För mycket – och för lite – sömn kan kopplas till ökad risk att drabbas av hjärtinfarkt, Både för kort och för lång sömn kan knytas till ökad risk för hjärtinfarkt, visar en ny brittisk studie på drygt 450 000 personer i åldern 40–69 år som följts i sju års tid.
Minsta risken att drabbas av hjärtinfarkt syntes bland de personer som sov sex till nio timmar per natt. Bland de som sov mindre än sex timmar var risken 20 procent högre, och för de som sov längre än nio timmar var motsvarande siffra 34 procent.
Effekten var tydlig även för personer med ärftlig risk för hjärtsjukdom, enligt forskarna bakom studien som publiceras i Journal of American College of Cardiology.
Motion och diet
Forskarna kontrollerade för ett 30-tal tänkbara förväxlingsfaktorer, som socioekonomisk status, vikt, fysisk aktivitet med mera.
”Sömn kan minska risken för hjärtsjukdom, precis som motion och en hälsosam diet”, skriver forskarna i ett pressmeddelande.
Johan Sundström, hjärtläkare och professor i epidemiologi vid Uppsala universitet, tycker att undersökningen är intressant, men varnar för att dra för snabba slutsatser om orsakssambandet.
– Det är svårt att veta vad som är hönan och ägget när det gäller observationsstudier. Man får fundera över vad som utmärker folk som sover extra kort eller lång tid per natt. Det kan finnas något i deras sjukdomspanorama och övriga liv som i sig ökar risken för hjärtinfarkt.
Mycket att lära
Det är sedan tidigare känt att risken att få en hjärtinfarkt kan flerdubblas om man till exempel får en cancerdiagnos, eller om man förlorar sin partner.
– Vi förstår inte riktigt vilka de bakomliggande faktorerna är. Och det finns säkert flera andra tillstånd, till exempel sömn, där vi har mycket att lära oss, säger Johan Sundström.
Hjärtinfarkt i Sverige
Under ett år drabbas cirka 25 000 personer av akut hjärtinfarkt i Sverige.
Ungefär en fjärdedel av dessa fall leder till döden inom 28 dagar.
Män drabbas i något högre utsträckning än kvinnor (60 procent).
Risken att drabbas av hjärtinfarkt varierar ganska stort över landet och är högre bland personer med låg utbildningsnivå än med hög utbildningsnivå.
Källa: Socialstyrelsen
