Energi · Hallå där

Christina Hansen: Möllevången är en levande aktivistmiljö  

Christina Hansen har ägnat tre år åt att observera och intervjua aktivister inom den utomparlamentariska miljön i Malmö.

Christina Hansen är forskare vid Malmö Universitet och disputerade nyligen med en avhandling om politisk aktivism kopplat till Möllevången, eller ”Möllan”, i Malmö.

Varför valde du att studera just Möllevången som politisk plats?

– Möllevången har blivit nationellt känd, inte minst bland aktivister i hela landet, som en plats med en särskilt levande och stark aktivistmiljö, och jag blev intresserad av att undersöka och förstå hur och varför den blivit det.

– En annan aspekt som lockade var de spänningar och motsägelser som finns på Möllevången: en plats som utger sig för att vara antirasistisk samtidigt som det givetvis förekommer både vardagsrasism och strukturell rasism även här. Detta syns inte minst på utnyttjandet av billig eller gratis arbetskraft av prekära migranter i kiosker, restauranger och på grönsaksmarknaden.

Vad är det som lockat aktivister till att samlas på just den här platsen tror du?

– Flera olika anledningar. På 90-talet stod många lägenheter tomma och hyrorna var billiga, samtidigt var det en intressant innerstadsdel med en tydlig internationell prägel och det fanns även en etnisk mångfald bland de boende.

– I dag lockar fortfarande den internationella prägeln, dock står inga lägenheter tomma längre och hyrorna är högre. Nu lockas aktivister till Möllevången på grund av den politiska miljö som finns här och som återspeglas i den 90 meter långa graffitiväggen längst Folkets park, bokkaféer, sociala center och de många demonstrationer som äger rum på torget.

Hur skulle du säga att platsen har förändrats under de senaste decennierna?

– De synligaste förändringarna kan förklaras genom begreppet gentrifiering, enkelt uttryckt en statushöjning, av området de senaste två till tre decennierna. Den här förändringen utmärks av en social förändring bland de boende: de som flyttar in i dag har bättre och stadigare ekonomi än de som bodde här på 90-talet och dessförinnan.

–Sedan kan man även se en förändring bland den besökande befolkningen, även de Malmöbor med bättre ekonomi som söker sig till de lite mer exklusiva restaurangerna som successivt har öppnat i stadsdelen. Vi ser också en statushöjning genom att butiker med billiga varor stänger och ersätts med restaurangkedjor eller hippa kaféer.

Kan du ge exempel på politiska kamper som förs med Möllan som bas i dag?

– Den antirastiska kampen är den som tydligast förs med Möllan som bas, med hjälp av de berättelser som redan finns om Möllan som antirasistisk.

– Sedan kan man se att de kamper som handlar om papperslösas rättigheter också har tagit avstamp från Möllevången. Asylstafetten, Stoppa Reva och Tältaktionen i Jesusparken – samtliga har utgått från Möllevången när deras kampanjer och protester startade. Många migranter, både romska migranter och papperslösa flyktingar, upplever Möllevången som en säkrare plats att vara på, än andra platser i staden. De känner sig välkomna på Möllevången, som flera intervjupersoner i mitt material uttryckte det.

Hur ser du på framtiden för Möllevången, vad krävs för att aktivismen ska kunna fortsätta blomstra på just den här platsen?

– Möllevången måste i så fall fortsättningsvis vara tillgänglig för låginkomsttagare, som studenter, aktivister, kulturarbetare med flera, vilket den blivit allt mindre de senaste decennierna.

– Om omvandlingarna av hyresrätter till bostadsrätter fortsätter och om hyreshöjningar sker till följd av lyxrenoveringar, då kommer Möllevången alltmer bli en stadsdel för invånare som har råd att ta bolån. Och det kan hota Möllevången som politisk plats. Om inte aktivister längre kan bo på Möllevången, och om området blir med exklusivt kan platsen förlora sin politiska betydelse och inte längre fungera som en plattform för politiska kamper för jämlikhet och antirasism, till exempel.