Demonstranterna på gatorna i Irak har inget framtidshopp. De ser ingen annan väg till ett bättre liv än att gå ut på gatorna, bedömer Irakkännaren Thair Ismail. ”Protesterna kommer att fortsätta. De har inget att förlora”, säger han.
Över 30 personer har dödats i uppblossande protester mot regeringen i Irak i veckan.
Men missnöjet med landets styre är inget nytt.
– Jag har protesterat i tio år, och kommer att göra det tills regimen faller, säger Majid al-Osmi, en av demonstranterna, till nyhetsbyrån AFP.
Thair Ismail, freds- och konfliktrådgivare på Olof Palmes internationella center, vill lyfta fram precis det som demonstranten ger uttryck för – att det handlar om åratal av frustration över regeringen.
– Irak är ett ganska rikt land, samtidigt som polariseringen har nått omfattande nivåer. Varje dag, varje vecka ökar arbetslösheten och fattigdomen. Miljoner människor kan inte försörja sig, säger han till TT.
– Missnöjet har kokat hela tiden. Och om protesterna tystas ner eller slutar kommer det att fortsätta senare.
”En katastrof”
Protesterna är mer spontana jämfört med liknande i andra länder, enligt Ismail. I Irak organiseras inte motståndet mot styret av organisationer, eller oppositionen på samma sätt, säger han.
– Människor har förlorat den organiserade delen av aktivismen. Oppositionen ses i stället som en del av regimen. Det är ett jättestort dilemma, och en katastrof. Den enda möjligheten för människor är spontana protester.
TT: Finns det något som är annorlunda i de senaste dagarnas protester jämfört med tidigare?
– Människor har tidigare varit lite blygare kring att konfronteras med systemet, som polisen och armén. Men just nu betraktar de polisen och armén som representanter för den korrupta regimen. Det bäddar för kraftigare konfrontation, säger Ismail.
Höll tv-tal
Simona Foltyn, journalist baserad i Bagdad, säger till BBC att de som protesterar är en del i en gräsrotsrörelse där mängder av olika människor ingår.
– De vill inte delta i något politiskt arbete hos partierna. De är extremt missnöjda med det politiska etablissemanget. Allt de vill är att få ett bättre liv. De vill ha samhällsservice, de vill ha jobb, och de vill att levnadsstandarden ska öka.
Iraks premiärminister Adil Abd al-Mahdi har i ett tv-tal delvis gett demonstranterna rätt, och även lovat politiska reformer. Thair Ismail tror inte att det kommer att lugna ner situationen, och understryker att demonstranterna ser premiärministern och regeringen som en del av ett system som inte fungerar.
– Talet betyder absolut ingenting. Landet har inte möjlighet att bete sig som han önskar, resurserna går till korruption, och en omfattande byråkrati, säger han.
Senaste valet våren 2018
Drygt 40 miljoner människor bor i Irak (juli 2018), varav sex miljoner i huvudstaden Bagdad. Landet har världens femte största oljetillgångar samt gott om mineraler och bördig mark.
Det senaste valet hölls i maj 2018. Efter segdragna förhandlingar kunde en regering ta form i oktober 2018.
President Barham Salih fick stöd från kurdiska PUK och premiärminister Adil Abd al-Mahdi representerar den shiitiska majoriteten.
Den utdragna regeringsbildningen berodde delvis på splittring mellan olika politiska grupperingar i Irak. Svårigheten berodde även på nödvändigheten att få ett godkännande från Iran och till viss del från USA.
Källor: CIA Factbook, UI, NE.
