Upprorets femtioårsdag infaller strax efter det att homosexuellas och transpersoners rättigheter stärkts på flera håll i världen – men aktivister ser också bakslag.

– Generellt ser vi att det går framåt världen över. Men det har också blivit en backlash på vissa ställen, med konservativa krafter som vill att familjen och samhället ser ut på ett visst sätt, konstaterar Sandra Ehne, förbundsordförande för Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter (RFSL).

Stonewall Inn var långt ifrån ett tjusigt ställe. Den maffiadrivna baren, insprängd i väggen på Christopher Street i New Yorks bohemiska kvarter Greenwich Village, var nedgången och lortig och drinkarna utblandade med vatten.

Men här fanns ett dansgolv – en attraktion som lockade hbtq-personer från hela staden.

På småtimmarna den 28 juni 1969 steg en grupp poliser in på baren. Proceduren var lika välbekant som förnedrande. Poliserna blockerade utgången, stängde av musiken och beordrade bargästerna att rada upp sig mot väggen, skriver BBC som samlat flera vittnesmål från räden.

Män och kvinnor tvingades visa sina id-kort och transpersoner uppmanades bevisa att deras kropp stämde överens med kläderna de bar. Sådana razzior brukade sluta med att flera häktades.

Första pride

Men den här gången blev allt annorlunda. Tumult uppstod när en kvinna vägrade låta sig gripas. Bargästerna gick till attack mot polisen, som barrikaderade sig inne på baren. Upploppen pågick i timmar och i takt med att ryktet svepte över staden – ”de slår tillbaka!” – växte folkmassan utanför Stonewall Inn. Fyra dagar senare pågick protesterna fortfarande.

Ett år senare, den 28 juni 1970, ringlade sig ett demonstrationståg, organiserat av den nystartade paraplyorganisationen Gay Liberation Front, nedför Christopher Street i New York.

Den första prideparaden var född.

– Stonewall, och priderörelsen som föddes ur den, står för allt som är hbtq-rörelsens styrka – en kombination av fest och politik, mötesplatser och samhällsförändring. Att vi stärker varandra och påverkar politiken på samma gång, säger Sandra Ehne.

Flera parader

50-årsdagen av Stonewallupproret infaller parallellt med att prideparader hålls på flera platser i världen. I helgen tågar aktivister i bland annat Manilla i Filippinerna, i Istanbul i Turkiet, i flera europeiska huvudstäder, i Medellin i Colombia och i USA. Detta sedan hbtq-rörelsen har räknat hem flera framgångar under de senaste veckorna:

Den 13 juni röstade en knapp majoritet i Ecuadors högsta domstol – fem av nio domare – för samkönade pars rätt att gifta sig. I Botswana skrotades den 10 juni den lag som tidigare gjort homosexualitet straffbart med sju års fängelse och i det lilla asiatiska landet Bhutan tog parlamentets undre kammare den 7 juni ett stapplande steg mot att avkriminalisera homosexualitet.

Reformen inväntar nu stöd från den övre kammaren.

”Historiska ögonblick” enligt den globala hbtq-organisationen All Out – som dock parallellt varnar för oroväckande trender på andra håll i världen.

Utmaningar kvarstår

Trots påtryckningar valde Kenyas högsta domstol i maj att upprätthålla den lag som gör samkönat sex straffbart med 14 års fängelse. I det lilla sultanatet Brunei på ön Borneo i Sydostasien kom i april beskedet att dödsstraff genom stening införs för ”brottet” samkönat sex. Efter utbredd internationell kritik backade dock landets sultan och införde några veckor senare ett undantag från dödsstraffet för samkönat sex.

Även i de länder där hbtq-rörelsen redan gjort stora landvinningar oroas aktivister av ett hårdnande klimat.

I flera europeiska länder präglades EU-valrörelsen av homofob retorik från populistiska partier och i januari banade ett beslut i Högsta domstolen i USA väg för ett förbud mot transpersoner att tjäna i armén.

Sandra Ehne säger att det på sätt och vis vore fantastiskt med ett Stonewall 2.0.

– Men jag tänker – det sker redan! Hbtq-rörelsen växer sig starkare hela tiden, vi syns mer och tar alltmer plats. Det finns så många individer och organisationer som är modiga och uthålliga. Motståndet växer, ja, men engagemanget växer också.

I en lagrådsremiss föreslår regeringen en ny lag om preventivt vistelseförbud på allmän plats, som ska börja gälla redan 1 februari. Syftet med den nu föreslagna lagen är att förebygga och förhindra brottslighet i kriminella nätverk, till exempel skjutningar och sprängningar.

Lagen innebär att en person som tillhör eller verkar för en kriminell grupp ska få beläggas med vistelseförbud om han eller hon medvetet främjar gruppens brottslighet. Beslut tas av åklagare på begäran av polisen.

Brottsligheten måste ha en koppling till en gängkonflikt i vilken det finns risk för att skjutvapen eller sprängämnen används, eller handla om brottslighet som allvarligt skadar tryggheten på en viss allmän plats. Enligt Strömmer kan det till exempel handla om öppen narkotikahandel.

På frågan om vistelseförbud främst ska riktas mot gängledare eller mot gängens springpojkar svarar justitieministern:

– Lagen riktar sig inte bara mot toppen av pyramiden, utan syftet är att brett kunna arbeta med att plocka bort individer som bedöms vara farliga och som kan främja brottslighet av grovt slag.

För vagt?

Grunden för åklagarens beslut om vistelseförbud kommer att utgöras av underrättelser från polisen om aktuell person. Vistelseförbudet behöver inte vara kopplat till en dom.

– Det måste finnas en viss nivå på de underrättelser som ligger till grund för ett sådant beslut, säger Strömmer.

Justitiekanslern, JK, har varnat för att det utredningsförslag som regerings lagrådsremiss bygger på ”i allt väsentligt är uttryckta i vaga och/eller allmänna ordalag”. Därmed överlämnas uttolkningen av hur lagen ska tillämpas i stor utsträckning till åklagare och polis.

Även mot barn

Ett vistelseförbud ska vara avgränsat och framförallt gälla för ”allmän plats”. Enligt lagrådsremissen omfattar den formuleringen en stor del av den geografiska ytan i utsatta områden och de flesta platser, inom- och utomhus, där allvarlig brottslighet bedrivs. Förutom allmän plats ska även skolgårdar och områden runt förskolor och fritidshem omfattas.

Vistelseförbudet ska få gälla högst sex månader i taget, men kunna förlängas. I allvarliga fall ska man kunna kontrollera att förbudet följs genom att personen får en elektronisk fotboja.

Överträder man vistelseförbudet ska man kunna straffas med fängelse i högst ett år.

Vistelseförbud ska kunna beslutas inte bara mot vuxna utan också mot barn över 15 år.

Från tidigare tillåtna 25,25 meter – till 34,5 meter. På fredagen öppnar de första vägarna i Sverige för lastbilar som är nio meter längre än vad vi är vana vid. Syftet är att effektivisera transporterna.

– Med längre lastbilar så får man plats med mer gods per lastbil, vilket i sin tur innebär färre lastbilar på vägarna och mindre utsläpp, säger Sandra Nordahl, enhetschef på Trafikverket.

Enligt myndighetens beräkningar kan utsläppen från den tunga lastbilstrafiken minska med mellan fyra och sex procent med de nya lastbilarna.

Invändningar från facket

Fackförbundet Transport har dock lyft oro för att säkerheten på vägarna kan påverkas, rapporterar Arbetet. Dels oroar man sig för att de långa ekipagen kan bli svårare att backa undan vid till exempel olyckor med brandrisk, dels för att risken för olyckor vid omkörningar ökar.

Men Sandra Nordahl betonar det inte finns någon anledning till oro.

– De ska fungera precis lika bra som de lastbilar som finns i dag vad gäller framkomlighet. Sedan kan det alltid finnas en utmaning med att backa undan eller på annat sätt flytta fordon vid olyckor, men det gäller oavsett fordonslängd, säger hon.

De är dessutom tydligt uppmärkta med en skylt fram och bak, så att andra trafikanter ska kunna planera sina omkörningar.

– Studier som gjorts visar ingen generell ökad trafikrisk kopplat till att fordonen blir nio meter längre. Snarare tvärtom, att det blir färre lastbilar i trafiken innebär lägre risk för olyckor, säger Sandra Nordahl.