En färsk rapport från Oxfam och CARE visar att två tredjedelar av klimatfinansieringen till utvecklingsländer ges som lån snarare än bidrag, vilket gör att många länder nu betalar mer tillbaka än de tar emot. Detta enligt rapporten som presenteras inför COP30.
I rapporten “Climate finance shadow-rapport 2025”, som framtagits av Oxfam och CARE, framhålls att utvecklingsländer för varje 5 dollar de får i klimatstöd betalar tillbaka 7 dollar – en kalkyl som visar hur skuldorsakade flöden från globalt syd till nord ökar. En majoritet, 65 procent, av det totala klimatstödet består av lån, vilket enligt rapportförfattarna förvärrar den redan pressade lånebördan i de länder som drabbas hårdast.
Enligt rapporten påstår rika länder sig ha mobiliserat 116 miljarder dollar år 2022, men det verkliga stödet bedöms ligga mellan 28 och 35 miljarder dollar – det vill säga mindre än en tredjedel av vad de utlovat. Nästan två tredjedelar av finansieringen levererades som lån, ofta utan generösa villkor, vilket enligt rapporten driver upp skuldnivåerna hos utvecklingsländer – skulder som nu beräknas till 3,3 biljoner dollar. Frankrike, Japan och Italien pekas särskilt ut som stora bidragare till problematiken.
De minst utvecklade länderna fick endast 19,5 procent av det offentliga klimatstödet under 2021–2022, medan små ö-stater stod för blott 2,9 procent. En majoritet av dessa medel var lån som kräver återbetalning. Enligt rapporten fick utvecklingsländer 62 miljarder dollar i klimatlån 2022, vilket senare kan kräva återbetalningar på upp till 88 miljarder dollar – en årlig ”vinst” på 42 procent för långivarna. Vidare visar rapporten att endast 3 procent av klimatfinansieringen var öronmärkt för att stärka jämställdhet, trots att kvinnor och flickor oftast drabbas oproportionerligt vid klimatkriser.
Rapportens kritik är hård mot utvecklade stater:
– Rika länder behandlar klimatkrisen som en affärsmöjlighet, inte en moralisk skyldighet, säger Oxfams klimatpolitiska chef, Nafkote Dabi, rapporterar Reliefweb:
– De lånar ut pengar till just de människor de historiskt sett har skadat, vilket fångar sårbara nationer i en skuldspiral. Detta är en form av krisprofitering.
Samtidigt noterar rapporten att rika länder genomför de mest omfattande nedskärningarna i bistånd sedan 1960-talet. Data från OECD visar en nedgång på 9 procent år 2024, och prognoser pekar på ytterligare nedskärningar med 9–17 procent under 2025. Förvärringen av klimatrelaterade katastrofer – såsom massförflyttningar i Afrika, 13 miljoner drabbade på Filippinerna och 600 000 översvämningsdrabbade i Brasilien bara i år – sker parallellt med att låginkomstländernas resurser till att hantera krisen krymper.
Rapporten pekar också på att endast 33 procent av klimatfinansieringen riktas mot klimatanpassning – kategorin som i många fall är mest akut för många utsatta samhällen – medan investerare i stället favoriserar begränsningsprojekt som förväntas ge snabbare ekonomisk avkastning.
Inför COP30 uppmanar Oxfam och CARE bland annat att rika länder ska tillhandahålla hela de utlovade 600 miljarderna dollar för perioden 2020–2025, öka andelen bidrag i stället för lån, tredubbla anpassningsfinansieringen senast 2030, säkra fonder för förluster och skador samt mobilisera nya intäktskällor – bland annat genom att beskatta de ultrarika och övervinster hos fossilbränsleföretag.
John Norbo, senior klimatrådgivare på CARE Danmark, fördömer utvecklingen:
– Rika länder misslyckas med klimatfinansiering och de har inget som helst som liknar en plan för att leva upp till sina åtaganden att öka stödet. Faktum är att många rika länder skär ner på biståndet, vilket gör att de fattigaste får betala priset, ibland med sina liv, säger han:
– COP30 måste skipa rättvisa, inte ytterligare en omgång tomma löften.
Sammanfattning av Climate Finance Shadow Report 2025
Rapporten granskar utvecklingen av klimatfinansiering inom ramen för Parisavtalet och visar att rika länder fortfarande misslyckas med att leva upp till sina löften om ekonomiskt stöd till utvecklingsländer som drabbas hårdast av klimatkrisen.
Centrala slutsatser
- Otillräcklig finansiering: Trots att industriländerna rapporterar att de uppnått målet på 100 miljarder dollar per år i klimatfinansiering, visar Oxfams beräkningar att det faktiska stödet 2022 endast uppgick till mellan 28 och 35 miljarder dollar.
- Lån dominerar: Två tredjedelar av det offentliga klimatstödet 2021–2022 bestod av lån, ofta på icke-förmånliga villkor, vilket förvärrar skuldbördan i utvecklingsländer. Länder som Frankrike, Japan, Italien, Spanien och Tyskland är bland dem som mest förlitar sig på lån.
- Otillräckligt stöd till klimatanpassning: Endast omkring en tredjedel av klimatfinansieringen går till anpassning. Det är osäkert om löftet om att fördubbla anpassningsstödet till 2025 kommer att uppfyllas, särskilt eftersom biståndsbudgeten (ODA) minskar.
- Orättvisor mot de mest sårbara: Hälften av klimatfinansieringen till de minst utvecklade länderna (LDCs) och små östater (SIDS) ges som lån, trots att dessa länder knappt bidragit till klimatkrisen.
- Brist på stöd för ”loss and damage”: Mindre än en procent av klimatfinansieringen 2022 gick till att ersätta klimatrelaterade skador och förluster. Den nyinrättade fonden för detta, Fund for Responding to Loss and Damage (FRLD), har endast fått 800 miljoner dollar i löften – långt under behovet på hundratals miljarder årligen.
- Falsk bokföring: Länder överdriver ofta klimatrelaterade insatser i sin rapportering. Enligt Oxfam är det verkliga ekonomiska åtagandet mindre än en tredjedel av de officiella siffrorna.
- Klimatfinansiering ersätter bistånd: Cirka en fjärdedel av allt utvecklingsbistånd (ODA) klassas nu som klimatrelaterat, vilket innebär att pengar tas från fattigdomsbekämpning och social utveckling snarare än att utgöra nytt och tillkommande stöd.
- Jämställdhet och lokal delaktighet förbises: Endast tre procent av den bilaterala klimatfinansieringen 2022 hade jämställdhet som huvudmål, och lokalt ledda initiativ får mycket begränsat stöd.
Rekommendationer
Rapporten uppmanar de rika länderna att:
- Kraftigt öka klimatfinansieringen till minst 300 miljarder dollar per år till 2030 och 1,3 biljoner till 2035.
- Sluta använda lån och icke-förmånliga krediter som klimatstöd och i stället prioritera bidrag (grants).
- Återställa och öka biståndsbudgetarna för att undvika att klimatfinansiering tränger undan utvecklingshjälp.
- Skapa nya finansieringskällor, exempelvis genom skatter på fossilbolag och förmögenheter.
- Särskilt öka finansieringen för klimatanpassning och ”loss and damage” samt säkerställa att stödet når lokala och jämställdhetsfrämjande projekt.
Rapporten beskriver ett djupt orättvist globalt system där de rikaste länderna, trots juridiska och moraliska åtaganden, fortfarande sviker sitt ansvar för klimatkrisen. Klimatfinansieringen är långt ifrån tillräcklig, ofta skuldsättande och sällan riktad till de mest utsatta. Oxfam och CARE uppmanar till ett radikalt skifte mot verkligt rättvis och behovsbaserad finansiering.
Climate Finance Shadow Report 2025