Forskare vid Chalmers har upptäckt oväntat kraftiga metanutsläpp från Siljansringen i Dalarna. Nu vill de undersöka om de här utsläppen är unika för det här området eller om de även kan förekomma i andra sjöar i världen.
Siljansringen består av flera sjöar varav Siljan är den största, men här ingår även Orsasjön, Skattungen och Oresjön. Sjöarna är rester från en krater som bildades för 370 miljoner år sedan när en kraftig meteorit träffade jorden.
Under två perioder under 2023 och 2024 har forskarna mätt utsläppen i sjöarna – och resultatet förbluffade dem.
– De naturliga metanutsläppen från Siljansringen verkar vara betydligt mer omfattande än vad som tidigare varit känt. På vissa platser mätte vi utsläpp som var upp emot 300 gånger högre än vad som normalt brukar förekomma i sjöar, säger Johan Mellqvist, professor i optisk fjärranalys vid Chalmers, i ett pressmeddelande.
Kan förekomma på fler platser
Han påpekar att utsläppen – som är på 85 ton koldioxidekvivalenter per år – har en liten påverkan på den totala koldioxidbudgeten. Men samtidigt vet de inte om lika kraftiga utsläpp kan förekomma på andra ställen, eller om de ökar över tid.
– Om ytterligare studier visar att omfattningen av utsläppen är ännu större kan det vara motiverat att försöka minska dem, säger han.
Två teorier
Anledningen till de höga utsläppen är än så länge okänd, men forskarna har två teorier.
Den första är att när meteoriten slog ner för miljontals år sedan så drog den med sig organiskt material djupt i marken som fortfarande bildar läckande metangas.
Den andra teorin är det finns fickor av sediment i sjöbotten som läcker ut metanet.
– Om det är djupgas från underjorden är detta unikt för Siljansringen och den krater som bildades vid meteoritnedslaget. Men om det handlar om mer ytliga metanfickor kan den här typen av utsläpp finnas på fler ställen, säger Johan Mellqvist.
Anledningen till att man började mäta utsläppen var arr lokalbefolkningen länge har vittnat om ihållande vinterisvakar som uppstår på samma ställen år efter år. Nu tror forskarna att det är metanutsläppen som är orsaken till dessa så kallade hotspots.
Nästa steg blir att fortsätta kartlägga Siljan och de närliggande sjöarna, men på ett betydligt större djup än hittills.
– Vi behöver förstå hur många hotspots området har och identifiera källan till utsläppen, och vi vill även utforska möjliga strategier för att begränsa utsläppen. Resultaten kan få bäring på betydligt fler sjösystem än i Siljansområdet, och få konsekvenser för hur naturgasläckage bedöms i geologiska formationer över hela världen, avslutar Johan Mellqvist.
Mer om forskningen
Studien har resulterat i rapporten Measurement of Methane Leakages from Lakes in the Siljan Ring. Författare är Johan Mellqvist och Vladimir Conde vid Chalmers tekniska högskola.
I studien kartlades aktiva utsläppsplatser vid Siljan, Orsasjön, Fudalsviken och Vikarbyn under två tillfällen 2023 och 2024, med sju månaders mellanrum. Forskarna identifierade fem distinkta, lokaliserade hotspots för metanläckage, främst på grunt vatten (2–5 meter djupt), som bildade gasplymer i luften, så kallad ebullition. De totala årliga metanutsläppen från dessa hotspots uppskattades till cirka 3,5 ton per år (motsvarande 85 ton koldioxidekvivalenter med ytterligare diffusa utsläpp som bidrog med 50 kg/år. Källornas ursprung är fortfarande oklart.
Chalmers.