Sundarban är ett område som drabbats hårt av klimatförändringarna och här finns också en annan  hotad art – den bengaliska tigern. 

Israfil Boyatis hem ligger i distriktet Khulna som är en av de mest sårbara regionerna i Bangladesh och som drabbats av allt fler återkommande stormar. När orkanen Aila slog till för tio år sedan drabbades Khulna allra värst i en naturkatastrof som påverkade över en halv miljon människor.

– Vi bor i en av de mest katastrofdrabbade regionerna som varje år utsätts för orkaner och stormar. Men förr brukade vi också fånga fisk i floderna och kanalerna, vilket innebar ett hot mot både oss själva och vattenlevande djur som delfinerna, säger Israfil Boyati, som numera är ledare för en lokal grupp som arbetar för att skydda delfiner.

Kan fastna i näten

I Sundarban lever båda de arter av floddelfiner som finns kvar, gangesdelfinen och irrawaddydelfinen. Regionen är dessutom den enda platsen på jorden där båda arterna delar samma habitat. Men arterna är hotade. Sedan 2012 har därför myndigheterna i Bangladesh skapat ett skyddat område i regionen i ett försök att hindra att delfinerna försvinner.

De lokala fiskarna skadar inte medvetet delfinerna, men liksom på andra platser i världen löper djuren risk att fasta i deras nät och skadas av annan fiskeutrustning.

För att skydda de vattenlevande djuren har landets myndigheter i samarbete med lokalbefolkningen bildat sex olika grupper som har till uppgift att skydda delfinerna. Det handlar om lokalbefolkningar som är mycket sårbara för klimatförändringar och i många fall står inför stora utmaningar att kunna försörja sig på grund av de stigande havsnivåerna.

Grupperna reser nu runt och uppmanar lokala fiskare att inte bedriva sin verksamhet i de vatten och skyddade områden där många delfiner lever, förklarar Israfil Boyati.

– Vi engagerar lokalbefolkningarna, men hjälper också skogsmyndigheternas personal att hantera de problem de ställs inför i deras arbete för att skydda delfinerna, säger han.

Antalet delfiner har ökat

Projektledaren Modinul Ahsan, som företräder de lokala myndigheterna, berättar att målet är att lokalbefolkningarna själva ska agera för att skydda delfinerna. Han säger att när en fiskare råkat fånga en delfin i sitt nät bör myndigheterna omgående informeras, för att de ska kunna åka ut och rädda och lösgöra djuret.

Projektet drivs med stöd av bland annat FN-organet UNDP och Internationella naturvårdsunionen, IUCN. Och det har gett goda resultat.

– Efter att skyddsgrupperna bildades har fisket minskat med 70 procent i de skyddade områdena, och det är orsaken till att statusen för delfinerna nu är bra i dessa områden, säger ABM Sarwar Ala vid IUCN.

På senare tid har till och med antalet delfiner ökat. Rezaul Karim Chowdhury, som också arbetar inom projektet, påpekar samtidigt att skydd av delfiner även innebär ett skydd för fisket och att förekomsten av delfiner innebär att ekosystemet mår bra. Samtidigt finns hoten kvar, bland annat i form av de många fraktfartyg som rör sig längs floderna.

En rapport har slagit fast att närmare 70 procent av de delfiner som dör gör det efter att ha fastnat i fiskenät. Men Rezaul Karim Chowdhury påpekar att den industrialisering som pågår i närheten av mangroveskogarna också utgör ett hot mot de vattenlevande djuren.

De senaste åren tycks kriserna ha avlöst varandra: Det har varit pandemi, energikris, ekonomisk kris, säkerhetskris (och krig), för att inte tala om den den ständigt överhängande klimatkrisen.

Krisbegreppet är det som fått inleda 2020-talet. Det belyser att vi som lever här och nu, precis som den senaste IPCC-rapporten konstaterade, står inför ett val. Vad vi väljer att göra här och nu kommer vara avgörande för framtida generationer på ett akut sätt. Men när det talas om framtida generationer glöms ofta majoriteten bort. Människan är verkligen inte den enda arten på planeten. Den kris som kanske flest levande varelser påverkas av, men som vi människor ofta tycks glömma, är den allt allvarligare artkrisen.

Enligt World Economic forums Global risks report 2023 är förlust av biologisk mångfald och ekosystemkollaps nummer fyra på listan över de största globala riskerna de kommande tio åren. Cirka 25 procent av de växter och djur som finns på Jorden är hotade, enligt den internationella organisationen IPBES senaste rapport om biologisk mångfald och ekosystemtjänster.

I Sverige klassas 4 746 arter som rödlistade av de 21 700 som bedömts i Artdatabankens rödlista från 2020, en ökning från 2015 då siffran var 4 273. Där återfinns bland annat lo, brunbjörn och fjällräv, som varit rödlistade sedan tidigare. Nytillkomna arter är bland annat igelkott och skogshare. IPBES skriver att om vi inte agerar för att förhindra detta nu kommer den takt arter dör ut i att accelerera – och det sker redan i en takt som är tio- till hundratals gånger högre än vad den varit de senaste 10 miljoner åren.

När man pratar om olika kriser är det lätt att tänka att olika system är separerade från varandra. Ekonomikrisen är en grej, klimatkrisen en annan. Men med det tankesättet kommer vi aldrig åt roten till att vi lever i en tid där kriserna avlöser varandra.

Artkrisen belyser detta med smärtsam tydlighet. Liv existerar alltid som en del av en helhet. Vårt ekonomiska system drivs av konsumtion. Konsumtionen innebär att resurser måste förbrukas, och hur vi brukar dem spelar roll för världens alla kriser – och alla världens invånare. När vi utarmar de resurser vi har med monokulturer i såväl skogsbruk som jordbruk påverkar det andra arters möjlighet att överleva. Och när dessa arter dör får vi ännu skörare ekosystem, som är känsliga för förändring, sjukdomar och andra typer av angrepp. Detta leder till förändrad tillgång till olika produkter, till exempel mat och trä, och det påverkar i sin tur ekonomin. Allt hänger ihop.

Enligt såväl WWF som IPBES är de främsta drivkrafterna bakom artkrisen jordbruk och skogsbruk, jakt och fiske, föroreningar och utsläpp, gruvdrift och resursutvinning, invasiva arter och klimatförändringar. Dessa drivkrafter sammanfattar i princip hela det system som vi byggt vårt samhälle på, och som går ut på en ohämmad konsumtion av ett fåtal, grundat i ett ideal av evig tillväxt på bekostnad av planetens resurser och invånare.

Artkrisen är det faktum som understryker alla övriga kriser. Vi har ihjäl såväl oss själva som alla andra på den här planeten och det måste få ett slut. Vi behöver nationella och internationella handlingsplaner för att bevara den biologiska mångfalden och stoppa det massiva utdöende vi själva är orsak till. Kunming-Montreal-avtalet var en början. När Naturvårdsverket ska presentera sin handlingsplan för den biologiska mångfalden den 3 november får vi hoppas att de tagit artkrisens massiva framfart på allvar. Det är hög tid att agera på det vi lovat såväl våra barn som alla andra framtida generationer på den här planeten.

Elektrifieringen kräver snabbt ökande utvinning av ämnen som är eller riskerar att bli bristämnen, däribland litium och nickel, samt så kallade konfliktmetaller som kobolt. Kobolt kallas ibland ”blodsmineral”, eftersom brytningen är förenad med livsfarliga arbetsförhållanden. 

Det finns med andra ord flera skäl att söka andra ämnen för världens batteribehov. En svårighet är att lagra tillräckligt mycket energi i batteriet. 

Nu har svenska Northvolt skapat battericeller utan konfliktmineral med ett energiinnehåll på 160 wattimmar per kilo, vilket är en bit i från dagens litiumjonbatterier som ligger på över 200 wattimmar per kilo – men samtidigt nästan dubbelt så högt som tidigare lösningar, uppger Northvolt i Dagens nyheter. 

– De här batterierna är tänkta för energilagring, som till exempel är ett sätt att göra vindkraftverk och solceller till ännu mer attraktiva energikällor. Våra celler blir billigare och klarar mer hetta – det är bra för marknader som Indien, Mellanöstern och Afrika, säger Anders Thor, global kommunikationschef på Northvolt till tidningen.

I de nya batterierna har litium, nickel, mangan och kobolt ersatts med ett salt som kallas preussiskt vitt och består av järn, kväve, natrium och kol – vanliga grundämnen vars brytning inte är begränsade till ett fåtal platser på jorden, som är fallet med litium.

De första natriumjonbatterierna kommer att nå kunder under nästa år.

Någon lösning för bilbatterier har Northvolt dock inte i dag.

– Vi kommer att fortsätta forska kring ett natriumbatteri även för fordon, men det ligger ett antal år framåt, säger Anders Thor till DN.