I december 2018 antog FN deklarationen för småbrukares rättigheter. Den erkänner småskaliga bönders unika relation till mark, vatten och växter, inklusive fröer, samt vikten av att småbrukare har rätt till makt över dessa resurser. Naturskyddsföreningen har gjort en analys av några av de effekter småbrukardeklarationen väntas få.
Generellt vågar odlare inte plantera fleråriga grödor om de inte vet att de får ha jorden kvar. ”Om bönderna i och med deklarationen kan få intyg på att de har rättighet till sin jord – eller att arrendera jorden under ett visst antal år – så betyder det att de också vågar investera”, skriver Naturskyddsföreningen på sin hemsida.
Om bönderna vet att de får behålla jorden kan de även satsa på att plantera till exempel mango- och papayaträd: grödor som tar ett par år innan de ger frukt, men som kan ge en bra inkomst eftersom frukterna går att sälja på marknaden.
Av samma skäl kan småbrukarna nu också våga satsa på skuggträd, som också tar ett par år på sig att växa upp. Skuggträd bidrar med löv som ger näring till jorden, vilket förbättrar förutsättningarna för att odla.
Nya möjligheter för kvinnor
Om småbrukare har papper på att de har rätt till jorden eller till att odla jordlotten under ett visst antal år, så vågar de också investera i åtgärder för att höja jordens bördighet, som att köpa gödsel, skriver Naturskyddsföreningen. De kan även våga anställa arbetskraft.
De vågar också satsa mer på odlingarna och göra långsiktiga investeringar. För den som får lån finns det också helt andra möjligheter att satsa på saker som ger avkastning direkt.
Deklarationen innebär även helt nya möjligheter för kvinnor. ”Oftast har kvinnan aldrig rätt att äga jord, inte ens att ta över marken om hennes make skulle dö. Om kvinnan nu kan få juridisk äganderätt till jorden så öppnar sig andra möjligheter att bruka jorden samt att tjäna pengar och försörja familjen”, skriver Naturskyddsföreningen.
Kvinnliga småskaliga bönder bidrar till cirka hälften av den globala livsmedelsförsörjningen. Men trots det är det sällan kvinnor som har brukanderätten, äger marken som de brukar eller har kontroll över tillgångarna som jordbruket ger.
Deklarationen för småbrukares rättigheter
FN:s deklaration för småbrukares rättigheter (Declaration on the Rights of Peasants and Other People Working in Rural Areas) antogs i december 2018 och erkänner den unika relationen mellan småskaliga bönder och naturen; till mark, vatten och växter, inklusive fröer, samt vikten av att småbrukare har rätt till makt över dessa resurser.
För småskaliga bönder är rätten att spara, dela och sälja lokala fröer avgörande för att de ska kunna försörja sig.
Deklarationen erkänner också de småskaliga böndernas bidrag till hållbar utveckling och biologisk mångfald, och de utmaningar de står inför. Några av de specifika rättigheter som deklarationen erkänner är rätten till land, mat och vatten. Den tar också upp behovet av respekt för urfolks kulturella identitet och traditionella kunskap, liksom behovet av socialt skydd för dem samt att säkerställa kvinnors rättigheter på landsbygden.
Förhandlingarna har pågått under sex år och har letts av Bolivia, och deklarationen är ett resultat av många års kamp av organisationer som representerar småbrukare, urfolk och andra människor som lever och arbetar på landsbygden, inte minst i världens fattigaste länder.
Mellan 70 och 80 procent av all jordens mat produceras av småbrukare, enligt uppskattningar från FAO (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation). Men nöden är stor bland småbrukare – av de 925 miljoner människor som lider av hunger i världen idag bor cirka 80 procent på landsbygden och har matproduktion som sin främsta ekonomiska aktivitet.
Inkomsterna för jordbruksarbetare är generellt låga och människors tillgång till grundläggande socialt skydd på landsbygden är ofta låg.
Källa: Naturskyddsföreningen
