Stora skogsbränder kan öka risken för sorkfeber. Det visar forskning från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och Umeå universitet.
Den nya studien kan ge en fingervisning om möjliga konsekvenser av fjolårets bränder när det gäller sjukdomar som sprids via gnagare, skriver SLU i ett pressmeddelande.
Forskarna har undersökt effekterna av den stora skogsbranden kring Bodträskfors i Norrbotten 2006. Resultatet pekar på en ökad infektionsrisk för människor som vistas i brandområdet och som kommer i kontakt med sorkarna eller deras avföring eller urin.
Antalet skogssorkar som bar på sorkfeberviruset ökade också som ett resultat av branden, enligt Frauke Ecke, projektledare och universitetslektor vid SLU:s institution för vilt, fisk och miljö.
Skogssorken är den enda art som kan vara bärare av sorkfeberviruset och skogssorken var också det enda smådäggdjur som forskarna fann i brandområdet.
Genom att jämföra med studier i icke-bränd skog kunde forskarna konstatera att infektionsgraden hos skogssorkarna var högre i den brända skogen, som mest 76 procent i brandområdet jämfört med 41 procent i obrända skogar.
Forskarnas resultat ger anledning till försiktighet hos allmänheten, men framför allt hos yrkesgrupper som jobbar med exempelvis bortforsling av bränt virke eller som återplanterar de brända skogsområdena.
Nu ska forskarna undersöka förekomsten av sorkfeber hos människor i orådet, före och efter branden.
