För dem med lägre inkomster är det höga priset en tröskel för att kunna resa med buss, tunnelbana eller spårvagn och många upplever otrygghet i kollektivtrafiken. Det visar forskare i en ny studie i socialt utsatta områden i Stockholms- och Göteborgsområdet.
Deltagarna i studien var alla arbetssökanden, studerande eller anställda i låginkomstyrken och bor i Angered, Göteborg och Botkyrka, Stockholm. Många uppger att biljettpriserna är höga och beskrev olika strategier för att minimera sina kostnader, som att planka, inte resa alls, eller skynda sig och göra ärenden så snabbt att det är möjligt att resa tillbaka på samma biljett.
Förutom att det relativt sett kostar mer för låginkomsttagare, är kollektivtrafiken sämre anpassad för dem som arbetar kvällar, nätter och helger. Även fasta arbetstider kan ställa till det för en pendlare med små marginaler.
– Vi är inte så vana vid att prata om fattigdom och klass i Sverige. Månadskort prissätts på samma sätt oavsett vilken inkomst du har. En högavlönad person betalar lika mycket för sitt månadskort som en undersköterska. Samtidigt har den högavlönade ofta flexibla arbetstider och större frihet att påverka sitt resande, säger Christina Lindkvist, biträdande professor vid Malmö universitet och medverkande i studien, i ett pressmeddelande.
"Låg tillgänglighet"
Låg inkomst och utbildning kan även göra det svårare att skaffa körkort och bil eller flytta närmare jobb och skola.
I studien kunde dock forskarna se att det i dessa områden är vanligt att skjutsa varandra med bil för att undvika att åka kollektivt.
– Tillgången till kollektivtrafiken i dessa områden är bra, men tillgängligheten är låg då många upplever att det känns otryggt och unga känner sig otrevligt bemötta på bussar och spårvagnar, säger Christina Lindkvist.
Forskarna menar att en väl fungerande kollektivtrafik är extra viktig i områden som präglas av lägre socioekonomisk status.