Katitzi, Dom kallar oss mods, Offentlighetsprincipen och Ikea Älmhult. Det är några av de hundra verk och referenspunkter som ingår i den svenska kulturkanonen som överlämnades till kulturminister Parisa Liljestrand på tisdagen.
Under de senaste åren har arbetet med att ta fram en svensk kulturkanon varit starkt omdiskuterat. Kritiker har bland annat menat att det är ett nationalistiskt projekt och ett steg mot ett mer auktoritärt statsskick. Detta var något som också kommenterades av Parisa Liljestrand under pressträffen då hon tog emot slutbetänkande från utredaren Lars Trägårdh.
”Knäpp debatt”
Liljestrand menade att det har varit en stundtals knäpp debatt när man har pratat om kanonprojektet som ett sätt att strypa det fria ordet.
– Inget kunde vara mer fel. Målet har varit att tillgängliggöra svensk kultur för fler, sa hon.
Arbetet med att ta fram en kanon har utgått från en princip som Parisa Liljestrand kallade för ”dubbelt armlängds avstånd”. En kommitté, med Lars Trägårdh som ordförande, har tagit fram kriterier och därefter har två olika expertgrupper arbetat med att utse själva verken. Den ena expertgruppen har utsett olika samhällsfenomen inom områden som religion, lag och rätt och ekonomi medan den andra expertgruppen tagit fram verk inom kulturområden som litteratur, bild och form och musik.
10 000 bidrag till folkets kanon
Kriterierna för att verk ska kunna komma med i kulturkanonen har bland annat varit att de ska vara minst femtio år gamla och att de ska ha en fortsatt relevans i dag. Man har också skapat en webbplats där folket har fått lägga fram sina egna förslag till kulturkanon. Totalt har över 10 000 bidrag kommit in.
– Jag tror det ligger i människans natur att älska listor. Men vi har varit måna om att inte låsa fast oss i listbegreppet, sa Lars Trägårdh.
Istället menade han att de har inspirerats av den nederländska kulturkanon där verken som ingår beskrivs som ett fönster som ska kunna öppna upp för annan kultur.
– Det handlar om verk som format Sverige i dag och som kommer fortsätta forma Sverige i framtiden, sa Lars Trägårdh.
”Ingen best of-lista”
Med på pressträffen var även nationalekonomen Daniel Waldenström och konstvetaren Karin Sidén som har lett arbetet i de två olika expertgrupperna.
Karin Sidén markerade också att det inte handlar om någon ”best of-lista” utan att man ska se verken som ett antal referenspunkter som ska kunna öppna upp för annan kultur.
– Vi har också velat markera att svensk kultur varit diversifierad bortom en huvudfåra, sa hon och nämnde två verk: boken Katitzi av Katarina Taikon och Muittalus sámid birra: En bok om lapparnas liv av Johan Thuri som exempel på att även romsk och samisk kultur finns inkluderat i kulturkanonen.
Listan över de hundra verk och referenspunkter som ingår i kulturkanonen är annars högst spretig. Här ingår allt ifrån Ikea till pappaledigheten till ”Calle Schewens vals” av Evert Taube.
Vad kulturkanonen nu ska komma att användas till är än så länge till stora delar oklart. Klart är dock att det ska läggas upp en tillfällig webbplats för förmedling av kunskap om kanon, att länsmuseer och andra kulturinstitutioner ska kunna ta del av stimulansbidrag för regionala och lokala kulturprojekt samt att det ska ges ut en folkutgåva av kanon i bokform.
