Enligt en ny rapport från Naturskyddsföreningen belastar notan för textilavfallet i Sverige i dag samhället – och inte klädbranschen – med miljardbelopp årligen. EU:s nya producentansvarsregler väntas bli avgörande för en förändring.
När EU:s nya producentansvarsregler för textilier nu ska införas i Sverige kräver föreningen att ansvar och kostnader flyttas – och att reglerna utformas så att slit-och-slängmodeller som fast fashion fasas ut.
Rapporten ”Notan för textilberget – hög tid för starkt producentansvar” slår fast att det är samhällsmedborgarna som i dag får stå för kostnaderna, trots att klädbranschen borde bära dem. Enligt Naturskyddsföreningens beräkningar skulle klädproducenterna behöva bidra med omkring 2,5 miljarder kronor per år – en summa som bygger på att avfallshanteringen kostar tio kronor per plagg och att genomsnittssvensken konsumerar 25 plagg per år. Föreningen har också beräknat att klimatpåverkan under plaggets hela livscykel innebär en extra skadekostnad på 16 kronor per plagg – en kostnad som i dag helt faller på samhället.
I rapporten betonas att när EU nyligen antog ett direktiv om producentansvar för textilier, är det avgörande hur Sverige väljer att utforma sina regler. Det måste enligt Naturskyddsföreningen bli ett system som motverkar linjära affärsmodeller, särskilt fast fashion och ultrafast fashion, och flyttar kostnaden till dem som producerar kläder.
– Det ska inte längre vara lönsamt att producera kläder med kort livslängd och av dålig kvalitet. Producenterna behöver betala för både avfallshanteringen och för de övriga miljökostnader som plaggen ger upphov till, säger Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen.
För att producentansvaret ska fungera kräver föreningen att avgifterna speglar plaggets verkliga kostnad – med täckning för insamling, sortering, materialåtervinning, energiåtervinning, förberedelse för återanvändning samt miljöpåverkan. Reglerna måste även uppmuntra innovation, förebygga avfall och innehålla kriterier som motverkar fast fashion och ultrafast fashion. Dessutom behöver mål för materialåtervinning införas.
Naturskyddsföreningen menar även att ytterligare styrmedel krävs för att prissätta klädbranschens miljöpåverkan. Endast klimatpåverkan har i rapporten uppskattats till cirka 7,7 miljarder kronor för textilimporten – en kostnad som i dag inte syns i plaggets pris. När kläder inte bär sina miljökostnader blir prissättningen konstlad och cirkulära affärsmodeller har svårt att konkurrera med billig massproduktion.
Tips för att stå emot köphetsen och skapa en hållbar garderob
INKÖPEN
- Är det något du verkligen behöver?
- Är det här ett planerat köp?
- Verkar det vara bra kvalitet? Ett plagg borde hålla att användas 270 gånger.
- Skulle du kunna använda plagget länge, och kommer det att fungera med andra plagg i din garderob under lång tid? Ett plagg borde kunna användas i 15 år.
- Måste du köpa plagget nytt eller kan du köpa begagnat/låna det i stället?
- Undvik att stros-shoppa, utan ett uttalat behov gå i butiker och skrolla på shoppingsajterna
- Säg nej till reklam och nyhetsbrev om mode på mejl och sms
- Avfölj ohållbara modeinfluerare på sociala medier
- Skapa betänketid. Låt dina påtänkta köp ligga i nätbutikens shoppingkorg några dygn så fundera på om du verkligen behöver det.
SKAPA EN HÅLLBAR GARDEROB
- Få överblick över din garderob. Rensa ut det som inte passar längre så är det lättare att hitta det du vill ha.
- Ta väl hand om dina kläder
- Återbruka/upcykla
- Byt kläder med andra
- Hyr eller abonnera kläder
- Köp färre och bättre kläder
Notan för textilberget – hög tid för starkt producentansvar
Bakgrund – textilens växande problem
Rapporten lyfter fram att klädindustrins linjära affärsmodell – där plagg tillverkas snabbt och billigt, används kort tid och sedan bränns eller kasseras – leder till enorma resursslöserier och miljöproblem. Endast en bråkdel av de kläder som samlas in återanvänds i sin ursprungliga form och mindre än en procent materialåtervinns till nya textilfibrer. Branschen bedöms därför vara 0,3 procent cirkulär.
Samtidigt slängs och sorteras varje år cirka 85 000 ton textilier i Sverige. Den nuvarande hanteringen finansieras av kommunernas avfallstaxa och ideella organisationer – inte av företagen som sätter produkterna på marknaden. Därmed saknas incitament för producenter att utveckla hållbara lösningar eller investera i återvinningsteknik.
Ekonomiska och miljömässiga kostnader
Rapporten beräknar att den genomsnittliga samhällskostnaden för ett plagg i Sverige är 26 kronor. Detta inkluderar:
16 kronor i klimatpåverkan (uträknat utifrån utsläpp av cirka 330 kg koldioxid per person och år kopplat till textilkonsumtion).
Drygt 10 kronor för avfallshantering, bland annat insamling, sortering och energiåtervinning.
Denna kostnad är en underskattning eftersom andra negativa effekter – exempelvis vattenförbrukning, kemikalieutsläpp och mikroplaster – inte har kunnat monetariseras.
Totalt uppskattas klimatkostnaden för svensk textilkonsumtion till 7,7 miljarder kronor per år.
EU och Sveriges arbete med producentansvar
EU-kommissionen lade 2023 fram ett förslag om ett harmoniserat producentansvar för textil (Extended Producer Responsibility, EPR). Efter förseningar är beslutet nu på plats (februari 2025). Sverige har dock inte infört något eget system, trots flera statliga utredningar (2016 och 2020). Detta har lett till att branschen förblivit nästan helt linjär och att investeringar i återvinning uteblivit.
Naturvårdsverket har i uppdrag att skynda på införandet, men rapporten betonar att det är avgörande att Sverige väljer en modell som inte bara legitimerar fortsatt överproduktion, utan verkligen styr mot minskad konsumtion och längre livslängd på plagg.
Lärdomar från andra länder
Rapporten går igenom exempel på hur olika EU-länder har infört producentansvar:
Frankrike (först i EU, 2008): Har utvecklat ett system där hållbara plagg kan få bonusar på upp till nästan 12 kronor per plagg, medan icke hållbara får högre avgifter. Cirka 60 procent av insamlade textilier går till återanvändning eller återvinning. Landet har också infört mål: till 2028 ska minst 60 procent av textilier som sätts på marknaden samlas in.
Nederländerna (2023): Har viktbaserade avgifter och avsätter 12 procent av avgifterna till innovation, exempelvis för sorterings- och återvinningsteknik. Målet är att 75 procent av textilierna ska återanvändas eller återvinnas till 2030, varav minst en tredjedel fiber-till-fiber.
Ungern (2023): Har ett viktbaserat avgiftssystem utan ekomodulering, motsvarande cirka 4,35 kronor per kilo.
Lettland (2024): Ger producenter valmöjlighet mellan statlig skatt eller medlemskap i producentansvarsorganisation. Avgifterna används bland annat till innovation och systemuppbyggnad.
Förslag för Sverige
Rapporten föreslår att Sverige inför ett starkt producentansvar med följande nyckelkomponenter:
Avgifter som speglar verkliga livscykelkostnader – insamling, sortering, återvinning, återanvändning och klimatpåverkan.
Stark differentiering (bonus–malus-system) – för att ge tydliga incitament till hållbar design och lång livslängd.
Fokus på avfallsförebyggande – bonusar för plagg som är reparerbara och håller längre, inte enbart för återvinning.
Öronmärkning för teknikutveckling – en del av avgifterna ska gå till att utveckla ny teknik för fiber-till-fiber-återvinning.
Kriterier mot fast fashion – till exempel begränsningar av antal kollektioner per år och mängden nyproducerade plagg.
Bindande mål för återvinning – inspirerat av Nederländerna: minst 75 procent återvinning/återanvändning till 2030.
Ytterligare styrmedel krävs
Producentansvar räcker inte för att ställa om branschen. Rapporten förespråkar:
Skatt på textil, särskilt på importerad nyproduktion, för att internalisera miljökostnaderna.
Ekodesignkrav som tvingar producenter att använda återvunnet material och göra plagg mer hållbara.
Produktpass och transparens för att stärka konsumenternas möjlighet att göra hållbara val.
Stöd för cirkulära affärsmodeller som second hand, reparation och uthyrning.
Slutsats
Rapporten slår fast att producentansvar är en avgörande byggsten för en cirkulär textilsektor, men att systemet måste utformas rätt för att inte bli en symbolisk avgift som ger producenterna legitimitet att fortsätta förorena. Kostnaderna för textiliernas miljöpåverkan ska flyttas från skattebetalare och ideella aktörer till de företag som sätter produkterna på marknaden. På så sätt kan omställningen till en cirkulär ekonomi drivas fram, där resurser tas tillvara, konsumtionen minskar och fast fashion-modellen ersätts av långsiktigt hållbara lösningar.