Tack vare förbudet mot kommersiell valfångst har antalet knölvalar ökat och närmar sig nu 1830-talets nivåer.
I mitten av 1950-talet fanns det bara omkring 440 sydvästatlantiska knölvalar kvar. Men nu har beståndet återhämtat sig. En ny beräkning som presenteras i tidskriften The royal society open science uppskattar beståndet till omkring 25 000 individer. Det motsvarar ungefär 90 procent av beståndets storlek på 1830-talet, enligt den amerikanska forskargrupp som gjort beräkningen.
Bestånden på det norra halvklotet är enligt forskarna svårare att uppskatta, men även där syns tydliga tecken på återhämtning. Det totala antalet knölvalar i världens hav uppskattas numera till drygt 150 000, så knölvalen betraktas inte längre som utrotningshotad.
Plastskräp ett hot
Under valjaktens mest intensiva period – från slutet av 1700-talet till mitten av 1900-talet, med en topp kring 1910 – dödades omkring 300 000 knölvalar. 1966 förbjöd den Internationella valfångstkommissionen kommersiell fångst av knölval. Då beräknades 95 procent av det totala beståndet vara utrotat. 1985 utökades förbudet till att omfatta alla arter av val. Norge, Island och Japan har dock ställt sig utanför denna överenskommelse.
Fångstförbudet har enligt forskarna varit avgörande för att många valarter nu börjat återhämta sig. Men det är inte bara valfångst som hotar världens valar.
På senare tid har allt fler valar hittats döda med magen full av plastskräp, ofta plastpåsar. Dessutom fastnar många valar i fiskeredskap, eller blir påkörda av båtar då de ligger vid ytan och vilar.
Knölvalar (Megaptera novaeangliae)
Knölvalen är en fenval, som blir 11–18 meter lång och kan väga upp till 40 ton. Namnet kommer från de tydliga knölar som den har på bröstfenorna, nosen och underläppen.
Den livnär sig på fisk och små kräftdjur, främst krill.
Knölvalar kommunicerar över stora avstånd med sin sång. De olika bestånden har olika dialekter. På kortare avstånd kan valarna signalera med kraftiga plask, då de hoppar upp högt över vattenytan.
Källa: NE
