– Genom att titta på vad som händer i Östersjön i dag kan man få en bild av vad som i värsta fall kan hända med världens övriga havsområden i framtiden, det är lite som en tidsmaskin, säger Johan Eklöf, marinbiolog och forskare vid institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet.

Tillsammans med sina kolleger har han nyligen publicerat en omfattande studie i tidskriften Communications Biology om hur livsmiljön förändrats längs Östersjöns kuster. Och bilden är oroande. I vik efter vik håller balansen mellan rovfiskar och bytesdjur på att tippa över, vilket får omfattande konsekvenser för växtligheten och den övriga ekologin i Östersjöns känsliga miljö.

Bytet jagar jägaren

Vid en första anblick tycks boven i dramat vara den lilla storspiggen, en knappt decimeterlång fisk med tre taggar på ryggen i stället för en fena. Sedan 1990-talet har bestånden på flera håll i Östersjön ökat med nästan 50 gånger i storlek. Det borde vara goda nyheter för Östersjöns gäddor och abborrar, som jagar storspiggen.

Men i stället är det precis tvärtom, för i fiskarnas värld kan en bytesfisk även vara sin jägares rovfisk – vuxna storspiggar slukar ägg och yngel av både gädda och abborre med så god aptit att bestånden har tryckts ned dramatiskt i många områden.

– Och när det blir färre vuxna gäddor och abborrar som kan jaga ner storspiggen så ökar den ytterligare i antal. Till slut flippar balansen helt, så att det i stället är storspiggen som härskar över rovfiskarna, säger Johan Eklöf.

Det här påverkar hela ekosystemet. För storspiggen äter även djurplankton, betande snäckor och kräftdjur, som i vanliga fall livnär sig på växtplankton och alger. Därför ökar exempelvis mängden fintrådiga alger, som kväver blåstång och andra större bottenlevande växter. Det får i sin tur omfattande konsekvenser för många andra organismer, då blåstången fungerar som ett slags barnkammare, ungefär som korallrev i tropiska vatten.

Sveper in från havet

Johan Eklöf och hans forskarkollegor har i sin studie tydligt kunnat visa att den här spiggvågen började i de yttre delarna av Östersjökusten, och att den sedan har svept allt längre in fram till i dag.

– Från början trodde man att det här var lokala problem, som kunde lösas lokalt. Men nu kan vi se att det är ett generellt mönster, där det har skett ett gradvis skifte i balansen som började i enstaka vikar i ytterskärgården och som successivt har rört sig inåt. Det som från början såg ut att vara lokala problem var bara början på den här vågen, säger Johan Eklöf.

Vågrörelsen utifrån havet och in mot kusten kan förklaras av att gäddan och abborren egentligen är sötvattenfiskar, som har svårare att klara sig längre ut i skärgården. De håller främst till i skyddade vikar. För storspiggen är det tvärtom. Den tycker om både söt- och saltvatten och lever huvudsakligen längre ut till havs, men söker sig in till just skyddade vikar för att leka under våren.

– Därför är det inte så konstigt att det här skiftet började längst ut, där gäddan och abborren redan från början var vid den yttre gränsen av sitt utbredningsområde, säger Johan Eklöf.

Dramats gamla bovar

Men vad var det då som fick balansen att tippa över från början, så att storspiggen sedan kunde sprida sig längre och längre in i skärgården? Det har forskarna inte kunnat visa ännu. Men det finns tre sannolika orsaker, förklarar Johan Eklöf.

– Det är ”de gamla bovarna i dramat” som är huvudmisstänkta: övergödning, minskade bestånd av större rovfiskar och klimatförändringarna.

Övergödningen leder till att tillgången på växtplankton ökar, vilket till en början ökar mängden djurplankton, så att storspiggen får extra mycket mat.

Minskningen av större fiskar, som torsk och strömming – på grund av fiske och andra orsaker – leder till att fler storspiggar överlever ute till havs. Och klimatförändringarna har hittills orsakat en extra stor uppvärmning av just Östersjön jämfört med många andra havsområden, vilket enligt tidigare studier gynnar storspiggen då den växer till sig bättre vid högre temperatur.

– Östersjön sticker verkligen ut om man tittar på hur snabbt den påverkas av klimatförändringarna. Det är därför man kan likna den vid en tidsmaskin, som ger en bild av hur havsområden i andra delar av världen kommer att påverkas senare, säger Johan Eklöf.

Riskerar nya problem

Men han understryker att de här tre tänkbara förklaringarna inte är vetenskapligt belagda ännu. Forskarna ska nu gå vidare med uppföljande studier, för att reda ut orsakerna och kunna föreslå möjliga åtgärder som kanske kan återställa balansen.

En åtgärd som har diskuterats är att uppmuntra kommersiellt fiske av storspigg, som då skulle kunna ersätta en stor del av den strömming och skarpsill som fiskas upp för att bland annat bli till fiskfoder i norska laxodlingar.

– Fast det är sannolikt ingen lösning på lång sikt, eftersom spiggen ju är föda för viktiga rovfiskar och sjöfåglar. Det måste i så fall göras på ett klokt sätt, annars riskerar vi bara att skapa nya problem. Även om storspiggen ser ut att vara boven här, så måste vi förstå att den sannolikt bara är symtom på betydligt större miljöproblem i Östersjön, säger Johan Eklöf.