Frågan om hur mycket skada granulaten i konstgräsplaner gör på miljön har varit het denna sommar. Flera kommuner har nu stoppat inköpen av konstgräs, men samtidigt är kunskapen om alternativa material ofta för låg.
I Sverige finns i dag tusentals konstgräsplaner för fotboll, och enligt Naturvårdsverket byggs det ungefär 100 nya varje år. Det är granulaten som finns i dessa planer som riskerar att spridas i miljön och stanna där i form av mikroplast som inte kan brytas ner. I många av planerna har underlaget fyllts med olika typer av granulat. Det handlar främst om SBR (återvunna maskin- och bildäck), EPDM (nytillverkat vulkaniserat industrigummi) och TPE (nytillverkad termoplast). Enligt Sveriges Radios Ekot har nu flera kommuner stoppat inköpen av konstgräs.
– Det finns kommuner som har infört stopp för att de tycker att kunskapsläget är för dåligt kring de här frågorna, säger Nils-Olof Zethrin, expert på idrotts och fritidspolitik på Sveriges kommuner och landsting, till Ekot.
"Lite snabb med slutsatser"
Simon Magnusson är industridoktorand vid Luleå tekniska universitet och anställd på företaget Ecoloop. Han tycker att fokus i frågan måste ändras.
– Alla vill vi att framtiden ska bli hållbar, men i mitt perpektiv som forskare ser jag att det är väldigt stort fokus på mikroplaster och granulatfrågan. Jag ser att man varit lite snabb med att dra slutsatser om vad som är bra material och inte, säger han, till Landets Fria Syre.
Simon Magnusson menar att man måste titta på helheten innan man tar beslut om att byta till andra material.
– De olika materialen måste jämföras på samma premisser. Vi måste ta med hur materialen producerats och vilka ämnen du kan läcka ut. Hur mycket energi har gått åt i själva tillverkningsprocessen och vad innebär materialvalet ur resurs och klimatperspektiv? Klarar materialen att leve upp till kraven på beständighet ovh funktion? Det har man tappat lite i miljödiskussionen, tycker jag. Risken är att man byter från ett material till ett annat utan att ha tittat på helheten, säger han.
Granulat från en konstgräsplan kan spridas ut i miljön med hjälp av regnvatten, men också från spelarnas skor och kläder, snöröjning och planbortsning. Simon Magnusson menar att det går att hitta lösningar utan byta ut konstgräs.
– Till exempel kan man sätta in filter i dagvattenbrunnarna eller sätta in skoborstar som spelarna måste använda när de lämnar planen, säger Simon Magnusson.
EU dementerade
Simon Magnusson har under flera års tid studerat olika miljöaspekter gällande konstgräs och även mätt läckaget av tungmetaller och organiska ämnen från fotbollsplaner i Stockholm och Sundbyberg.
– Vi kunde se att halterna i vatten för de ämnen som mättes var lägre än de riktvärden som kommunerna satt upp och dessutom lägre än vad som kan läcka från andra ytor i städer så som parkmark och vägar, säger han.
Tidigare i somras kom uppgifter från tyska tidningen Welt am Sonntag om att EU planerade att förbjuda vissa typer av konstgräs från och med 2022. Uppgifterna dementerades senare av EU, men man sade samtidigt att ett förbud i framtiden inte kan uteslutas.
– Vi håller inte på och förbereder ett färdigt förslag om att förbjuda konstgräsplaner, men restriktioner av mikroplaster för att främja miljö och hälsa är något vi tittar på, sade Enrico Brivio, en av kommissionens talespersoner, till Dagens Nyheter.
Öppning för undantag
Den Europeiska kemikaliemyndigheten, ECHA, ska till våren förbereda ett utkast på restriktioner av just mikroplaster och dessa restriktioner skulle i framtiden kunna medföra olika förbud i syfte att minimera utsläppen, men myndigheten understryker även att man i beslutsprocessen beaktar den nytta av fysisk träning och social inkludering som fotbollsspelande ger. Något som kan innebära att det finns en öppning för undantag när det gäller just konstgräs.
Enligt IVL är konstgräs den näst största källan till spridning av mikroplaster i Sverige (störst är väg- och däckslitage).
