Undersökningen är den femte som Brå gjort sedan 2012. Siffran 30 procent motsvarar 2 400 förtroendevalda. Totalt har 8 000 av 14 000 tillfrågade medverkat i undersökningen. Andelen kvinnor och män som uppger att de utsatts är ungefär densamma (32 respektive 30 procent). Fler kvinnor än män är dock oroliga för att utsättas, och när kvinnliga politiker utsätts är händelserna oftare av sexuell karaktär.

Ett parti sticker ut bland de övriga. 44 procent av tillfrågade Sverigedemokrater anger att de utsatts på något sätt. Även Miljöpartiet (37 procent) och Vänsterpartiet (33 procent) har högre siffror än genomsnittet. Lägst siffra har Kristdemokraterna med 21 procent som blivit utsatta.
Och utsattheten får konsekvenser.

Håller tyst

– Det bekymmersamma är att det blir vanligare att det får konsekvenser. 30 procent av dem som blivit utsatta uppger att de undviker att engagera sig eller uttala sig på grund av det, säger Anna Gavell Frenzel, utredare på Brå. Fler kvinnor än män uppger att detta blir följden.

Ett annat problem som Brå ser är den låga anmälningsbenägenheten. År 2018 polisanmäldes 19 procent av händelserna, vilket är på samma nivå som 2016 och 2014 men lite högre än 2012 (17 procent).

– Det har inte hänt något med anmälningsbenägenheten, och det är bekymmersamt, eftersom om man inte anmäler, så är det svårt att belysa problemet, säger Gavell Frenzel.

Av dem som varit i kontakt med polisen uppgav 20 procent att de hade ganska eller mycket negativa erfarenheter av polisen. 29 procent hade mycket positiva erfarenheter och 26 procent var ganska positiva.

Förargad medborgare

Enligt undersökningen är det vanligt med upprepad utsatthet. 84 procent av dem som utsattes under 2018 uppgav att det hänt mer än en gång. Det vanliga är att politiker utsätts för olika former av hot och trakasserier, ofta på sociala medier, men även via direktkontakt, telefon eller mejl.

Politiker aktiva i sociala medier uppger oftare att de utsätts än politiker som inte är lika aktiva.

Enligt Brå är förövaren oftast en ”rättshaverist eller en förargad medborgare”. Fysiska angrepp är ovanliga. En något större andel män än kvinnor uppger att de utsatts för fysiskt våld.

En ny fråga som tillkommit i årets undersökning handlar om ifall det förekom något muntligt, skriftligt eller fysiskt angrepp av sexuell karaktär. Totalt uppger de förtroendevalda att så var fallet i 10 procent av händelserna. Här framkommer en tydlig könsskillnad, då 14 procent av kvinnliga förtroendevalda uppger detta medan motsvarande andel bland män är 7 procent.

En annan skillnad som framkommer i undersökningen är att yngre förtroendevalda är mer utsatta än äldre. 44 procent av de förtroendevalda som är 29 år eller yngre uppger att de utsattes under 2018.

Energin från solens strålar står i dag för endast omkring två procent av jordens energibehov. Vad som krävs är miljövänliga och billiga solceller. 

Nu har forskare från Linköpings universitet och KTH lyckats skapa en solcell delvis tillverkad av kraftlignin, en relativt obehandlad restprodukt från papperstillverkning. Lignin finns i cellväggarna hos nästan alla landlevande växter. Träd består till 20–30 procent av lignin, det är vad som ger styrka till växten. 

Forskarnas långsiktiga mål är en solcell helt av trämaterial.

– Vi vill bygga effektiva, pålitliga, billiga och miljövänliga solceller. Med den här studien kan vi visa att det är möjligt och ett första steg mot att byta ut material som idag är baserade på olja mot träbaserade alternativ, säger Mats Fahlman, professor vid Laboratoriet för organisk elektronik vid Linköpings universitet i ett pressmeddelande.

Lignin som behandlats kraftigt med olika kemikalier har tidigare använts i försök med solceller. I jämförelse med dem är solcellen av kraftlignin stabilare, enligt forskarna.

I jämförelse med traditionella solceller finns för- och nackdelar med ligninbaserade varianter, berättar Mats Fahlman.

– Organiska solceller kommer aldrig vara bäst när det gäller effektivitet. Men fördelen är att de är ogiftiga, hållbara och billiga. Kan de ligga på 15–20 procents effektivitet räcker det gott och väl för de flesta tillämpningar, säger han.

Det är en av de stora snackisarna under klimatmötet COP28 i Dubai. Tekniken som av vissa beskrivs som en klimaträddare – medan andra ser den som ett sätt för oljejättar att i oförminskad takt fortsätta med klimatskadliga fossila bränslen.

I Sverige beskrivs CCS som en viktig pusselbit för att nå klimatmålen. Men det går trögt med tekniken, som går ut på att avskilja koldioxid från utsläppen, transportera bort den och pumpa ned den i underjorden.

En genomgång som TT gjort bland de projekt som kommit längst visar att ingen ännu formellt har fattat ett investeringsbeslut om att faktiskt gå vidare med planerna. En anledning är den stora ekonomiska osäkerheten.

Regeringen har avsatt 36 miljarder kronor för 2026–2046. Tanken är en omvänd auktion där företag tävlar om att erbjuda störst koldioxidupptag till lägst pris. Men processen har fastnat hos EU-kommissionen och hur lång tid den tar vet ingen. Klart är att auktionerna försenats till minst nästa år.

– Alla går och väntar på ett godkännande från EU, säger Julia Ahlroth, chef för strategi och omvärldsrelationer på Växjö Energi.

Bolaget planerar att sätta in koldioxidavskiljning på Sandviksverket, som årligen ska fånga in 200 000 ton koldioxid. Projektet är redan försenat, och är i gång tidigast 2028.

Var hamnar koldioxiden?

Ett annat problem är var koldioxiden som avskiljs ska ta vägen. Koldioxiden måste transporteras med båt, tåg, lastbil eller i pipeline, antagligen med slutstation i Norge eller Danmark. De lösningarna finns inte i dag och transportsektorn behöver veta att den kommer att ha någon koldioxid att avskilja. Samtidigt vill ingen satsa på CCS om ingen kan transportera bort koldioxiden.

– Utmaningen är att ingenting är på plats. Vem vågar börja med ett investeringsbeslut så att de andra kan gå efter? säger Ahlroth.

Stockholm Exergi med sitt biokraftvärmeverk i Hjorthagen är antagligen längst fram i landet med planerna på sin bio-CCS-anläggning. Men även här har projektet försenats, från 2026 till tidigast 2027.

Innan bolaget vågar lägga ett investeringsbeslut väntar man in regelverket kring den omvända auktionen, säger Fabian Levihn, forskningschef och docent i industriell ekonomi vid KTH.

– Sverige hamnar efter. Vi låg bland de första, det är bara att konstatera att Danmark redan hunnit genomföra någon typ av upphandling av stöd för negativa utsläpp.

Jätteprojekt hotat

Inte heller stora utsläppare av koldioxid har satt ned foten kring CCS i Sverige. Heidelberg Materials cementfabrik i Slite på Gotland har planer på en sådan som i ett slag skulle kapa Sveriges utsläpp med 4 procent, 1,8 miljoner ton årligen.

Men för att jättesatsningen på 10 miljarder kronor ska sjösättas behöver företaget snabba tillståndsprocesser och även nya elkablar till Gotland i god tid innan anläggningen är i bruk 2030.

– För att vi inte ska bli omsprungna måste man omedelbart ta ett mycket tydligare statligt grepp om den här strukturomvandlingen, säger vice vd Karin Comstedt Webb

I dag är Svenska kraftnäts prognos för de nya elkablarna 2031. För sent, anser Heidelberg.

– Då går investeringen kanske till något annat land, säger Comstedt Webb.