Den biologiska mångfalden minskar i allt snabbare takt över hela världen. I Sverige är en stor del av odlingslandskapets mångfald knuten till naturbetesmark – värdefulla marker som erbjuder biologisk mångfald av såväl växter som djur.

Dessa har gynnats av att markerna har skötts antingen via betande djur eller slåtter, men har i stor utsträckning vuxit igen eller planterats med skog i samband med förändringar i jord-och skogsbruket de senaste hundra åren.

Russen fick beta hela året utan foder

I en studie på SLUs mark utanför Uppsala undersöktes hur bete med gotlandsruss påverkar den biologiska mångfalden.

”Gotlandsrusset är en lantras som minskat i antal under lång tid och ett bidragande motiv till studien var att finna en funktion för denna uråldriga hästras”, skriver SLU i ett pressmeddelande.

I studien undersöktes om russen klarar att gå ute hela året utan att få foder och hur russens bete påverkar vegetationen och pollinerande insekter (fjärilar och humlor).

Skapar möjlighet till diversifiering

”Resultaten visar att hästarnas bete förändrade växtsammansättningen, hindrade förlusten av växtrikedom och gynnade förekomsten av fjärilar och humlor. Antalet pollinerande insekter ökade med växtrikedomen”, skriver SLU.

Slutsatsen är att denna typ av hästhållning kan bidra till ökad biologisk mångfald, vilket skapar möjligheter till diversifiering inom de areella näringarna.

Gotlandsrusset, som funnits på Gotland i flera tusen år, har av Jordbruksverket, på uppdrag av FAO klassats som bevarandevärd. Russet anses vara ”lättfödd” och har också härdiga egenskaper som många moderna hästraser förlorat, till exempel tidig och tjock pälssättning.