Genomgången omfattar 21 länder och 162 534 personer i åldrarna 35–70 år, som följts i genomsnitt 9,5 år.

För samtliga länder var fortfarande hjärt-kärlsjukdomar, som hjärtinfarkt eller stroke, den vanligaste dödsorsaken och stod för fyra av tio dödsfall bland medelålders personer.

Men i höginkomstländerna ser det annorlunda ut. Där har dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar minskat, och cancer har i stället blivit den vanligaste dödsorsaken.

Bland medelålders män är dödsfallen i cancer cirka 50 procent fler än i hjärt-kärlsjukdom, skriver Sahlgrenska Akademin som har lett den svenska delen av studien. I motsvarande grupp kvinnor och i gruppen män och kvinnor i tidig medelålder dör dubbelt så många i cancer som hjärtkärlsjukdom.

Minskningen och skillnaden länderna emellan förklaras med att höginkomstländer utvecklat framgångsrika strategier för att förebygga och behandla hjärt-kärlsjukdomar.

– Det är oroande att så många svenskar upplever att de jobbar under sämre villkor. Att ofta jobba under tidspress och psykisk stress blir snabbt ett arbetsmiljöproblem som går ut över möjligheten att göra ett bra arbete, säger Mikael Jansson, vd på ManpowerGroup, som sammanställt siffrorna i ett pressmeddelande.

Drygt 60 procent av alla svenskar arbetar ofta under tidspress, enligt SCB. Andelen har vuxit under de senaste två åren. Över hälften av svenskarna uppger att de har ett psykiskt ansträngande arbete. Det är den högsta andelen sedan undersökningen genomfördes för första gången 1980. 

– Att arbeta under stress kan leda till mer sjukfrånvaro, vilket drabbar den enskilda individen men även arbetsgivare och samhället. Vi vill uppmuntra arbetsgivarna till att ha tydliga handlingsplaner för att minska den psykiska ohälsan på arbetsplatsen, säger Mikael Jansson.

Kvinnor är mer psykiskt stressade på jobbet än män (57 respektive 49 procent). Inom vård och omsorg är könsskillnaderna än större. 73 procent av kvinnorna i branschen upplever arbetet psykiskt ansträngande, jämfört med 63 procent av männen.

Det är en av de stora snackisarna under klimatmötet COP28 i Dubai. Tekniken som av vissa beskrivs som en klimaträddare – medan andra ser den som ett sätt för oljejättar att i oförminskad takt fortsätta med klimatskadliga fossila bränslen.

I Sverige beskrivs CCS som en viktig pusselbit för att nå klimatmålen. Men det går trögt med tekniken, som går ut på att avskilja koldioxid från utsläppen, transportera bort den och pumpa ned den i underjorden.

En genomgång som TT gjort bland de projekt som kommit längst visar att ingen ännu formellt har fattat ett investeringsbeslut om att faktiskt gå vidare med planerna. En anledning är den stora ekonomiska osäkerheten.

Regeringen har avsatt 36 miljarder kronor för 2026–2046. Tanken är en omvänd auktion där företag tävlar om att erbjuda störst koldioxidupptag till lägst pris. Men processen har fastnat hos EU-kommissionen och hur lång tid den tar vet ingen. Klart är att auktionerna försenats till minst nästa år.

– Alla går och väntar på ett godkännande från EU, säger Julia Ahlroth, chef för strategi och omvärldsrelationer på Växjö Energi.

Bolaget planerar att sätta in koldioxidavskiljning på Sandviksverket, som årligen ska fånga in 200 000 ton koldioxid. Projektet är redan försenat, och är i gång tidigast 2028.

Var hamnar koldioxiden?

Ett annat problem är var koldioxiden som avskiljs ska ta vägen. Koldioxiden måste transporteras med båt, tåg, lastbil eller i pipeline, antagligen med slutstation i Norge eller Danmark. De lösningarna finns inte i dag och transportsektorn behöver veta att den kommer att ha någon koldioxid att avskilja. Samtidigt vill ingen satsa på CCS om ingen kan transportera bort koldioxiden.

– Utmaningen är att ingenting är på plats. Vem vågar börja med ett investeringsbeslut så att de andra kan gå efter? säger Ahlroth.

Stockholm Exergi med sitt biokraftvärmeverk i Hjorthagen är antagligen längst fram i landet med planerna på sin bio-CCS-anläggning. Men även här har projektet försenats, från 2026 till tidigast 2027.

Innan bolaget vågar lägga ett investeringsbeslut väntar man in regelverket kring den omvända auktionen, säger Fabian Levihn, forskningschef och docent i industriell ekonomi vid KTH.

– Sverige hamnar efter. Vi låg bland de första, det är bara att konstatera att Danmark redan hunnit genomföra någon typ av upphandling av stöd för negativa utsläpp.

Jätteprojekt hotat

Inte heller stora utsläppare av koldioxid har satt ned foten kring CCS i Sverige. Heidelberg Materials cementfabrik i Slite på Gotland har planer på en sådan som i ett slag skulle kapa Sveriges utsläpp med 4 procent, 1,8 miljoner ton årligen.

Men för att jättesatsningen på 10 miljarder kronor ska sjösättas behöver företaget snabba tillståndsprocesser och även nya elkablar till Gotland i god tid innan anläggningen är i bruk 2030.

– För att vi inte ska bli omsprungna måste man omedelbart ta ett mycket tydligare statligt grepp om den här strukturomvandlingen, säger vice vd Karin Comstedt Webb

I dag är Svenska kraftnäts prognos för de nya elkablarna 2031. För sent, anser Heidelberg.

– Då går investeringen kanske till något annat land, säger Comstedt Webb.