DEBATT Ett hållbart jord- och skogsbruk är något vi inte längre har råd att vänta med. Misslyckas vi med införandet av detta, finns det ingen framtid för vare sig människa, djur eller växter.
Inom jordbruket är de storskaliga monokulturerna mycket problematiska, och redan små och relativt billiga åtgärder skulle kunna göra stor skillnad. Man kan införa lähäckar och remsor med ängsblommor mellan åkrarna, där fåglar, insekter, och andra djur och växter kan finna en oas i öknen av vete, råg eller havre. I dag görs detta i mycket liten utsträckning tyvärr.
På en högre nivå vore det bra att underlätta för inhemsk småskalig produktion av livsmedel. På detta vis kunde vi slippa långa frakter av mat, och därmed också den hållbarhetsbehandling som den långväga maten utsätts för. Odlar vi mer mat själva kommer vi också närmare naturen, med ökat välmående som resultat, och vi kan också skapa mer lokalt arbete för människor.
Vad gäller skogsbruket är det trakthyggesbruk vi nu nästan uteslutande bedriver helt kontraproduktivt för den biologiska mångfalden. På samma vis som den enorma veteåkern är en ökenartad monokultur, är även ensidiga och högproduktiva granplantager detta. Det ideala skogsbruket ser jag i den modellen som kallas naturnära skogsbruk. Här låter man skogen växa på det sätt som den skulle gjort utan mänsklig påverkan i så stor utsträckning som möjligt. Det ska finnas träd av olika arter och åldrar, och avverkning sker via plockhuggningsmodellen, där man bara tar vuxna träd och lämnar resten.
På detta vis tillåts naturens långa cykler fortgå ostörda, vilket är ett villkor för att många av våra arter ska kunna överleva. Mångfalden gynnas och vi får en mer motståndskraftig skog, både mot eld och andra angrepp från skadedjur och liknande.
Många intressen vill använda skogsråvaran till allt möjligt i dag, vilket skulle innebära ett enormt tryck på våra skogar. Därför vore det bättre att vända blicken till hampa. Hampan kan ersätta trä som resurs för framställning av en mängd produkter. Bara att fasa in hampa i pappersindustrin skulle göra stor skillnad.
Hampan innehåller 80 procent cellulosa och trä endast 30 procent. Hampodling är många gånger mer produktiv än skogsbruket och det är också mindre lignin i hampa än i trä, vilket gör att man måste använda mycket mer kemikalier för att bearbeta material av trä.
Vi behöver se över lagstiftningen kring hampa, och satsa på att få igång odling och hela produktionsapparaten kring denna gröda. Omställningen av jord- och skogsbruk bör vi snarast ta tag i, och genomföra på ett sätt som både kan ge oss goda produkter och gynna allt levande.
