Mark- och miljödomstolarna respekterar inte den så kallade Girjasdomen när de gäller tillstånd till vindkraft i Sápmi. Den slutsatsen drar juristen Ewelina Edenbrink efter att ha analyserat samtliga rättsfall om vindkraft på land i Sápmi under de senaste sex åren.
Den 23 januari 2020 slog Högsta domstolen fast att Girjas sameby på grund av urminnes hävd har ensamrätt att upplåta jakt och fiske i sitt område. I domen står även att Sverige är bundet att följa vissa delar ILO-konventionen 169 om ursprungsfolk, trots att vi inte har ratificerat den. Vidare menade man att samisk kultur och sedvana är rättigheter som ska skyddas vid tolkning av nationell rätt. Men trots detta fortsätter mark- och miljödomstolarna att ge tillstånd till vindkraft på samiskt område, som om Girjasdomen inte existerade, menar Ewelina Edenbrink, jurist och styrelseledamot för Amnesty Sápmi.
”Min granskning visar på glappet mellan vad som gäller och hur det faktiskt tillämpas. Det rättsliga skydd som samer som urfolk har, får inget genomslag i domar om exploatering”, skriver hon i ett inlägg på Amnesty Sápmis hemsida.
Totalt har hon gått igenom fjorton domar i tio olika vindkraftsanläggningar. Sex av domarna slutade med att domstolen beviljade tillstånd att bygga vindkraft: Finnåberget i Ragunda och Sollefteå kommuner, Vaberget i Sollefteå kommun, Stormyrberget i Örnsköldsvik, Klöverberget i Skellefteå, Sandselehöjderna i Sorsele kommun och Hällberget i Överkalix kommun.
I samtliga ärenden har den berörda samebyn och Sametinget yrkat på att man ska följa ILO-konventionen 169, men det är bara i tre av domarna som domstolen överhuvudtaget hänvisar till internationell rätt, konstaterar Ewelina Edenbrink. I de andra fallen hänvisar man i regel till en paragraf i Miljöbalken som slår fast att områden som har betydelse för rennäringen ska skyddas om näringens bedrivande påtagligt försvåras.
”Mark- och miljödomstolarna måste lyfta blicken från miljöbalken och tillämpa internationell folkrätt. Politiken måste ta ansvar för det vakuum som uppstått. Det handlar om rättsstatens principer. Där behöver Sverige skärpa till sig – för vi vill väl vara bäst i klassen när det gäller juridik och rättsstatens principer?” avslutar Ewelina Edenbrink.