Det kommer göra ont att rädda insekterna

Christina Winter fnissar till när hon inser att hon precis sagt att en del insekter helt enkelt inte är på humör för att ha sex. Hon finner sig snabbt och fortsätter föreläsningen om hur trädgårdar med stor biologisk mångfald skapas. Den trädgårdsintresserade publiken på Stadsbiblioteket i Västerås skrattar gott. De vet att de lyssnar på en av Sveriges mest kunniga trädgårdsexperter. För det är Christina Winter, även om hon inte tillstår det själv.

– Det finns många fler som kan mycket mer än jag, men däremot kanske det inte finns lika många som kan trädgårdsodlingen på just det här sättet.

Efter föreläsningen intervjuar jag Christina Winter i min bil utanför järnvägsstationen i Enköping. Hon är halvvägs hem. Bussen till Uppsala går strax före klockan  22, och vi har en kvart på oss.  Det finns fortfarande flera obesvarade frågor, som till exempel varför hon våren 2017, på eget förlag, gav ut en bok om trädgårdarnas myllrande insektsliv.

– Jag älskar att fotografera. Att ge ut boken var ett sätt att få visa upp mina bilder, och fotografering är mitt sätt att vara kreativ, något jag tror alla behöver.

Roll som folkbildare

Christina Winter är hortonom och har i över 30 år gett råd till lantbrukare. Hon insåg snabbt att bilder på insekter var ett av de mest effektiva sätten att lära odlarna vilka som är skadliga och vilka som inte är det. 

Med boken kan nu även vanliga trädgårdsodlare ta del av Christina Winters goda råd. 

Boken är också anledningen till att hon, på knappt två år, snart är uppe i 30 föreläsningar och insektsvandringar runt om i Sverige. Att Christina Winter tagit på sig rollen att folkbilda om vikten av en stor biologisk mångfald i trädgårdarna och vilka insekter som är nyttodjur hänger ihop med hennes djupa fascination för insekterna.

– De är så anpassningsbara, fastän de är så himla små och deras hjärnkapacitet inte alls är i klass med däggdjurens. Dessutom är de söta, skrattar hon.

Viktigt odla egen mat

Christina Winter tog sin hortonomexamen på Alnarp i slutet av 1980-talet och minns att odlarna på den tiden trodde att de flesta insekter var skadedjur och det användes också mycket kemiska bekämpningsmedel mot dem.  

– Här kunde jag bidra med den biologiska kunskapen så att odlarna till exempel lärde sig skilja på olika stadier av en insekts liv. Oftast är det larverna som är skadliga för växten medan insekten, en larv som vuxit upp, tvärtom kan vara nyttig. Att känna igen den vuxna insekten är att ligga steget före.

När Christina Winter märkte att hennes kunskap gav förtroende hos odlarna och att de blev mer intresserade av insekterna, fortsatte hon betona insekternas roll i odlingen.

– Jag skulle vilja säga att kunskapen hos odlarna i dag är mycket större än den var då, i slutet av 1980-talet. Då hade man planer för hur man skulle spruta, medan man i dag har bättre kunskap och sprutar enbart vid behov.

Ekologisk odling, utan kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel är ett bättre produktionssystem enligt Christina Winter, men hon betonar att det framförallt är storskaligheten och intensiteten i jordbruket som orsakar de stora problemen för insekterna, liksom det faktum att en del jordbruksmark inte alls brukas och växer igen, vilket gör att blommorna i landskapet minskar och binas boplatser försvinner.

– Att odla sin egen mat, utan kemiska bekämpningsmedel, är en viktig handling i dag när vi vet hur illa ställt det är för insekterna. Och är det någonstans vi inte ska använda bekämpningsmedel så är det i trädgårdarna, det är ju vansinne att göra det. 

Kraftfull miljörörelse

Christina Winter berättar att det är hennes miljöintresse som är drivkraften i det mesta som hon gör. Hur det kom sig att hon började engagera sig i miljön är svårt att härleda till någon enskild händelse, men sannolikt formades det under hennes uppväxtår, nära naturen i Hälsingland men även tillsammans med en odlingsintresserad mamma. Christina Winters miljöengagemang fick sedan ytterligare energi av den kraftfulla miljörörelsen som fanns på 1970-talet, hon var till exempel aktiv inom Fältbiologerna.

Vi har gått ur bilen och ställt oss vid hållplatsen så att bussen inte ska råka köra  förbi. Det är en kall aprilkväll och Christina Winter drar fram ett par överdragsbrallor ur ryggsäcken. 

– Alltid fältklädd, skrattar hon.

”De högsta stegarna”

Christina Winter är inte den som sticker ut, vare sig som självutnämnd expert eller energisk föreläsare.

– Jag tänker aldrig att det är jag som står i centrum, säger hon uppriktigt förvånad över frågan om hon uppskattar att vara i blickfånget.

– Det är ju insekterna och mina bilder som är i centrum. Inte jag.

Christina Winter är jordnära, saklig och fångar publikens intresse med gedigen kunskap och oförställd fascination över samspelet mellan insekterna och växterna. Under den nästan två timmar långa föreläsningen är det i de små detaljerna som hon synliggör de stora frågorna. 

Hon berättar till exempel om den långtungade klöverhumlan som inte längre finns i Skåne. Den har dött ut eftersom det inte längre finns tillräcklig tillgång på blommande klöver. Även vallhumlan i Skåne är på väg att gå samma öde till mötes, av samma anledningar.

Det är i de här detaljerna som hennes engagemang är som starkast och där passionen kommer fram under den annars lugna ytan. 

Inte tid att göra fel

Efter föreläsningen, under bilfärden till Enköping, lyfter Christina Winter blicken från detaljerna för att förklara vad som krävs för att vi ska rädda de utrotningshotade insekts- och biarterna. 

– En del experter menar att det finns lågt hängande frukter att plocka först, enkla åtgärder som att till exempel så blomsterremsor på åkrarna. Jag menar att vi också måste göra de svåra och kostsamma åtgärderna, som att beta naturbetesmarker, hävda slåtterängar och odla en mångfald av grödor på åkrarna. Och vi måste ha ett levande jordbruk i hela landet. Det är dags att ta fram de allra högsta stegarna och göra allt det där som är svårt, jobbigt och innebär mycket stora kostnader för samhället.

Hon betonar varenda stavelse, som för att riktigt understryka det allvarliga läget, att vi inte har tid att göra fel saker. Det är framför allt två saker som måste åtgärdas för att hindra artutrotningen: Säkerställa mångfald av växter så att det finns mat till alla arter och återskapa deras boplatser. 

– Allt det här kostar massor av pengar och det är bara att tugga i sig. Det är vi människor som har tagit insekternas utrymme och det är också därför som det blir svårt och dyrt att ändra på det. Därför är det här en politisk fråga där vi måste agera gemensamt. Vi kommer att ramla ner från stegen, det kommer att göra ont, men vi måste.