Radar

Trafiken stör djur- och fågellivet

Fågellivet nära högt trafikerade vägar och järnvägar är under stor press.

Hoten mot fågelskyddsområden är värre än tidigare befarat. De planer som finns för att bevara skyddade områden är otillräckliga eftersom de inte beaktar vägar och järnvägars negativa ekologiska avtryck.

Detta enligt en nyligen publicerad studie från Centrum för biologisk mångfald som undersöker hur fågelskyddsområden påverkas av infrastrukturen.

Vägar och järnvägar utgör ett hot mot mångfalden av fåglar och däggdjur. Det kan handla om förluster av livsmiljöer, trafikdödade och -skadade djur, utsläpp, eller buller och ljus från bilar och tåg.

Även områdena runtomkring infrastrukturen utgör ett hot mot den biologiska mångfalden. På båda sidor av järnvägar och vägar breder det ut sig en korridor där fåglar och däggdjur påverkas negativt, den så kallade påverkanszonen. Så mycket som 20–30 procent färre fåglar och däggdjur har uppmätts i dessa påverkanszoner.

Påverkas negativt

En stor del av dessa skär in i skyddade naturområden, så som till exempel Natura 2000-områden.

”Det betyder att en större del än vad man kan tro av de områden som är skyddade enligt EU-förordningar, påverkas negativt av infrastrukturen” skriver SLU i ett pressmeddelande.

I den nyligen publicerade studien har forskaren Jan-Olof Helldin undersökt hur stor del som påverkas.

Fokus i studien har varit svenska Natura 2000-områden särskilt utvalda för att skydda fåglar.

Studien visar att 63 procent av dessa fågelområden är påverkade av vägar eller järnvägar, och 23 procent av områdena har mer än hälften av sin yta inom en påverkanszon.

– Det är viktigt att komma ihåg att de skyddade områdena påverkas olika mycket av infrastruktur i olika delar av landet. Fjäll och havsområden är mer opåverkade eftersom det finns färre vägar och järnvägar där, säger Jan-Olof Helldin i pressmeddelandet.

Vägar påverkar

I en tidigare rapport visade Helldin att den negativa påverkan från vägar och järnvägar är undervärderad i de bevarandeplaner som beskriver hoten mot områdena och nödvändiga skyddsåtgärder.

Enligt Helldin bör naturvårdsmyndigheter se till att aktörer inom byggande och underhåll av infrastruktur utökar sina ansträngningar att minimera den negativa påverkan som vägar och järnvägar utgör.

Det finns en rad lösningar och åtgärder som kan vidtas, men som inte ännu nått sin fulla potential.