Varför valde du att studera just Möllevången som politisk plats?

– Möllevången har blivit nationellt känd, inte minst bland aktivister i hela landet, som en plats med en särskilt levande och stark aktivistmiljö, och jag blev intresserad av att undersöka och förstå hur och varför den blivit det.

– En annan aspekt som lockade var de spänningar och motsägelser som finns på Möllevången: en plats som utger sig för att vara antirasistisk samtidigt som det givetvis förekommer både vardagsrasism och strukturell rasism även här. Detta syns inte minst på utnyttjandet av billig eller gratis arbetskraft av prekära migranter i kiosker, restauranger och på grönsaksmarknaden.

Vad är det som lockat aktivister till att samlas på just den här platsen tror du?

– Flera olika anledningar. På 90-talet stod många lägenheter tomma och hyrorna var billiga, samtidigt var det en intressant innerstadsdel med en tydlig internationell prägel och det fanns även en etnisk mångfald bland de boende.

– I dag lockar fortfarande den internationella prägeln, dock står inga lägenheter tomma längre och hyrorna är högre. Nu lockas aktivister till Möllevången på grund av den politiska miljö som finns här och som återspeglas i den 90 meter långa graffitiväggen längst Folkets park, bokkaféer, sociala center och de många demonstrationer som äger rum på torget.

Hur skulle du säga att platsen har förändrats under de senaste decennierna?

– De synligaste förändringarna kan förklaras genom begreppet gentrifiering, enkelt uttryckt en statushöjning, av området de senaste två till tre decennierna. Den här förändringen utmärks av en social förändring bland de boende: de som flyttar in i dag har bättre och stadigare ekonomi än de som bodde här på 90-talet och dessförinnan.

–Sedan kan man även se en förändring bland den besökande befolkningen, även de Malmöbor med bättre ekonomi som söker sig till de lite mer exklusiva restaurangerna som successivt har öppnat i stadsdelen. Vi ser också en statushöjning genom att butiker med billiga varor stänger och ersätts med restaurangkedjor eller hippa kaféer.

Kan du ge exempel på politiska kamper som förs med Möllan som bas i dag?

– Den antirastiska kampen är den som tydligast förs med Möllan som bas, med hjälp av de berättelser som redan finns om Möllan som antirasistisk.

– Sedan kan man se att de kamper som handlar om papperslösas rättigheter också har tagit avstamp från Möllevången. Asylstafetten, Stoppa Reva och Tältaktionen i Jesusparken – samtliga har utgått från Möllevången när deras kampanjer och protester startade. Många migranter, både romska migranter och papperslösa flyktingar, upplever Möllevången som en säkrare plats att vara på, än andra platser i staden. De känner sig välkomna på Möllevången, som flera intervjupersoner i mitt material uttryckte det.

Hur ser du på framtiden för Möllevången, vad krävs för att aktivismen ska kunna fortsätta blomstra på just den här platsen?

– Möllevången måste i så fall fortsättningsvis vara tillgänglig för låginkomsttagare, som studenter, aktivister, kulturarbetare med flera, vilket den blivit allt mindre de senaste decennierna.

– Om omvandlingarna av hyresrätter till bostadsrätter fortsätter och om hyreshöjningar sker till följd av lyxrenoveringar, då kommer Möllevången alltmer bli en stadsdel för invånare som har råd att ta bolån. Och det kan hota Möllevången som politisk plats. Om inte aktivister längre kan bo på Möllevången, och om området blir med exklusivt kan platsen förlora sin politiska betydelse och inte längre fungera som en plattform för politiska kamper för jämlikhet och antirasism, till exempel.

Årets klimattoppmöte äger rum i Dubai i oljestaten Förenade arabemiraten och leds av Sultan Al Jaber som är vd på ett oljebolag. Något aktivistnätverket Scientist rebellion i ett pressmeddelande kommenterar så här: 

”Klimatomställningen hålls som gisslan av en elit vars intresse ligger i att förhindra eller fördröja reell omställning för att upprätthålla den fossilekonomi som byggt upp deras rikedom. Lösningarna finns men kommer inte bli av förrän dessa maktstrukturer bryts. För detta krävs en massiv mobilisering på gräsrotsnivå.”

Med civil olydnad och informationskampanjer protesterar forskare i hela världen mot klimattoppmötet. I Stockholm klistrade medlemmar i Scientist rebellion upp plakat med forskningsartiklar på fönstren till klimat- och näringslivsdepartementet.

– Världens elit och makthavare har nu visat i decennier att de sviker oss. Krisen blir värre för varje dag som går och det är de mest sårbara som kommer drabbas värst. Hur mycket mer klimatsvek kan vi acceptera innan var och en av oss reagerar? Nu är det dags att vi reser oss och agerar kollektivt, säger Aitzkoa Lopez de Lapuente Portilla, forskare i biomedicin och aktiv i Scientist rebellion.

”Sverige har inget att komma med”

Organisationen lyfter att Sveriges regering för första gången lagt fram en politik som kommer att öka utsläppen. Vårt land har inget att komma med till förhandlingsborden, enligt Thomas Hörberg, docent i lingvistik och aktiv i Scientist Rebellion.

– Hur ska vi kunna övertyga fattigare länder med historiskt låga utsläpp att ta sin del av ansvaret när vi inte själva gör det? Det är en skam att ett rikt land som Sverige som dessutom har extremt goda förutsättningar för att ställa om till förnybart utgör en bromskloss när det kommer till internationella klimat- och miljöåtgärder, säger han.

Klimatministern: ”Jag har hög trovärdighet”

Men klimatminister Romina Pourmokhtari (L) tror inte att det faktum att regeringens politik ökar utsläppen sänker hennes trovärdighet i förhandlingarna på klimatmötet.

– Jag har en väldigt hög trovärdighet i kontrast till andra EU-länder och andra delar av världen, säger Pourmokhtari till TT, och tar upp att Sverige och Portugal har lägst utsläpp per capita i hela EU.

Att utsläppen i Sverige kommer att öka är en stor fråga i Sverige – inte internationellt, menar ministern.

– Det är aldrig någon som diskuterar svensk reduktionsplikt med mig på Cop-möten, utan tvärtom vill man veta hur vi lyckas med elektrifieringen av transportindustrin, man vill höra om det rena stålet, man frågar om Northvolt och man vill också veta om det svenska klimatpolitiska ramverket, säger hon till TT.

Radikal samhällsförändring

För att Sverige ska kunna uppnå sin del av Parisavtalet krävs en utsläppsminskning på 38 procent varje år. Något som kräver ”en radikal samhällsförändring mot en icke-tillväxtbaserad ekonomi som håller sig inom de planetära gränserna”, skriver Scientist rebellion.

– De som bär störst skuld till utsläppen är också de som har störst ansvar för att ta oss ur klimatkrisen. För att omställningen ska bli rättvis är det framför allt de rika som måste göra avkall på ohållbara livsstilar med överflöd. Det är inte rimligt att de som redan lever på marginalerna får ta notan av detta överflöd, säger Jeannette Eggers, forskare inom hållbart skogsbruk och aktiv i Scientist Rebellion.

I en mycket uppmärksammad dom från Stockholms tingsrätt slapp 41-åriga Noa Tucker dagsböter trots att han bedömdes vara skyldig till ohörsamhet mot ordningsmakten. Enligt domen var det ”uppenbart oskäligt att utdöma påföljd” mot bakgrund av att klimatet befinner sig i ”akut nödläge” och att varken nuvarande eller föregående regering har agerat tillräckligt. 

Rätten var dock inte enig i sitt beslut om påföljdseftergift, alltså att låta mannen slippa straff. Åklagare Julia Gustafsson som nu överklagar domen motiverar det så här, i ett pressmeddelande i ett pressmeddelande från Åklagarmyndigheten:

– Rättens ordförande och en av nämndemännen var skiljaktiga och ville döma mannen till dagsböter. Jag delar de skiljaktigas bedömning och anser att det saknas förutsättningar att meddela påföljdseftergift. Min bedömning är därför att det finns skäl att överklaga domen.