Uppsalas nya mikroskog är en liten skog med stora värden

På yta stor som en fotbollsplan, runt 6000 kvadratmeter, har Uppsala planterat kommunens första mikroskog. Den består av snabbväxande träd och buskar från inhemska arter. För tillfället är plantorna mellan 30-50 centimeter höga, men målet är att successivt bygga ett skogsliknande bestånd som ska växa i flera skikt och bilda ett skogliknande område.

Förhoppningen är att mikroskogen ska bidra till klimatreglering, ge fler spridningsvägar för arter och ökad skuggning.

– Plantering av mikroskogar i staden är en av flera åtgärder som spelar en viktig roll ur ett hållbarhetsperspektiv, både när det gäller klimatanpassning och spridningsvägar för biologisk mångfald. Vi ligger i nationell framkant i detta arbete, säger Erik Pelling (S) kommunstyrelsens ordförande, i ett pressmeddelande.

Plantera stadsträd

Varje år planterar kommunen minst 500 nya träd i staden. Den nya mikroskogen är ett led i att säkerställa ett långsiktigt trädbestånd och nå målet om 30 procents krontäckning till år 2034. Begreppet krontäckning används inom stadsplanering och anger hur stor del av en yta som skuggas av trädkronor, för att se om en stad har tillräckligt med träd och grönska.

– Mikroskogen i Gränby kommer över tid att likna en naturlig skogsdunge mer än en plantering. På så sätt bidrar den till att öka krontäckningen, ytor som skuggas av trädkronor, samtidigt som den bidrar till att koppla ihop nätverket av grönområden i de östra stadsdelarna, säger Fredrik Eklund, trädspecialist, i Uppsala kommun.

Många fördelar

Mikroskogar har blivit intressanta för svenska kommuner därför att de erbjuder snabb, kostnadseffektiv och yteffektiv grönska som kan bidra till flera miljömål i stadsplaneringen för kommunerna. De planteras tätt och ofta med flera trädskikt. Det gör att de växer snabbare än traditionella parkplanteringar och kan skapa en skogslik miljö redan efter några år. För städer som behöver öka sin grönyta snabbt är detta en stor fördel.

Dessutom kan de bidra i städer med att ge skugga och en kylande avdunstning, egenskaper som blivit allt mer viktiga när klimatförändringarna skapar kraftigare och mer långvariga värmeböljor.

En välfungerande mikroskog innehåller flera varierade livsmiljöer för växter och djur. Det innebär buskskikt, trädskikt, död ved och täta strukturer som gynnar insekter, fåglar och smådjur. I stadsområden, där naturlig grönska har splittras upp av bebyggelse och vägbyggen, kan de fungera som små biotoper eller ”stepping stones” mellan större grönområden.

Andra positiva egenskaper med mikroskogar är att de binder koldioxid, förbättrar luftkvaliteten och dämpar buller. De kan också ha en positiv påverkan för städernas vattenavrinning då de bromsar upp och fördröjer vattenmassor vid kraftiga regnfall.

Mikroskogarna växer

Det är flera kommuner som har påbörjat försök med mikroskogar som en insats för stärka så kallad grön infrastruktur, öka biologisk mångfald och göra städerna mer motståndskraftiga mot klimatförändringar.

I Kalmar planterades förra året en mikroskog på en 250 kvadratmeter stor yta vid Södra vägen och Gasverksgatan, och som omfattar omkring 450 plantor från nio trädarter och sex buskarter.  Detta projekt drivs som en del av kommunens 3‑30‑300‑strategi, vilket innebär att alla invånare ska se minst tre träd, att trädkrontorna ska täcka 30 procent av varje kvarter, och att det ska vara max 300 meter till ett grönområde. 

Strategin används som ett praktiskt riktmärke i stadsplanering och är internationellt erkänd som ett sätt att integrera biologisk mångfald, klimatanpassning och folkhälsa i tätorter. Naturvårdsverket rekommenderar principen i sin vägledning för grönplanering, och flera svenska kommuner använder den som grund för planering av nya stadsdelar och för att förbättra befintlig grönska.

För Kalmars del ses inte mikroskogen som ett substitut för naturlig skog, utan ett komplement för att skapa gröna, hållbara stadsmiljöer med snabbare tillväxt och naturlik karaktär. Mikroskogen ska även kunna användas pedagogiskt av skolor för att lära sig mer om hur en skog eller biologisk mångfald fungerar, enligt kommunens medarbetare.

Miyawaki-metoden i Malmö

I Malmö har kommunala bostadsbolaget MKB tillsammans med Naturskyddsföreningen tagit initiativ till en mikroskog i Ekostaden Augustenborg. Enligt pressmeddelanden ska nära tusen plantor planteras på ett par hundra kvadratmeter, med hjälp av Miyawaki‑metoden men med svenska arter. Enligt Malmö stad ska det vara första gången metoden används i Sverige med inhemsk växtlighet.

Men det dröjer innan skogen når sin fulla mognad, åtminstone 20–30 år och är tänkt att efterlikna naturliga skogar så mycket som möjligt.

Mikroskogarnas baksida

Det finns dock en viss kritik mot mikroskogar, särskilt när de planeras med metoder som Miyawaki. En SLU-uppsats varnar för att metoden, med sin mycket täta plantering, kan få negativa effekter i skandinaviskt klimat och där det naturliga arturvalet inte alltid stämmer överens med det japanska idealet. Enligt dem kan ambitionen att snabbt bygga upp skogsliknande struktur leda till att ”kvantitet prioriteras framför kvalitet” och att många plantor inte klarar sig på sikt.

Ytterligare kritik pekar på att mikroskogarnas skiktning (buskar, träd, markvegetation) kräver aktiv gallring om skogen ska bli både funktionell och mångfunktionell över tid. Utan en tydlig skötselplan, eller om kommunen slarvar med bevattningen när mikroskogen etableras, riskerar man att de tätplanterade bestånden blir statiska och inte levererar de ekosystemtjänster man hoppats på.

En annan aspekt som ibland glöms bort är kommuninvånarnas uppfattning av trygghet, där tät vegetation i en stad kan upplevas som mörk och otrygg, särskilt nattetid. Även om mikroskogarna erbjuder många goda egenskaper och effekter för en stad är frågan om de biologiska värdena ska prioriteras över invånarnas trygghetskänsla.

På det hela taget går det att konstatera att mikroskogar inte är en quick fix för att nå mål om kolfällor eller krontäckning, utan kräver noggrant artval, långsiktig skötsel och finansiering.