På Aalto-universitetet i Otnäs, strax väst om Helsingfors, försöker man göra skogen till kläder och mat av insekter och bortglömda växter.

– Det här är framtiden. Det här är vad vi tror på, fastslår professor Pirjo Kääriäinen när TT och andra inresta Brysselkorrespondenter kommer på besök.

Aalto-universitet bildades 2010 när tre vitt skilda högskolor slogs ihop för att satsa mot framtiden – som om Handelshögskolan i Stockholm plötsligt skulle förena sig med Konstfack och Kungliga Tekniska Högskolan. Målet är tydligt: att utbilda om och forska fram lösningar och produkter i stället för sådant som inte är hållbart längre. Till exempel att två tredjedelar av alla textilier i dag är oljebaserade syntetfibrer.

Resultatet? Bland annat en klänning av en björk – sedan man med hjälp av salt kunnat göra textilfibrer av cellulosa.

Bastu och bussar

Samma tankar ska prägla det ordförandeskap i EU:s ministerråd som Finland nu tagit över sedan den 1 juli. Hållbart Europa, hållbar framtid, är hela ordförandeskapets devis.

Det innebär besvikelse för den som samlar på de slipsar och scarfar som ordförandeländerna traditionellt brukar bjuda på. Eller andra presenter i form av pennor, pärmar eller mobilladdare.

– Vi har beslutat att inte dela ut några traditionella gåvor, utan i stället erbjuder våra gäster erfarenheter som bastubad, gratis kollektivtrafik och fri entré på muséer. Pengarna vi sparar på det här lägger vi på klimatkompensering av flygresorna till Helsingfors under ordförandeskapet, berättar miljöminister Krista Mikkonen.

– EU:s framtid hänger på att vi kan lösa hållbarhetskrisen. Det är inget val. Det är en skyldighet, säger hon inne i ett konferensrum i centrala Helsingfors.

Tuffa klimatmål

Mikkonen är nytillträdd, precis som hela den dubbelt rödgröna regeringen som började arbeta så sent som den 6 juni.

En av de första åtgärderna har blivit att slå fast ett tufft miljömål. Redan år 2035 ska Finland vara klimatneutralt när det gäller utsläpp av växthusgaser.

Hur det ska gå till är inte givet.

– Ärligt talat så vet vi ännu inte riktigt hur vi ska nå det. Men finns det en stig så finns det en väg. Och man måste starta någonstans, säger näringsminister Katri Kulmuni.

Kollegan Mikkonen har lite fler detaljer. Redan i höstas enades riksdagen om att exempelvis till år 2029 ha fasat utan den kolkraft, som i dag bland annat är huvudstadens främsta värmekälla.

– Vi vet att vi måste agera på alla områden: trafiken, byggandet, energin. Vi kommer att genomföra en skattereform så att vi kan guida folk att göra rätt val, berättar miljöministern.

En möjlighet?

Att arbeta för att hela EU ska kunna enas om klimatneutralitet till år 2050 blir ett av den finländska regeringens viktigaste uppdrag under höstens ordförandeskap. En stor majoritet av medlemsländerna är för – men har hittills fått vika sig för envisa nej-sägare i Polen, Ungern, Tjeckien och Estland.

Näringsministern tänker dock inte ge upp på förhand.

– Jag har fått ganska mycket nog av all pessimism runt allt det här. Vi har både möjligheten, tekniken och viljan att göra någonting. Att bekämpa klimatförändringarna är inte bara ett måste. Jag ser det också som en ekonomisk möjlighet, säger Katri Kulmuni.

Ute på Aalto-universitetet hoppas forskarna samtidigt att deras nya hållbara produkter ska ge ekonomisk vinning – och bättre miljö – inom det närmaste årtiondet. Men man vet också att enbart det är inte tillräckligt.

– Vi måste alla lära oss återvinning och att konsumera mindre. Vi kan inte fortsätta vår överkonsumtion. Man behöver inte vara idealist för att förstå att vi inte kan fortsätta så här, säger Pirjo Kääriäinen.

Energin från solens strålar står i dag för endast omkring två procent av jordens energibehov. Vad som krävs är miljövänliga och billiga solceller. 

Nu har forskare från Linköpings universitet och KTH lyckats skapa en solcell delvis tillverkad av kraftlignin, en relativt obehandlad restprodukt från papperstillverkning. Lignin finns i cellväggarna hos nästan alla landlevande växter. Träd består till 20–30 procent av lignin, det är vad som ger styrka till växten. 

Forskarnas långsiktiga mål är en solcell helt av trämaterial.

– Vi vill bygga effektiva, pålitliga, billiga och miljövänliga solceller. Med den här studien kan vi visa att det är möjligt och ett första steg mot att byta ut material som idag är baserade på olja mot träbaserade alternativ, säger Mats Fahlman, professor vid Laboratoriet för organisk elektronik vid Linköpings universitet i ett pressmeddelande.

Lignin som behandlats kraftigt med olika kemikalier har tidigare använts i försök med solceller. I jämförelse med dem är solcellen av kraftlignin stabilare, enligt forskarna.

I jämförelse med traditionella solceller finns för- och nackdelar med ligninbaserade varianter, berättar Mats Fahlman.

– Organiska solceller kommer aldrig vara bäst när det gäller effektivitet. Men fördelen är att de är ogiftiga, hållbara och billiga. Kan de ligga på 15–20 procents effektivitet räcker det gott och väl för de flesta tillämpningar, säger han.

Det är en av de stora snackisarna under klimatmötet COP28 i Dubai. Tekniken som av vissa beskrivs som en klimaträddare – medan andra ser den som ett sätt för oljejättar att i oförminskad takt fortsätta med klimatskadliga fossila bränslen.

I Sverige beskrivs CCS som en viktig pusselbit för att nå klimatmålen. Men det går trögt med tekniken, som går ut på att avskilja koldioxid från utsläppen, transportera bort den och pumpa ned den i underjorden.

En genomgång som TT gjort bland de projekt som kommit längst visar att ingen ännu formellt har fattat ett investeringsbeslut om att faktiskt gå vidare med planerna. En anledning är den stora ekonomiska osäkerheten.

Regeringen har avsatt 36 miljarder kronor för 2026–2046. Tanken är en omvänd auktion där företag tävlar om att erbjuda störst koldioxidupptag till lägst pris. Men processen har fastnat hos EU-kommissionen och hur lång tid den tar vet ingen. Klart är att auktionerna försenats till minst nästa år.

– Alla går och väntar på ett godkännande från EU, säger Julia Ahlroth, chef för strategi och omvärldsrelationer på Växjö Energi.

Bolaget planerar att sätta in koldioxidavskiljning på Sandviksverket, som årligen ska fånga in 200 000 ton koldioxid. Projektet är redan försenat, och är i gång tidigast 2028.

Var hamnar koldioxiden?

Ett annat problem är var koldioxiden som avskiljs ska ta vägen. Koldioxiden måste transporteras med båt, tåg, lastbil eller i pipeline, antagligen med slutstation i Norge eller Danmark. De lösningarna finns inte i dag och transportsektorn behöver veta att den kommer att ha någon koldioxid att avskilja. Samtidigt vill ingen satsa på CCS om ingen kan transportera bort koldioxiden.

– Utmaningen är att ingenting är på plats. Vem vågar börja med ett investeringsbeslut så att de andra kan gå efter? säger Ahlroth.

Stockholm Exergi med sitt biokraftvärmeverk i Hjorthagen är antagligen längst fram i landet med planerna på sin bio-CCS-anläggning. Men även här har projektet försenats, från 2026 till tidigast 2027.

Innan bolaget vågar lägga ett investeringsbeslut väntar man in regelverket kring den omvända auktionen, säger Fabian Levihn, forskningschef och docent i industriell ekonomi vid KTH.

– Sverige hamnar efter. Vi låg bland de första, det är bara att konstatera att Danmark redan hunnit genomföra någon typ av upphandling av stöd för negativa utsläpp.

Jätteprojekt hotat

Inte heller stora utsläppare av koldioxid har satt ned foten kring CCS i Sverige. Heidelberg Materials cementfabrik i Slite på Gotland har planer på en sådan som i ett slag skulle kapa Sveriges utsläpp med 4 procent, 1,8 miljoner ton årligen.

Men för att jättesatsningen på 10 miljarder kronor ska sjösättas behöver företaget snabba tillståndsprocesser och även nya elkablar till Gotland i god tid innan anläggningen är i bruk 2030.

– För att vi inte ska bli omsprungna måste man omedelbart ta ett mycket tydligare statligt grepp om den här strukturomvandlingen, säger vice vd Karin Comstedt Webb

I dag är Svenska kraftnäts prognos för de nya elkablarna 2031. För sent, anser Heidelberg.

– Då går investeringen kanske till något annat land, säger Comstedt Webb.