Väldigt höga halter av PFAS-kemikalier har hittats hos vilda djur i Sverige. Det visar en ny studie från SLU, som varnar för att PFAS kan orsaka leverskador hos bland annat skogssorkar.
De skyhöga halterna av PFAS hos skogssorkar och ugglor upptäcktes när forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) undersökte prover från Frösön i Jämtland. Föroreningarna i de olika områdena på Frösön är sammankopplade med Försvarsmaktens brandövningsverksamhet.
– Skogssork är Europas vanligaste däggdjur och har en viktig roll i ekosystemen. De utgör basföda för många stora rovdjur exempelvis rödräv, pärluggla och mårddjur. Vår studie bekräftar våra farhågor om effekten av de höga PFAS-halterna för sorkarnas och ekosystemens hälsa både här och nu men också på längre sikt, säger Frauke Ecke universitetslektor vid SLU och professor vid Helsingfors universitet, i ett pressmeddelande.
Många fall av sorkfeber
Forskarna menar att halterna av PFAS som har hittats i de undersökta sorkarna kan orsaka leverskador, vilket minskar djurens skydd mot mot infektioner som exempelvis sorkfeberviruset.
– De observerade leverskadorna hos skogssork och den höga andelen sorkfeberinfekterade djur i det PFAS-förorenade landskapet på Frösön var påtagliga. I och med att skogssorkarna verkar ha högre infektionsrisk kan detta även påverka oss människor när vi kommer i kontakt med gnagarna. Vi behöver förstå bättre exakt hur PFAS påverkar sorkarna, andra djur och även människor i PFAS-belastade områden, säger Frauke Ecke.
Hur upptaget av PFAs ser ut varierar mellan olika arter och platser. SLU har undersökt PFAS-förekomsten i jord, blek taggsvamp, hallon, blåbär, lingon, skogssork, rådjur och älg. En misstänke är att de rovdjur som äter sork drabbas hårdare, även om fler studier behövs för att se sambanden.
En drabbad toppredator är pärlugglor.
– Eftersom pärlugglor är nomadiska och rör sig över stora områden bidrar de till att sprida PFAS ännu mer i landskapet, via sin avkomma, avföring och när de dör, säger Frauke Ecke.
En annan art som uppvisade höga halter var taggsvamp, som hade närmare tio gånger högre halter jämfört med bär, som i sin tur inte visade någon skillnad mot bär plockade från kontrollområden. De djur som människan jagar och konsumerar, som klövvilt, hade heller inte halter som överstiger Livsmedelsverkets gränsvärden.
Unik studie
Tidigare har enbart studier utförda i laboratorier visat på PFAS negativa hälsoeffekter hos däggdjur. Den nya studien, som är den första i sitt slag i Sverige, är också ett första steg i att förstå vad som händer i naturliga system, skriver SLU.
– PFAS innefattar en grupp industriellt framtagna kemikalier där i dagsläget över 4 700 ämnen ingår. Vi vet att dessa ämnen har en inverkan på levande ting och att de är långlivade, men det finns för lite kunskap i dagsläget om hur upptaget i den terrestra näringskedjan ser ut och där är den här studien ett unikt och viktigt bidrag, säger Lutz Ahrens, professor vid SLU.
Överallt på jorden
Fynden i studien ligger i linje med flera andra globala undersökningar om hur PFAS ökar i vilda djur. PFAS står för per- och polyfluoroalkylsubstanser och brukar kallas för ”forever chemicals”. PFAS, som tidigare var förknippad med förknippade med industriområden och platser som använts till exempelvis brandövning, hittas numera överallt på jorden.
Flera internationella studier visar på hur både äldre (PFOS, PFOA) och nyare PFAS-kemikalier bioackumuleras i marina näringskedjor. Detta innebär risker för djurens reproduktion, immunförsvar och hormonproduktion, rapporterar tidskriften Frontiers in environmental chemistry.
Arktiska arter är särskilt utsatta. Forskning publicerad 2023–2024 visar ihållande eller ökande nivåer av vissa PFAS i isbjörnar och arktiska havsfåglar trots regleringar och utfasningar av vissa kemikalier.
PFAS och andra kemikalier som påverkar vilda djur
PFAS är en förkortning av per- och polyfluorerade alkylsubstanser.
Används i brandskum, textilier, matförpackningar och non-stick-produkter.
PFAS är extremt långlivade i miljön och kallas därför för ”forever chemicals”.
Har hittats i fisk, fåglar, marina däggdjur och även i arktiska arter.
Påverkar immunförsvar, hormoner och reproduktion.
PCB står för polyklorerade bifenyler.
PCB förbjöds i många länder på 1970–80-talet men finns kvar i miljön.
PCB samlas i fettvävnad och når höga nivåer i toppredatorer som späckhuggare och isbjörn.
Kopplas till fertilitetsproblem, försvagat immunförsvar och neurologiska effekter.
DDT och andra bekämpningsmedel:
Användes brett som insektsgift men är numera förbjudna i stora delar av världen.
Orsakade tunnare äggskal hos rovfåglar, vilket ledde till beståndskollaps under 1900-talet.
Fortsätter att påverka vilda djur i länder där det fortfarande används, samt via gamla utsläpp.
Klorerade och bromerade flamskyddsmedel:
Används i textilier, elektronik och möbler.
Finns i vattenlevande djur, sälar och rovfåglar.
Misstänks påverka nervsystemet och hormonsystemet.
Bekämpningsmedelsrester (neonikotinoider, glyfosat m.fl.):
Påverkar särskilt insekter, men även fåglar och amfibier indirekt via minskat födotillgång.
Neonikotinoider har kopplats till massdöd av bin och andra pollinatörer.
LFT/AI