Naturvägledning handlar om att guida människor till naturen – men det kan också vara en metod för att motverka ohälsa och segregation. I en ny bok skriver forskare och utbildare från hela Norden om vad vi kan lära oss i mötet mellan natur och människa.
Boken Naturvägledning i Norden ges ut av Nordiska ministerrådet och berättar om naturvägledning ur en mängd olika perspektiv. Eva Sandberg har varit projektledare och redaktör för boken och arbetar till vardags som biogeovetare och föreståndare för Centrum för naturvägledning vid SLU. Hon menar att det är ett väldigt brett ämne men att det i grund och botten handlar om att öka vår relation till naturen och se vår egen roll i den.
– ”Varför ser landskapet omkring mig ut som det gör?” och ”hur kan det komma att se ut i framtiden?”, är några frågor vi kan ställa oss till exempel, säger hon.
Medborgarskap för hållbarhet
Traditionellt sett menar hon att naturvägledning har varit väldigt enkelriktad, att det är experter som har förklarat om naturen för andra. Men de senaste decennierna har fokus varit mer på att öka delaktigheten. Det är bland annat detta som det avslutande kapitlet i boken, ”Medborgarskap för hållbarhet”, handlar om.
– Idén om att vara medborgare är att man är en aktör i samhället. På samma sätt kan man se det som att vi är medborgare i naturen, att vi har makten och möjligheten att vara med och förändra.
De nordiska länderna liknar till stor del varandra när det kommer till vår syn på naturen, men det finns också en del skillnader till exempel allemansrätten som finns i Sverige, Finland och Norge men inte i Danmark. Där finns det å andra sidan en ambitiös utbildning och en stark yrkesidentitet kopplad till naturvägledning.
Hälsa och integration för nyanlända
Hälsa är ett av de perspektiv som ofta nämns i samband med naturvägledning, att naturen kan vara en resurs för vår rekreation och välmående. Ett perspektiv som kanske inte kommer upp lika ofta är hur naturvägledning även kan främja integrationen i samhället.
Ett kapitel i boken handlar om ett projekt i Örebro där två nyanlända genom kommunala instegsjobb har fått göra praktik hos Naturskyddsföreningen som naturguider vilket senare har lett fram till jobb. Detta har också gjort att Naturskyddsföreningen har kunnat nå ut till personer med invandrarbakgrund på ett annat sätt än tidigare.
– Det är ett jättespännade projekt där man aktivt har försökt hitta personer som är intresserade av naturguidning för att få in både deras perspektiv och språkkunskaper, säger Eva Sandberg och tillägger att de nu jobbar med att sprida det här projektet till flera kommuner.
Biologisk mångfald
Sist men inte minst menar hon också att naturvägledning är ett utmärkt tillfälle att skapa kunskap och opinion kring frågor som biologisk mångfald.
– Man kan till exempel göra det genom att prata om hur det såg ut förr, med fler fjärilar och insekter, men man kan också koppla det till en konkret aktivitet. Till exempel kanske man gemensamt kan slå en äng i samband med naturguidningen?
