”Vi lägger ingen oppositionsbudget, utan en styrande budget”. Så säger Sverigedemokraternas gruppledare i Göteborg Jörgen Fogelklou till DN om deras förslag till kommunbudget. 

Inte för att det är den här budgeten som kommer att vinna på måndag när stadens budget ska röstas fram, det vet Fogelklou också, men vad han menar är att detta är en genomarbetad budget som i praktiken skulle gå att styra staden med. Utifrån det perspektivet är det intressant att analysera – vad skulle hända om SD fick makten i en stor stad som Göteborg?

SD inleder dokumentet med att slå fast att ”varje förslösad skattekrona är stöld från folket” och avslutar det med att räkna upp allt som de ”inte vill prioritera”, vilket är ett sällan skådat pottpurri av populism. Allt ifrån tiggeri, muslimska friskolor och SFI till genuspedagogik, MR-dagar och ”klimatpanik”.

Men samtidigt vill de, trots detta, införa en lång rad nya, och väldigt detaljerade, satsningar. Bland annat vill Fogelklou satsa 1 miljon kronor på att fira Gustav Adolfsdagen (för att skoleleverna ska lära sig att hylla stadens grundare), ett skönhetsråd för 10 miljoner, övervakningskameror för 20 miljoner, 30 miljoner till fler ordningsvakter och lika mycket för inrättandet av ett ”återvandringskansli”. 

Det så kallade återvandringskansliet påstår de ska underlätta och hjälpa alla flyktingar som frivilligt vill återvända, trots att detta är något som redan ingår i Migrationsverkets uppdrag. Begreppet “återvandring” är centralt för Sverigedemokraterna, och även om man här talar om frivillighet, så är det möjligt att ett sådant här kansli när det väl är inrättat skulle kunna få helt andra befogenheter – kanske även jaga papperslösa eller dra tillbaka uppehållstillstånd, så som Jimmie Åkesson föreslog i en intervju för några år sedan.

Dessutom vill de avskaffa de ”kommunala integrationsinsatserna och all verksamhet som syftar till att främja den konfliktskapande mångkulturalistiska samhällsordningen”. Ledordet ska vara anpassning, inte integration, men de vill ändå införa en så kallad ”integrationsplikt” som sammanfattas så här: ”Alla vuxna, även föräldralediga och pensionärer, måste få godkänt resultat när de går kurser i samhällsorientering. Arbetsföra individer måste följa aktivitetsinsatser som finns för att komma i arbete. Individen ska (inte bör!) göra framsteg i SFI. Vi anser också att SFI skall vara självfinansierad. Bidrag går förlorade om inte individen gör sitt yttersta för att leva upp till det svenska samhällskontraktet.”

Budgeten som helhet är ett sammelsurium av högt och lågt, men här finns ändå en väldigt tydlig och konsekvent linje: den som inte gör rätt för sig har heller inga rättigheter. Det är hårda tag och nolltolerans så det skriker om det toppat med lite traditionell historieundervisning och fosterlandspatos.

Jörgen Fogelklou formulerar det själv såhär i förordet: ”Den stora skiljelinjen går nämligen inte mellan var man är född eller vilken bakgrund man har. Den går inte heller mellan storleken på våra plånböcker. Skiljelinjen idag går mellan det destruktiva och det konstruktiva. Mellan de som väljer att fylla våra barn med kunskap och framtidshopp och de som väljer att fylla dem med självömkan och droger. Till Göteborg, till vår plats på jorden, välkomnar jag alla som vill bidra och hjälpa till med att bygga våra bilar – men inte er som vill bränna upp dem.”

Det är en människosyn som bygger på att det finns goda och dåliga människor och mot de dåliga (de som bränner bilar eller säljer droger) ska vi visa noll respekt eller förståelse, de ska inte ens vara välkomna till staden (jag undrar lite hur Fogelklou har tänkt lösa det rent praktiskt – ska han bygga en mur runt Göteborg?). 

I Göteborg består styret sedan 2018 av de fyra allianspartierna: M, KD, C och L. Den här budgeten kommer alltså med all sannolikhet inte att röstas igenom. Men det som är mest skrämmande är att den människosyn som är en så central del av den här budgeten inte bara är begränsad till SD, den återfinns numera inom flera partier, framförallt Moderaterna och Kristdemokraterna, men också inom Liberalerna och Socialdemokraterna.

Skrivningarna om samhällskontrakt och obligatorisk SFI-undervisning är exempel på sådant som även andra partier vill se, men också mer övervakning, större fokus på att få migranter att återvända och hårdare tag mot bidragstagare (SD i Göteborg vill föga förvånande även ta bort 15 procent av försörjningsstödet). Ofta framstår det som att de andra partierna bara har lagt ett kalkeringspapper över valda delar av SD:s partiprogram, vilket i sin tur har gjort det möjligt för SD själva att skruva upp sin egen retorik ytterligare. Det är en Följa John-lek som leder rätt ner i avgrunden, en människosyn som försurar hela samhällsdebatten och gör luften allt svårare att andas.

Om SD efter nästa val skulle bilda regering tillsammans med M och KD, vilket i nuläget inte alls förefaller otroligt, så kommer sådana här och liknande förslag att bli verklighet, inte bara i Göteborg utan i hela Sverige. Då kan den skarpa linje mellan ”goda” och ”illojala” medborgare som SD försöker etablera bli blodigt allvar.