Familjer med nyfödda, som flytt i båt över den vinterkalla och farliga Evrosfloden. Andra barnfamiljer som vandrat blöta hela nätter för att nå hjälp – bara för att mötas av att de vuxna sätts i fängelse.
Flyktingpersonal vittnar om en mycket svår situation vid Europas gräns.
En afghansk familj med en mamma, tre barn och en sex dagar gammal bebis hade tillbringat ett par dagar på resande fot genom Turkiet innan de nådde gränsen mellan Turkiet och Grekland, dörren till EU och för dem – tryggheten.
Där lyckades de i skydd av mörkret få tag på en båt och ta sig över Evrosfloden, eller Meric som den heter i Turkiet, som separerar Grekland från Turkiet. På sina ställen är den mycket farlig, med starka strömmar. Inte minst nu under vintern, då vattenståndet är högt och nattemperaturen kryper ner mot nollan.
– När jag pratade med dem berättade de att de var rädda att bli avrättade i sitt hemland och att det var därför de gett sig av, berättar Margaritis Petritzikis, som jobbar i flyktingorganet UNHCR:s insats i Evrosområdet sedan flera år.
Många barnfamiljer
Andra flyktingar som ingått i den våg som rört sig genom Turkiet mot Europas gräns under de senaste dagarna sedan Ankara förklarat gränserna mot Europa öppna kommer från Syrien, Somalia och Afghanistan, säger Margaritis Petritzikis.
– Det är många familjer med små barn. Vissa får inte tag på någon båt, utan försöker simma över. Många har vandrat i timmar i kläder som är blöta efter att de tagit sig över floden för att söka internationellt skydd i Grekland, säger han.
Strapatserna beror inte bara på floden och kylan. Evrosområdet är isolerat, med tuff terräng, långt mellan byarna och långa sträckor från de punkter längst floden där det är enklast att korsa och till de center där flyktingarna kan få hjälp.
– De kan vandra en hel natt. Jag träffade en familj där pappan försökt byta kläder med sina barn i hopp om att hans var lite torrare, säger Margaritis Petritzikis.
Svårt att få tillstånd
– Jag har träffat många barn. Men detta är första gången jag möter barn som är i sådan chock. De har skrämts av den massiva floden av människor och av att bli hållna i läger.
Margaritis Petritzikis beskriver hur han försöker prata med dem och de berättar hur de vandrat i natten, hur de varit vilse och att de är rädda eftersom de inte vet vad som ska hända med dem nu.
Hjälporganisationer har dock svårt att arbeta i områdena, det bekräftas bland annat av Läkare utan gränser, vars verksamhet pågår i den grekiska övärlden som också sett en ökat inströmning av flyktingar nu.
