DEBATT EU-valet närmar sig. I skuggan av frågor som lättare fångar medias uppmärksamhet pågår sedan decennier en av de djupaste och farligaste omvandlingarna i ”det tysta”. Klyftorna i samhället ökar kraftfullt, inte bara i Sverige utan i hela Europa. Vissa kallar det ”klyftan mellan stad och land”, andra talar om ”avfolkning och urbanisering”. Min vän som länge engagerat sig i dessa frågor beskriver situationen med andra ord: “Det är som att försöka stoppa en tsunami med en vattenpistol”.
Hon skriver på Facebook: ”Häromdagen åkte jag till en by utanför Vilhelmina som för några år sedan var blomstrande. I den nedlagda skolan fanns ett, nej flera, företag och överhuvudtaget var byborna nytänkande och före sin tid när det gäller ekologisk odling, matförädling, resursåtervinning, social ekonomi med mera. Skillnaden från då och nu var skrämmande. Hus efter hus stod tomt, uppköpta som jaktstugor eller kallställda. Om sisådär 15 år kommer – om inte något drastiskt händer – den här byn vara mer död än levande.”
För mig och för Feministiskt initiativ berör alla politikområden glesbygd. Om det berör människor så finns det även ett lands- och glesbygdsperspektiv. Och eftersom i princip alla glesbygdskommuner håller på att gå under, så är dessa fördelningsfrågor – varav många börjar i EU – några av de allra viktigaste.
Militarismen är ett exempel. 2018 spenderade världens länder 17 000 miljarder kronor på militära utgifter. Det är 47 miljarder kronor varje dag. I EU planeras nu får långtgående militära samarbeten. Hur skulle det se ut om pengar som i dag satsas på militarism istället lades på bekämpande av mäns våld mot kvinnor, en fungerande välfärd, lokal matsuveränitet och levande landsbygder? Militär aktivitet är inte bara en resursslukande våldsmaskin som bidrar till kapprustning och instabilitet, utan även ett sätt att förstöra värdefulla land- och vattenområden i glesbygd. Det är ett sätt att förbruka mänsklig och industriell kapacitet som skulle kunna användas till att bygga en infrastruktur som håller ihop Sverige och EU. Ett sätt att förbruka resurser som behövs för klimatomställningen. Som så ofta annars, så står det klart att resurserna finns där, men att de nuvarande makthavarna prioriterar på sätt som sliter isär istället för att hålla ihop.
Frågor om militarism, fred och krig diskuteras sällan när glesbygd diskuteras, och naturligtvis är detta bara en av många omställningar som krävs för att vända utvecklingen. Till exempel behöver EU:s jordbruksstöd och regionalfonder ställas om för att främja decentralisering, småskalighet och jämlikhet. Den svenska staten behöver prioritera att vård, skola och omsorg finns tillgängligt i hela Sverige. Mobilnät och bredband ska fungera överallt för människors säkerhet men även för att vi ska kunna bedriva företag och annan verksamhet. Skatte- och omfördelningssystem behöver reformeras. Och så vidare.
Feministiskt initiativ har en bra bit kvar innan budskapet om vår politik för ett jämställt och jämlikt Sverige når väljare i hela landet. Vi behöver långsiktigt bygga ett brett förtroende i dessa frågor, och kommer tålmodigt att kämpa emot bilden av Fi som ett exklusivt parti för den urbana medelklassen. EU-valet är en viktig chans att visa vad vi går för när det gäller att lyfta och bredda perspektivet på gles- och landsbygdsfrågor. Låt oss få den chansen.
