Tidigare har ofta människans jakt vid slutet av den senaste istiden ansetts ligga bakom att förhistoriska djur dött ut, som exempelvis grottlejon, ullhårig mammut och ullhårig noshörning. Nu visar ny genforskning att det kan ha varit klimatförändringarna vid den här tiden som ligger bakom.
Genom att kartlägga arvsmassa hos välbevarade individer av den ullhåriga noshörningen kan forskarna se att arten hade en stabil population fram till bara några tusen år innan den försvann från Sibirien.
– Den ullhåriga noshörningen hade gener som var anpassade till ett kallt klimat, och vi ser ingen minskning i antalet individer i samband med att människan dyker upp i nordöstra Sibirien. Klimatförändringar vid istidens slut är därför en troligare orsak till artens utdöende än mänsklig påverkan, säger Love Dalén, professor i evolutionär genetik vid Centrum för paleogenetik, ett samarbete mellan Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet, i ett pressmeddelande.
Kartläggningen av den ullhåriga noshörningens arvsmassa avslöjade också att arten hade samma typ av anpassning till kallt klimat som man tidigare sett hos den ullhåriga mammuten. När istiden tog slut blev alltså temperaturen troligen för hög för de arter som var anpassade till kyla.
"Tydliggör klimatets roll"
Genom att mäta den genetiska variationen hos 14 olika individer, från vävnad, ben och hår, kunde forskarna även uppskatta hur genetiskt livskraftig den ullhåriga noshörningen var under tiotusentals år innan den dog ut. Resultaten presenteras i en rapport i tidskriften Current biology.
– Sammantaget gör våra analyser att vi kopplar den ullhåriga noshörningens utdöende till klimatet snarare än till mänsklig påverkan, även om mänsklig påverkan inte kan uteslutas. Det är viktigt eftersom det tydliggör klimatets roll i samband med arters utdöende, säger Edana Lord, doktorand vid Centrum för paleogenetik.
Forskarna studerar även andra djur som levde i Sibirien vid den senaste istidens slut, för att undersöka hur klimatförändringarna påverkade dem.
