Mer lokal matproduktion – med byn som utgångspunkt

Vid Länna förskola bärs det pallkragar av föräldrar och andra bybor. Barnen hjälper till. Den här söndagen anläggs en pilotodling. Det är en del av projektet ”Länna sår och skördar” som Leader Södermanland gett tummen upp till.

Under nio månader, och förhoppningsvis med hjälp av ett EU-stöd på 180 000 kronor, vill projektledarna Annica Gustafsson och Vanda Kehr få igång ett samtal om matproduktion med byn som utgångspunkt.

– Det känns spännande att utgå från byn som enhet, säger Annica Gustafsson. Alternativet för mig personligen för att öka självförsörjningsgraden skulle vara att flytta till en gård eller skapa ett kollektiv.

Typisk mindre by

Merlänna är en typisk mindre by i Södermanland med runt 400 invånarna. De flesta pendlar till större städer för arbete och hösten 2018 stängdes byns skola.

Historiskt sett har de svenska byarna varit självförsörjande på livsmedel men detta förändrades under industrialismen. Idag importerar vi 50 procent av de livsmedel vi konsumerar. Dagens specialiserade, import- och transportberoende jordbruk är dessutom mycket sårbart för samhällsstörningar, vilket fastslås i en rapport som Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) gav ut förra året.

Det konstateras att det i stort sett är omöjligt att upprätthålla produktion ens under kortare kriser utan tillförlitlig elström och regelbundna leveranser av foder, drivmedel, gödsel, växtskydd och utsäde.

För Annica Gustafsson är det här ingen nyhet.

– Det är uppenbart att vi har ett system som inte fungerar i längden, som är väldigt beroende av fossila bränslen och ofta sker väldigt långt från där vi själva är. Det är som individ svårt att förstå vad maten man äter har haft för påverkan, eller hur den ens kommit till. Vi tror att flytta matproduktionen närmare är en lösning.

Lokal matförsörjning

De vill med projektet inventera resurser och förutsättningar i sin bygd för just detta.

– Vi är ödmjuka för att vi inte kommer bli den ”perfekta” fossilfria självförsörjande byn, men vi vill undersöka förutsättningar och steg mot detta. Ett långsiktigt mål är att det ska finnas en gemensam vision och strategi för att öka den lokala matförsörjningen.

Modeller och verktyg för omställning inom en by utforskas. Både genom studiebesök i andra byar, men även praktiskt genom förskolans pilotodling och en skördefest med hembygdsföreningen.

– Odlingen blir ett naturligt sätt att börja prata om matförsörjning, motståndskraft och samhörighet över generationsgränserna, menar Annica Gustafsson. Vi vill genom att odla tillsammans starta en förändring för oss och kommande generationer.

Ökad motståndskraft

För två år sedan fastslog Försvarsberedningen att Sverige bör återupprätta livsmedelsberedskapen, som varit nedlagd sedan 90-talet. I delrapporten Motståndskraft (Ds 2017:66) föreslås att 700 miljoner kronor om året från 2021 ska läggas på att bygga en livsmedelsberedskap. Det är dock inte självklart var dessa pengar gör mest samhällsnytta.

En väg att gå är projekt som ”Länna sår och skördar” där byn som enhet används för att öka motståndskraften mot samhällsstörningar. 

– Men jag drivs egentligen inte av krisberedskap, även om det är en bieffekt, säger Annica Gustafsson. Utan jag drivs av att skapa en plats där vi kan leva gott utan att överutnyttja varken naturen eller människor på andra platser.

Naturlig mötesplats

Vid sidan av projektet arrenderar Annica Gustafsson en 6000 kvadratmeter stor grönyta av Strängnäs kommun mitt i byn. En del av projektet är just att kartlägga vilken privat och kommunal mark som är möjlig att odla på.

– Vi ser redan nu att det finns stor potential till att arrendera onyttjad mark av kommuner, säger Annica Gustafsson.

Att skapa en naturlig mötesplats genom att odla mitt i byn är ett konkret exempel på hur det med små medel går att öka byars motståndskraft och öka livsmedelsberedskapen.

Arrendekostnaden är 920 kronor om året och löper med ett femårskontrakt. Annica Gustafsson uppmanar alla som känner oro över sårbarheten i vår matproduktion och klimatförändringar att kontakta sin lokala kommun för att se vilken mark det går att odla på.

– Man behöver verkligen inte vara en odlingsexpert. Jag kunde inte odla när jag började utan lär mig genom att praktisera. Att odla tänker jag är något som många måste lära sig. Det finns stora möjligheter för alla som vill att med små medel starta upp en småskalig grönsaksodling, även om man själv inte äger mark, genom att odla på kommunal mark.