Att artister som är bra på att skriva låttexter också ska kunna skriva längre skönlitterära texter är inte alltid självklart. Men när det gäller Annika Norlin, känd från musikprojekten Säkert och Hello Saferide, så är det inte så förvånande – hennes låtskrivande har alltid präglats av ett slags historieberättande, små kortnoveller om man så vill.

Det är också som novellförfattare hon nu debuterar med en brokig samling noveller om allt ifrån en person som arbetar med att ge bekräftelse åt andra till ett ironiskt punkbands turné genom Tyskland. Gemensamt för alla novellerna är dock att det handlar om personer i norra Sverige som på olika sätt har hamnat ”på skav mot tillvaron”, som det så fint beskrivs på baksidan. Det är människor som iakttar världen och försöker förstå, som gör saker som av allmänheten betraktas som märkliga, men som ur deras egna perspektiv är fullt naturliga.

En av dem är kvinnan som efter att ett barn har dött från henne bestämmer sig för att börja gå. Hon går från Gällivare till Jokkmokk och sedan vidare, ända ner till Annika Norlins födelsestad Östersund. Det är en enkel, finstämd berättelse som på något sätt griper tag utan att man riktigt förstår varför.

Framförallt är det personporträtten som dröjer sig kvar, till exempel den bortkomne Sylt Järvinen eller den cyniske punkaren Mikael som har svårt för när folk blir för känslosamma. Det är människor som känns udda, men som ändå är lätt att relatera till och känna ömsinthet för. Två av novellerna, ”Kul för dig, trist för mig” och ”Aliens vid Piteälven” hänger ihop såtillvida att huvudpersonerna tycks vara desamma, men övriga är fristående. Ändå känns det som att personerna någonstans  hör hemma i samma universum.

Annika Norlin har också ett fantastiskt språköra och känsla för dialog, meningarna är enkla och klara, ofta med en varm underliggande humor. För att vara en debutbok känns den på många sätt väldigt mogen. Jag hoppas verkligen att vi kommer få se fler noveller av Annika Norlin i framtiden.