, säger Henrik Thunman.

Dagens fossila råvara är också avfall

Man kan säga att traditionell plasttillverkning också utgår från avfall, nämligen nafta. Det är en resprodukt från olje- och gasraffinaderier. Naftan delas upp till de tre plastbyggstenarna på ungefär samma sätt, genom upphettning och destillering.

Men eftersom plastskräp är mer blandat och förorenat än nafta bildas det aska och betydligt mer sot när det hettas upp. Förutom att nedsotningen bromsar processen innehåller sotet kolföreningar, som är värdefulla att återvinna till ny plast.

Det är en av utmaningarna Henrik Thunman och hans kolleger har brottats med. I den metod de har utvecklat värms processen med sand, som fångar upp sotet och askan så att det kan renas och skickas tillbaka in i processen igen. En positiv effekt av detta är att ångkrackningsmetoden kan matas med i princip vilken typ av kolbaserade material som helst.

– Vi kan kasta in allt som innehåller kol, exempelvis trä, textilier och papper. Slutresultatet blir precis samma kemiska byggstenar, säger Henrik Thunman.

Förbränning släpper ut fossil koldioxid

I dag finns egentligen ingen fullt fungerande metod för att återvinna plastmaterial. Alla metoder, till exempel att smälta ned plasten och forma om den på nytt, leder till att kvaliteten försämras markant. Det beror på att i stort sett all plast är komplicerat sammansatt. Förutom de tre grundläggande byggstenarna tillsätts ofta andra ämnen för att ge plasten särskilda egenskaper.

– Till och med en vanlig plastpåse består för det mesta av minst två olika lager av plaster. När man smälter ner påsen blir det bara en soppa som ger plast av halvtaskig kvalitet. Den ursprungliga plasten med sina speciella bindningar går inte att återskapa, säger Henrik Thunman.

Inte ens PET-flaskor, som anses vara bland det bästa att återvinna inom plastvärlden, kan återvinnas mer än cirka sju gånger, enligt Henrik Thunman.

Därefter kan de i vissa fall omvandlas till textilfibrer innan de slutligen eldas upp i vad som kallas energiåtervinning – vilket leder till att fossil koldioxid släpps ut i atmosfären och bidrar till den globala uppvärmningen.

– I Sverige går ungefär 80 procent av plasten numera till förbränning. Energiåtervinning ska ju vara det allra sista steget i avfallshierarkin. Vi måste lära oss att se cirkulärt på de här kolmaterialen, så när de kommer in i systemet ska vi se till att återanvända dem så långt som möjligt.

Lika energikrävande

När plast tillverkas från fossil nafta används ungefär 30 procent av den energi som finns i naftan för att driva själva processen. Enligt Henrik Thunman är det likadant när man använder ångkrackning för att återvinna plastskräp.

– Då kan man ju välja om man vill ta den energin från en del av plastskräpet, eller tillföra energin på annat sätt med till exempel elektricitet eller biomassa. På så vis kan vi göra oss helt fossiloberoende när vi tillverkar syntetiska material som plaster. Jag ser framför mig att vi dels fasar in mer biogent råmaterial, som trä, textilier och papper, dels använder förnybar energi, säger Henrik Thunman.

Den typ av återvinningsteknik som Henrik Thunman och hans kolleger har utvecklat började se dagens ljus redan under 1980-talets oljekris. Men eftersom plastindustrin hela tiden har kunnat räkna med ett stadigt flöde av lättillgänglig och billig nafta, har det inte funnits några incitament att gå vidare med försöken att använda plastskräp som råvara. Dessutom är det inte så länge sedan insamlingen av plastavfall började nå sådana nivåer att en återvinning i större skala skulle kunna bli möjlig.

– Nu när vi konsumenter visar att vi anstränger oss för att ta med plasten till återvinningsstationen, så kan vi också börja ställa större krav på att de som är på andra sidan tar hand om plastavfallet på ett resursmässigt hållbart sätt. Vi måste sluta slarva bort de här värdefulla kolföreningar, säger Henrik Thunman.

I en lagrådsremiss föreslår regeringen en ny lag om preventivt vistelseförbud på allmän plats, som ska börja gälla redan 1 februari. Syftet med den nu föreslagna lagen är att förebygga och förhindra brottslighet i kriminella nätverk, till exempel skjutningar och sprängningar.

Lagen innebär att en person som tillhör eller verkar för en kriminell grupp ska få beläggas med vistelseförbud om han eller hon medvetet främjar gruppens brottslighet. Beslut tas av åklagare på begäran av polisen.

Brottsligheten måste ha en koppling till en gängkonflikt i vilken det finns risk för att skjutvapen eller sprängämnen används, eller handla om brottslighet som allvarligt skadar tryggheten på en viss allmän plats. Enligt Strömmer kan det till exempel handla om öppen narkotikahandel.

På frågan om vistelseförbud främst ska riktas mot gängledare eller mot gängens springpojkar svarar justitieministern:

– Lagen riktar sig inte bara mot toppen av pyramiden, utan syftet är att brett kunna arbeta med att plocka bort individer som bedöms vara farliga och som kan främja brottslighet av grovt slag.

För vagt?

Grunden för åklagarens beslut om vistelseförbud kommer att utgöras av underrättelser från polisen om aktuell person. Vistelseförbudet behöver inte vara kopplat till en dom.

– Det måste finnas en viss nivå på de underrättelser som ligger till grund för ett sådant beslut, säger Strömmer.

Justitiekanslern, JK, har varnat för att det utredningsförslag som regerings lagrådsremiss bygger på ”i allt väsentligt är uttryckta i vaga och/eller allmänna ordalag”. Därmed överlämnas uttolkningen av hur lagen ska tillämpas i stor utsträckning till åklagare och polis.

Även mot barn

Ett vistelseförbud ska vara avgränsat och framförallt gälla för ”allmän plats”. Enligt lagrådsremissen omfattar den formuleringen en stor del av den geografiska ytan i utsatta områden och de flesta platser, inom- och utomhus, där allvarlig brottslighet bedrivs. Förutom allmän plats ska även skolgårdar och områden runt förskolor och fritidshem omfattas.

Vistelseförbudet ska få gälla högst sex månader i taget, men kunna förlängas. I allvarliga fall ska man kunna kontrollera att förbudet följs genom att personen får en elektronisk fotboja.

Överträder man vistelseförbudet ska man kunna straffas med fängelse i högst ett år.

Vistelseförbud ska kunna beslutas inte bara mot vuxna utan också mot barn över 15 år.

I Sverige dör ungefär 900 människor av narkotika- eller läkemedelsförgiftning varje år. Vanligaste orsaken är just opioider, som till exempel heroin eller fentanyl.

Nässprayen naloxon fungerar som ett motgift mot alla sorters opioider. I dag får naloxon bara skrivas ut av läkare och sjuksköterskor direkt till personer som är i riskzonen för överdos.

Men redan inom några månader skulle naloxon kunna finnas att köpa receptfritt på apotek runt om i Sverige, enligt socialministern.

Orsaken är att Läkemedelsverket ändrar sin bedömning att lagen inte tillåter att naloxon säljs receptfritt.

Apotekspersonal ger instruktioner

Så sent som för ett år sedan sade Läkemedelsverket nej till receptfritt naloxon. Orsaken var att den som får läkemedlet måste få information om hur det ska användas. Lösningen som Läkemedelsverket kommit fram till är att apotekspersonalen står för de instruktionerna.

– En av de viktigaste sakerna är att man bara får spreja en gång, förpackningen innehåller bara en dos. Det skiljer sig från andra typer av nässprejer som man kanske provsprejar innan man använder, säger Paulina Tuvendal, senior utredare vid Läkemedelsverket.

Dessutom måste den som ger naloxon alltid ringa 112. Naloxon fungerar som ett motgift vid opioidöverdos men den effekten kan vara otillräcklig.

Innan naloxon kan börja säljas på apotek krävs att ett företag som tillverkar läkemedlet inkommer med en ansökan, säger socialminister Jakob Forssmed.