”Orenat avloppsvatten kan utgöra en risk för människors hälsa och förorena sjöar, floder, mark, kustvatten och grundvatten”, skriver EU-kommissionen.

I ett pressmeddelande skriver Svenskt Vatten att EU-kommissionen är fel ute och att kommunerna följt svenska statens regelverk. Svenskt Vatten menar också att EU driver föråldrade och irrelevanta krav, utan att sätta miljönyttan först. Samtidigt anklagar de regeringen.

Regeringen inte tillräckligt påläst

– Det här visar hur otroligt viktigt det är att regeringen är engagerad, påläst och aktiv i förhandlingarna om EU-direktiv. Nu är ett stort antal nya vattendirektiv på gång, inklusive ett nytt avloppsdirektiv, och då har man åtminstone vaknat fem i tolv. Agerar vi inte nu, riskerar vi att hamna i liknande situationer i framtiden, säger Pär Dalhielm, vd på Svenskt Vatten.

Det så kallade avloppsdirektivet är 30 år gammalt. En del av stämningen handlar om hur svenska myndigheter tolkat direktivets regler om kallt klimat. Reglerna ger rätt till undantag från kravet på biologisk rening av syretärande ämnen (BOD7) för att sådan rening fungerar sämre i kyla. Men för att få rätt till undantaget måste reningsverket ligga minst 1 500 meter över havet, enligt EU-kommissionen.

Svenskt Vatten anser att reglerna är orimliga, eftersom det är lika kallt i Norrland som på den höjden på kontinenten. Vidare menar de att Sverige har visat att vattenkvaliteten i stora norrlandsälvar inte påverkas av så små BOD-utsläpp.

”Staten ska betala”

Dispyten har varit aktuell under tio års tid. I en skrivelse till miljöminister Isabella Lövin kräver bland annat Svenskt Vattens ordförande Johan Persson att staten ska stå för merkostnaderna – eftersom staten orsakat dem.

”Formalia, principer och att få rätt verkar viktigare för EU-kommissionen än att skydda miljön. Vi ser fram emot ett nytt avloppsdirektiv med skarpa och relevanta regler”, säger Peter Sörngård, miljöexpert på Svenskt Vatten.

De tio svenska tätorter som EU-kommissionen anser inte renar avloppsvatten på ett lämpligt sätt innan det släpps ut i naturen är Borås, Habo, Skoghall, Töreboda, Lycksele, Malå, Mockfjärd, Pajala och Robertsfors/Tänndalen.

Energin från solens strålar står i dag för endast omkring två procent av jordens energibehov. Vad som krävs är miljövänliga och billiga solceller. 

Nu har forskare från Linköpings universitet och KTH lyckats skapa en solcell delvis tillverkad av kraftlignin, en relativt obehandlad restprodukt från papperstillverkning. Lignin finns i cellväggarna hos nästan alla landlevande växter. Träd består till 20–30 procent av lignin, det är vad som ger styrka till växten. 

Forskarnas långsiktiga mål är en solcell helt av trämaterial.

– Vi vill bygga effektiva, pålitliga, billiga och miljövänliga solceller. Med den här studien kan vi visa att det är möjligt och ett första steg mot att byta ut material som idag är baserade på olja mot träbaserade alternativ, säger Mats Fahlman, professor vid Laboratoriet för organisk elektronik vid Linköpings universitet i ett pressmeddelande.

Lignin som behandlats kraftigt med olika kemikalier har tidigare använts i försök med solceller. I jämförelse med dem är solcellen av kraftlignin stabilare, enligt forskarna.

I jämförelse med traditionella solceller finns för- och nackdelar med ligninbaserade varianter, berättar Mats Fahlman.

– Organiska solceller kommer aldrig vara bäst när det gäller effektivitet. Men fördelen är att de är ogiftiga, hållbara och billiga. Kan de ligga på 15–20 procents effektivitet räcker det gott och väl för de flesta tillämpningar, säger han.

Det är en av de stora snackisarna under klimatmötet COP28 i Dubai. Tekniken som av vissa beskrivs som en klimaträddare – medan andra ser den som ett sätt för oljejättar att i oförminskad takt fortsätta med klimatskadliga fossila bränslen.

I Sverige beskrivs CCS som en viktig pusselbit för att nå klimatmålen. Men det går trögt med tekniken, som går ut på att avskilja koldioxid från utsläppen, transportera bort den och pumpa ned den i underjorden.

En genomgång som TT gjort bland de projekt som kommit längst visar att ingen ännu formellt har fattat ett investeringsbeslut om att faktiskt gå vidare med planerna. En anledning är den stora ekonomiska osäkerheten.

Regeringen har avsatt 36 miljarder kronor för 2026–2046. Tanken är en omvänd auktion där företag tävlar om att erbjuda störst koldioxidupptag till lägst pris. Men processen har fastnat hos EU-kommissionen och hur lång tid den tar vet ingen. Klart är att auktionerna försenats till minst nästa år.

– Alla går och väntar på ett godkännande från EU, säger Julia Ahlroth, chef för strategi och omvärldsrelationer på Växjö Energi.

Bolaget planerar att sätta in koldioxidavskiljning på Sandviksverket, som årligen ska fånga in 200 000 ton koldioxid. Projektet är redan försenat, och är i gång tidigast 2028.

Var hamnar koldioxiden?

Ett annat problem är var koldioxiden som avskiljs ska ta vägen. Koldioxiden måste transporteras med båt, tåg, lastbil eller i pipeline, antagligen med slutstation i Norge eller Danmark. De lösningarna finns inte i dag och transportsektorn behöver veta att den kommer att ha någon koldioxid att avskilja. Samtidigt vill ingen satsa på CCS om ingen kan transportera bort koldioxiden.

– Utmaningen är att ingenting är på plats. Vem vågar börja med ett investeringsbeslut så att de andra kan gå efter? säger Ahlroth.

Stockholm Exergi med sitt biokraftvärmeverk i Hjorthagen är antagligen längst fram i landet med planerna på sin bio-CCS-anläggning. Men även här har projektet försenats, från 2026 till tidigast 2027.

Innan bolaget vågar lägga ett investeringsbeslut väntar man in regelverket kring den omvända auktionen, säger Fabian Levihn, forskningschef och docent i industriell ekonomi vid KTH.

– Sverige hamnar efter. Vi låg bland de första, det är bara att konstatera att Danmark redan hunnit genomföra någon typ av upphandling av stöd för negativa utsläpp.

Jätteprojekt hotat

Inte heller stora utsläppare av koldioxid har satt ned foten kring CCS i Sverige. Heidelberg Materials cementfabrik i Slite på Gotland har planer på en sådan som i ett slag skulle kapa Sveriges utsläpp med 4 procent, 1,8 miljoner ton årligen.

Men för att jättesatsningen på 10 miljarder kronor ska sjösättas behöver företaget snabba tillståndsprocesser och även nya elkablar till Gotland i god tid innan anläggningen är i bruk 2030.

– För att vi inte ska bli omsprungna måste man omedelbart ta ett mycket tydligare statligt grepp om den här strukturomvandlingen, säger vice vd Karin Comstedt Webb

I dag är Svenska kraftnäts prognos för de nya elkablarna 2031. För sent, anser Heidelberg.

– Då går investeringen kanske till något annat land, säger Comstedt Webb.