Projektet ”Steget före” har på drygt två år hjälpt närmare 250 nyanlända på landsbygden att hitta en sysselsättning. Det här är den tredje artikeln i en miniserie där vi lyfter några av de initiativ som blivit nominerade till Landsbygdsnätverkets Ullbaggepris.
Kerstin Carlsson, som driver projektet, fick idén för några år sedan. Som lärare på en gymnasieskola i Dalsland träffade hon många familjer med utländsk härkomst och såg hur svårt det var att komma vidare mellan utbildning och jobb.
– Det saknas samarbete mellan olika instanser och tydlig information om vad man förväntas göra. Rent krasst är det också så att har du ett namn som inte klingar svenskt behöver du en lots – en svensk person som öppnar vägen och tar kontakt.
Det är ungefär det Kerstin Carlsson gör. Hon började i sin egen kommun, Mellerud, där hon hade kontakt med ett asylboende. Hon hörde av sig till kyrkan, idrottsförbund, studieförbund och närliggande kommuner för att fråga vad de hade för behov av arbetskraft.
– Det är jättestor skillnad om jag ringer eller om den utrikesfödda ringer själv.
De flesta börjar med praktik
På drygt två år har hon lyckats hjälpa runt 250 personer i Dalsland, Årjäng och Munkedal till jobb, utbildning och praktik. På dessa orter råder det brist på arbetskraft inom flera yrken och det finns många små företag och arbetsplatser som kan ta emot nyanlända praktikanter, inte minst inom vården.
– Vården är ett svart hål, där finns det alltid behov, framförallt äldrevården. Utan de nyanlända vet jag inte om den verksamheten skulle fungera över huvudtaget, säger hon.
Andra har fått praktik eller jobb på bondgårdar, småindustrier, kommuner, barnomsorg, skola och vård men även förvaltning, restaurang, städ, apotek och shoppingcenter. Om personen har ett yrke sen tidigare försöker Kerstin få in dem på något liknande som matchar deras erfarenheter.
De allra flesta hon hjälpt har börjat med praktik, vilket är ett bra sätt att komma in i arbetsliv och samhälle, menar Kerstin.
– De får jobba i lite lugnare tempo, växa fram och hitta vad de är duktiga på, något som kan vara svårt för den nyanlända att beskriva i början. Allteftersom språket förbättras kan personen berätta mer om vad hen gjort tidigare.
Ovana arbetsgivare
Som ”lots” är Kerstin Carlsson lika mycket till hjälp för arbetsgivaren som arbetstagaren, menar hon. Eftersom hon kontaktar Arbetsförmedlingen slipper arbetsgivaren lägga tid på det. Hon tror att många arbetsgivare är ovana och inte riktigt vet vad de ska förvänta sig.
– Många är oroliga för att det inte ska fungera till exempel med tider. Nu kan jag komma till arbetsplatsen och hjälpa till om det blir något missförstånd. Och fungerar det inte alls kan jag hjälpa till att avsluta anställningen. Men det händer verkligen inte ofta, det har bara hänt någon enstaka gång.
Ofta blir det också ringar på vattnet, menar hon. Ser en arbetsgivare att det har fungerat på ett ställe tänker de att de också kan testa.
– Det är roligt att se vilken bra hjälp och vilket omhändertagande de nyanlända får av arbetskompisar. De får vara med om olika traditioner, som jul eller till exempel kanelbullens dag. Ofta blir det tillställningar även utanför jobbet där de lär känna arbetsgivaren och kamraterna lite mer privat.
Stark vilja att försörja sig
De flesta hon hjälpt kom till Sverige som flyktingar 2015. I bagaget har de olika erfarenheter. Många unga syrier hann inte slutföra sin utbildning när kriget kom och flera kvinnor har varit hemmafruar. Sedan de kom till Sverige har de gått igenom långa processer med väntan på uppehållstillstånd och de fyra sista siffrorna, för att kunna börja plugga svenska. De är trötta på att inte göra någonting och mycket angelägna om att börja jobba, enligt Kerstin.
– Viljan att försörja sig själv är väldigt stark hos de här personerna. Alla vill arbeta och göra rätt för sig. De är beredda att göra mycket för att slippa gå till socialen.
En av dem som fått hjälp genom projektet är Sahar Akel, 46 år som kom till Sverige för ungefär två år sedan. I Syrien arbetade hon som agronom i nästan 19 år. Nu jobbar hon på miljöenheten i Sotenäs kommun på Västkusten, en skärgårdsort omgiven av hav och vacker natur.
Här finns ett stort behov av arbetskraft, och enligt turistinformationens hemsida startas rekordmånga nya företag. ”Därför är rekryteringsbehovet stort hos både företagen och kommunen”, skriver de.
”Språket är nyckeln”
Sahar började med praktik, som efter sex månader övergick till ett nystartjobb, sponsrat av Arbetsförmedlingen. Just nu har hon en administratörstjänst där hon tar emot anmälningar som kommer in till kommunen för installation av värmepumpar.
– Jag trivs jättebra. Alla är jättesnälla och hjälper mig jättemycket, jag känner mig jätteglad här, säger hon.
Kerstins hjälp har varit avgörande, menar hon.
– Innan jag träffade henne skickade jag in flera mail till olika arbetsplatser men fick inget svar. Kerstin hjälpte mig att ta kontakt med arbetsgivare och försökte hitta något som passade mina kunskaper och erfarenheter.
När den nuvarande anställningen tar slut om ett år vill Sahar jobba kvar på kommunen. Men för att kunna få en riktig anställning måste hon komplettera sin utbildning med ”Engelska 6” och universitetskursen ”Miljöbalken”.
Innan hon började sin praktik pluggade hon på SFI och försökte lära sig svenska genom radio och tv. Men det var svårt. Sedan hon fick sin praktikplats har allt förändrats, menar hon.
– Det är jätteviktigt för mig att ha ett jobb. Språket är nyckeln för att lära sig den nya traditionen och kulturen, också för att få kompisar. Om jag bara hade fortsatt i skolan och hemma hade jag inte lärt mig svenska.
Förankring i bygden
Kerstin Carlsson försöker hitta sysselsättning så nära personens bostad som möjligt, för att det ska bli en förankring i bygden. Hon nämner ett solskensexempel – killen som jobbade som lärare i sitt hemland och kompletterade sin universitetsutbildning i Sverige.
– För några veckor sedan fick han sin lärarlegitimation. Han gick med i byalaget i Åsensbruk för att träna sin svenska, lära känna folk och göra något bra för bygden.
Men för många blir vägen att börja om med studier för lång. Då försöker Kerstin hitta andra lösningar.
– Tareq, en advokat från Syrien tyckte att han var för gammal för att börja om. Istället fick han jobb på en restaurang där han trivs otroligt bra. Han är väldigt omtyckt i sin bygd och arbetsgivaren trivs fantastiskt bra med honom.
Träff för att starta eget
På sikt hoppas Kerstin att flera ska komma igång och starta egna företag. Just nu är hon med och planerar för en informationsträff inom Landsbygdsnätverket där olika aktörer ska berätta hur man startar eget i Sverige.
– Även om företagande i Sverige och till exempel Syrien skiljer sig mycket åt tror jag att det här skulle vara en bra chans för många. Vi hoppas kunna bygga upp en aktörskarta med olika möjligheter till hjälp, för att sedan coacha vidare.
När vi avslutar intervjun ska Kerstin iväg till ett cementgjuteri för att förmedla en kontakt.
– De har behov av en anställd och jag har en kille som skulle passa bra. Vi får hoppas att det blir ett jobb, säger hon.
Om Ullbaggepriset:
Mellan 2009 och 2013 delade Landsbygdsnätverket årligen ut Ullbaggar till de bästa landsbygdssatsningarna inom olika kategorier med koppling till landsbygdsprogrammet. I programperioden 2014-2020 blir det istället två landsbygdsgalor där Ullbaggar delas ut. Den första var i november 2017 och den andra kommer att arrangeras den 12–14 november i Åre.
Om Landsbygdsnätverket:
Landsbygdsnätverket är en del av landsbygdsprogrammet, havs- och fiskeriprogrammet och programmet för lokalt ledd utveckling. Dessa ligger under Jordbruksverket och finansieras av de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Alla länder som är medlemmar i EU och har ett landsbygdsprogram ska ha ett landsbygdsnätverk. Syftet är att skapa samverkan och en hållbar utveckling i landsbygder och kustsamhällen runt om i Sverige.
