Mattias Olsson och Maja Lindström gör båda dokumentärfilmer med fokus på omställning och hur vi ska göra för att leva hållbart. Här berättar de om inspirerande möten och om att själva vara en del av den förändring som de vill se.
När jag når dokumentärfilmaren Mattias Olsson på telefon har han precis cyklat till sitt kontor som ligger i Järna, en mil från det ställe där han har ett hus och en liten odling.
Han har utmanat sig själv till att inte köra bil eller flyga, därför cyklar han varje dag till jobbet och därför var det också tåget som gällde när han för en tid sedan åkte till Storbritannien för att intervjua grundaren av omställningsrörelsen, Rob Hopkins, och författaren Stephen Jenkinson till sitt dokumentärfilmsprojekt Campfire Stories.
Precis som de personer han ofta intervjuar är Mattias Olsson själv en person som gör sitt bästa för att leva som han lär, bland annat genom att odla och göra aktiva val i vardagen.
Men så har det inte alltid sett ut. På sin hemsida beskriver han hur han har börjat vakna upp från en ”zombifierad tillvaro” och inse att det faktiskt finns saker han kan göra.
Det är också under de senaste åren som han har gått från att jobba som frilansande dokumentärfilmare inne i Stockholm till att flytta ut på landet och satsa helhjärtat på att göra dokumentärer med omställningstema.
– Jag ville hitta ett sätt att göra de filmer som jag verkligen vill göra och inte hänga upp mitt liv på att vara beroende av andras stöd och att hela tiden vara i ”competition mode”, berättar han.
Aktuell med två filmer
Maja Lindström, som är aktuell med två filmer om att leva inom planetgränserna via sitt produktionsbolag Paradigm Shift Film, säger också att hon inte kommer från klimatrörelsehållet men att hon har blivit alltmer engagerad i frågan om vad vi själva kan göra och att inte vänta på globala lösningar utan att faktiskt ta saker i egna händer.
Hennes första film inom projektet, som heter Ett jordat liv och innehåller intervjuer med författaren David Jonstad och forskaren Johanna Björklund, hade nyligen premiär.
Den andra som handlar om agroforestry (skogsjordbruk) i Sverige och England kommer senare i höst.
– Från början hade jag tänkt göra en långfilm med ett helhetsgrepp kring energi, ekonomi och ekologi, berättar hon, men det är komplexa frågor, så det blir än så länge två filmer.
Har jobbat med lokal omställning
Maja Lindström har en bakgrund som skapare av animerade filmer och har bland annat gjort filmen 00-tal Barn, ett samtal på andra sidan oljetoppen som handlar om hur ett barn ställer sin mamma till svars för föräldragenerationens kortsiktiga val.
Dessutom har hon jobbat, där hon bor, med lokal omställning i projektform med stöd från Stockholmshems fleråriga satsning ”Hållbara Hökarängen”, något som väckte intresse för att lära mer om permakultur, agroforestry och hur vi kan göra ett positivt avtryck.
En skillnad mellan de båda är dock att medan Mattias har valt att själv spela en aktiv roll i sina dokumentärfilmer så har Maja Lindström lite mer av ett utifrån-perspektiv.
– Det är en stark trend att vända kameran mot sig själv, men jag har föredragit att istället låta människor som verkligen har ägnat sitt liv åt de här frågorna och som är professionella få komma till tals, säger hon.
Filmade Rob Hopkins
Det råder dock inget tvivel om att även Mattias Olsson har personer som han verkligen beundrar och vill lyfta fram.
Han nämner bland annat författarna Charles Eisenstein och Daniel Quinn som med sina böcker The Ascent of Humanity (ungefär ”Mänsklighetens uppstigande” på svenska) respektive Ishmael påverkat honom djupt och fått honom att tänka i nya banor.
Charles Eisenstein, vars tankar kretsar kring att vi har separerat oss från naturen, men att vi nu är på väg in i ett nytt paradigm där vi inser att allt är beroende av vartannat, fick Mattias Olsson också möjlighet att filma och intervjua när denne besökte Järna för att delta i ett seminarie.
Han har under den senaste tiden även fått chansen att filma och prata med flera andra personer som han beundrar, till exempel Rob Hopkins som 2005 startade omställningsrörelsen i Totnes i England.
– Jag kände en enorm hoppfullhet efter den intervjun. Han har visat hur människor som bor på samma plats kan göra saker tillsammans och få det att fungera bra. Arbetslösheten i Totnes har gått ner, folk har lärt känna sina grannar och man har till och med startat ett samhällsägt bryggeri, berättar han entusiastiskt.
Apropå hopp. Å ena sidan har vi haft en klimatrörelse som har vuxit explosionsartat det senaste året, å andra sidan så händer fortfarande alldeles för lite och alldeles för långsamt på en strukturell nivå. Känner du dig pessimistisk eller hoppfull?
– Jag är nog båda sakerna samtidigt, säger Mattias Olsson och utvecklar senare i ett mejl:
”Antingen kan man tänka att ’Det är kört. Det finns ingen chans att vi kan komma tillrätta med alla kriser som hopar sig’. Utifrån den känslan är det inte konstigt om man blir handlingsförlamad och deprimerad. Och då gör man ju ingen som helst nytta, utan låter bara ’business as usual’ fortsätta förstöra planeten. Men ett väldigt kraftfullt perspektiv är att istället tänka: ’Vad kan jag göra just nu? Vad är mitt nästa steg?’. Vi kan inte alla vara Greta Thunberg och skapa massrörelser. Men vi är alla chef över riktningen i våra egna liv. I mitt yrkesliv är Campfire Stories en sådan manifestation. I mitt personliga liv är det andra manifestationer just nu, till exempel att börja odla egna grödor och att utmana mig själv att cykelpendla.”
Drivs av viljan att berätta
Maja Lindström är inne på samma spår, hon säger att hon är optimistiskt lagd som person men att vi inte ska ha för stor tilltro till att saker kommer lösa sig globalt utan att vi behöver agera lokalt för att stå stadigare när globala strukturer faller.
– Jag kan vakna upp på nätterna med total ångest ibland. Jag är övertygad om att vårt nuvarande ekonomiska system står i vägen för en ordnad omställning på politisk nivå, och att vi har en oundviklig ekonomisk kollaps framför oss, som kommer dra med sig många andra samhällsstrukturer som vi tagit för givet.
– Men jag tror egentligen att vi har mer att vinna än att förlora på den gigantiska sammhällsomvälvning och det uppvaknande som vi står inför. Att det är först då vi kommer inse hur mycket vi är kapabla till själva.
Det är tydligt att både Mattias och Maja drivs av en stark vilja att förmedla berättelser om den värld vi lever i och hur vi kan göra för att åstadkomma förändring snarare än att tjäna en massa pengar.
Det märks inte minst på hur de har valt att ge ut sina filmer, båda har lagt ut filmerna på sina hemsidor där det går att titta på dem helt gratis. För Majas del har det varit möjligt att genomföra projektet tack vare ett stöd från Konstnärsnämnden. Hon hade hoppats på ett samarbete med SVT, men när de tackade nej bestämde hon sig för att göra filmerna fria och tillgängliga för alla.
– Att inte vara bunden till distributörers spridningsavtal öppnar upp för möjligheten att lägga upp filmerna och få direktkontakt med tittare. Jag får mejl från folk på andra sidan jorden som sett och hör av sig. Men jag ska försöka mig på crowdfunding under en begränsad period för att kunna färdigställa del 2, om agroforestry, säger hon
Tittare betalar olika mycket
Mattias har valt att skapa ett system där man som besökare själv kan välja om man vill donera en liten eller större summa till projektet och på så sätt bidra till att han kan försörja sig och skapa fler filmer. Så här förklarar han tankarna med systemet:
”Om jag skulle sätta ett fast pris på säg 50 kronor för att titta på en film så vet jag ju inte hur mycket det är för dig. Det kanske är en fis i rymden, eller så är det ett väldigt stort belopp. Jag har många tittare som inte betalar något. Mitt betalsystem säger till dem att det är helt okej. Andra tittare betalar kanske fem eller tio dollar för att se en film eller lyssna på en podd. Och med jämna mellanrum dyker det upp människor som tycker att mitt initiativ är superbra och som vill stötta mig med en större donation.”
Men är det möjligt att klara sig enbart på frivilliga donationer?
– Ja, jag lever ju och jobbar inte med något annat. Jag har en inkomst från ett hus jag hyr ut också, men annars lever jag bara på detta. Men det beror ju också på vad man vill få ut av livet och vad man tycker är flashigt. För mig är det flashigt när larverna inte äter upp min kål till exempel.
Fotnot: Läs mer om projekten och titta på filmerna på campfire-stories.org och paradigmshiftfilm.com
