Radar

Samiska kvarlevor fortsatt en brännande fråga

Samernas flagga framför Sveriges Riksdag.

I augusti sker det största enskilda återbördandet av mänskliga kvarlevor i Sveriges historia – då kvarlevor från 25 personer ska återlämnas till sin ursprungliga viloplats i Lycksele.
En efterlängtad händelse för samiska företrädare, som tycker att Sveriges agerande lämnar mycket övrigt att önska.

Återlämnandet – även kallat repatriering – kommer att ska på urfolkens dag den 9 augusti. Kvarlevorna från de 25 individerna fördes bort från Lycksele gamla kyrkogård under utgrävningar 1950. Repatrieringen, som har fått bidrag från Statens kulturråd, är ett samarbete mellan bland annat Svenska kyrkan, Lycksele kommun, Västerbottens museum och Lycksele samiska förening.

Men ännu finns det mänskliga kvarlevor efter samer på elva statliga museer i Sverige, kvarlevor som bland annat samlats in genom utgrävningar, gravplundringar och byteshandel under 1800- och 1900-talet. Ofta har det skett i rasbiologins namn.

För tolv år sedan beslutade Sametinget att kräva ett återlämnande av samtliga kvarlevor till Sápmi och det samiska folket. Sedan dess har det inte hänt särskilt mycket, tycker Mikael Jakobsson, ordförande i Sametingets etiska råd.

– Förståelsen för frågan har börjat öka, men hittills har det verkat som att museerna helst har velat behålla dem. Man har sett dem som föremål, inte som de människor de en gång var.

Kräver politiskt ansvarstagande

I juni skrev han en debattartikel i Dagens Nyheter , tillsammans med ärkebiskop Antje Jackelén och Ingrid Inga, Samiska rådets ordförande i Svenska kyrkan, där de kritiserade Sveriges agerande i frågan.

Det är respektive museum som måste fatta beslut vid varje fall av återförande av kvarlevor men det krävs politiskt ansvarstagande för att det ska kunna ske strukturerat, skriver de i artikeln.

– Man blir ju eftertänksam när man ser hur andra urfolks kvarlevor lämnas tillbaka men inte samernas. Men på hemmaplan blir intressekonflikterna naturligtvis mer brännande, säger Antje Jackelén.

Mikael Jakobsson anser inte att samernas begäran om repatriering har behandlats lika bra som krav från Nordamerika och Australien.

– När vi från samiskt håll har ställt kraven har man varit ganska oförstående, framför allt för hur det ska gå till och vem som ska stå för kostnaderna. För det kan inte vara så att vi ska betala för att få tillbaka vad som har tagits ifrån oss.

Ingrid Inga instämmer, ansvaret för återförande av kvarlevor kan inte vältras över på samerna, säger hon.

– Det politiska ansvaret för att repatriering kan genomföras ligger på nationell nivå hos regeringen.

Inväntar regeringsuppdrag

Nästa år ska Riksantikvarieämbetet redovisa ett regeringsuppdrag som ska ge vägledning för museernas arbete med mänskliga kvarlevor. Det är nu den viktigaste insatsen som sker i processen kring återlämnandet av samiska kvarlevor, enligt Helene Öberg, statssekreterare hos kulturminister Amanda Lind (MP).

– Det är där kompetensen finns och vi kommer inte att föregå det arbetet.

Vad anser ni om kritiken att allt för lite har skett sedan Sametingets krav på återlämning 2007?

– Jag kan svara på vad denna regering gör. Vi har gett det här uppdraget till Riksantikvarieämbetet. Vi har också öppnat för en sannings- och försoningskommission, för kvarlevorna är en del av en större berättelse om hur staten har utsatt samerna för kränkningar under många år. Den frågan är vi politiskt beredda att ta itu med nu.

Det är först 2019 som regeringen har öppnat för en sådan kommission.

– Så det är klart det finns politiker man kan fråga om varför det inte skett tidigare. Den här regeringen tar stora kliv framåt nu och vi förstår vårt ansvar, säger Helene Öberg.

"Svåra frågor"

Har samernas krav behandlats annorlunda än krav från andra urfolk?
– Det finns också internationell kritik mot hur Sverige har jobbat med repatriering. Det gör inte saken bättre eller sämre, men det är svåra frågor. Nu har vi ambitionen att det ska göras så bra som möjligt. Utgångspunkten är att alla kvarlevor ska återbegravas.

Riksantikvarieämbetets regeringsuppdrag

Riksantikvarieämbetet ska snart presentera resultaten av regeringsuppdragen ”Mänskliga kvarlevor i museisamlingar” och ”Återlämnande av vissa kulturföremål”.
I det förstnämnda uppdraget ska myndigheten utarbeta en vägledning för museernas arbete med mänskliga kvarlevor, där utgångspunkten är att den svenska praktiken ska ”vara föredömlig sett ur ett internationellt perspektiv.”
För det andra uppdraget ska myndigheten ta fram en vägledning för identifiering och repatriering eller restitution av föremål i museisamlingar där det kan finnas ”särskilda etiska skäl för återlämnande.”
Båda uppdragen ska redovisas i samband med årsredovisningen för 2019.

Källa: Riksantikvarieämbetet/TT

Radar

S självkritiska till misslyckad integrationspolitik

Socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson Lawen Redar är djupt självkritisk till partiets integrationspolitik.

Socialdemokraterna har under decennier misslyckats med sin invandringspolitik, visar en intern rapport som Aftonbladet tagit del av.
”Jag tycker att vi ska vara djupt självkritiska”, säger rapportens författare Lawen Redar (S), till tidningen.

Bristande migrations- och integrationspolitik har bidragit till en rad problem som Sverige i dag lider av, som parallellsamhällen med kriminalitet, parallella rättskipningssystem och religiös radikalisering, enligt Socialdemokraternas rapport.

Ett annat problem är enligt rapporten att det svenska språkets ställning har försvagats.

– Jag har mött kvinnor som befunnit sig i Sverige i 16 års tid utan att kunna prata svenska. Detta för att man inte möter myndigheter eller människor med svenska som modersmål i vardagen, som ett resultat av segregationen, säger Lawen Redar till Aftonbladet

Hon är Socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson och menar att en orsak till att Socialdemokraterna inte har tagit problemen på allvar har varit en rädsla att förknippas med Sverigedemokraterna.

– När SD klev in i den nationella politiken 2010 behövde alla partier markera mot dem. Det har omöjliggjort en seriös integrationspolitik och debatt. Men det duger inte att frågan om integration främst får föras av ett extremnationalistiskt parti, säger Lawen Redar till tidningen.

Rapporten innehåller inte några förslag på ny politik på området integration. Det kommer i del två, som väntas bli klar våren 2024.

Radar

Så synar du gröna bluffar

Håll utkik efter godkända miljömärkningar för att undvika att falla för ”greenwashing” när du handlar, råder Sveriges Konsumenter.

Grönt, hållbart eller klimatneutralt? Falska miljöpåståenden i reklam är svåra för konsumenterna att avslöja, enligt en ny undersökning. Men det finns enkla knep för att undvika att gå i fällan.

En stor andel svenskar vill handla miljö- och klimatvänligt, men många har svårt att se igenom falska reklampåståenden och avslöja ”greenwashing”. Det visar en ny internationell undersökning som Sveriges Konsumenter står bakom.

Greenwashing, eller grönmålning på svenska, innebär falsk eller vilseledande marknadsföring där företag eller organisationer vill ge sken av att de är mer miljövänliga än vad de faktiskt är. Ett allt vanligare fenomen, enligt Jan Bertoft, generalsekreterare på Sveriges Konsumenter.

– I den här djungeln är det väldigt svårt för konsumenterna att skilja ut vad som är sant och falskt. Inte minst när det gäller begrepp som klimatneutral och klimatpositiv. som många har svårt att förstå vad det innebär. Vi tycker att det är ytterst tveksamt om de ska få användas, säger han.

Okända märken

Bertoft betonar att konsumenterna inte ska behöva vara detektiver – grundkravet är att det ska gå att lita på reklamen. Samtidigt finns några enkla knep att för att undvika den grönmålade fällan.

Det första är att titta efter godkända miljömärkningar som exempelvis Svanen, Krav eller EU-blomman och vara misstänksam mot märken man inte känner igen.

– Det finns väldigt mycket hittepåmärken på marknaden. Det finns en flora av olika egna märken som ska kunna se ut som någon sorts stämpel.

– Undersökningen visar också att väldigt många konsumenter tror att miljöreklam är godkänd eller förhandskontrollerad av myndigheterna – och så är det inte.

Fundera på bildvalet

Det andra rådet är att se upp med formuleringar som ”hållbart”, ”grönt”, eller ”växtbaserat”

– Speciellt ”hållbart”, ”grönt” och även ”miljövänligt” är väldigt luddiga begrepp som ska ge någon sorts skimmer av att det är bättre än det kanske är. Sedan ska man fundera på bildvalet. Skogar, ängar, grön färg – betyder det verkligen någonting eller är det bara ett trick?

Samma skeptiska hållning bör enligt Jan Bertoft gälla inför begrepp som ”klimatneutralt”, ”klimatkompensation” eller ”klimatpositiv”.

– Det är begrepp som är skapade mycket för att man ska tro att man ska kunna fortsätta konsumera som vanligt.

Kolla siffran

Något annat att vara vaksam på är miljöpåståenden om produkter eller tjänster som i sig är miljöfarliga, som exempelvis flyg, bilar eller cigaretter, samt företag som säger sig vara det bättre alternativet för miljön genom att jämföra sig med andra som är värre, enligt Jan Bertoft.

Han råder vidare att se om det finns siffror eller andra bevis för det företaget säger, exempelvis fotnoter med referenser till forskning.

Men även när det gäller siffror bör man vara uppmärksam. Om ett företag exempelvis lyfter fram att ”50 procent är återvunnet”, kan man fråga sig vad den andra halvan består i och om det handlar om 50 procent av förpackningen eller hela produkten.

Kräver skärpning

Redan 2020 visade en undersökning från EU-kommissionen att hälften av alla gröna påståenden på marknaden var vaga, vilseledande eller ogrundade – och problemet väntas växa ytterligare.

Sveriges Konsumenter vill se en regelskärpning och välkomnar att en ny lagstiftning för att begränsa gröna påståenden och märkningar är på gång i EU.

– Det kommer bli mer och mer miljöreklam i och med att kraven skärps på att företag ska vara mer miljöanpassade. Då får det inte vara vilda västern.

Om undersökningen

• 16 länder ingick i undersökningen. Sammanlagt svarade 16 323 personer mellan 18 och 74 år på enkäten under maj och juni 2023. 1 018 av dem var från Sverige.
• 43 procent av de svarande säger sig ha sett exempel på greenwashing de senaste 12 månaderna.
• Okunskapen är samtidigt stor – en av tre säger sig förstå klimatpåståenden som låga koldioxidutsläpp, lågt klimatavtryck och koldioxidkompenserat.
• Ett exempel på felaktig uppfattning är att 17 procent tror att en vara som är klimatneutral har producerats utan klimatutsläpp.
Källa: Sveriges Konsumenter