När Omställningskonferensen nyligen gick av stapeln i Uppsala fanns filosofen Jonna Bornemark på plats. Temat för konferensen var ”Det goda livet” som bland annat lyfte att omställningen inte bara innebär uppoffringar av sådant vi gör eller har i dag. Det finns också mycket som ett omställt samhälle skulle kunna tillföra som lycka, glädje och meningsfullhet. Att Omställningsrörelsen lyfter även detta är viktigt menar Jonna Bornemark:
– Generellt så är det för mycket nej och för lite ja inom klimatrörelserna. Och jag förstår fokuset på nej för det är så uppenbart att vi gör en massa saker vi inte borde göra. Men om vi bara säger nej till allt så blir det ju ingen framtid. Så vi måste säga ja också. Och det är på många sätt mycket svårare. För vad är bra ja:n? De kan inte bara vara av teknisk natur, som elbilar. Och inte heller bara sex timmars arbetsdag, som också är någon sorts teknisk lösning. Vi måste också fråga oss, vad lever vi för? Vad är det goda i livet?, säger hon i en lång intervju med Valdemar Möller i veckans nummer.
Men för att vårt hållbara framtida samhälle ska bli en plats för glädje och meningsfullhet – för alla – krävs också en uppgörelse med orättvisor såväl inom som mellan länder. Därför är det alarmerande att mycket av den undervisning i hållbarhet som har undersökts i en ny bok faktiskt reproducerar orättvisor snarare än ifrågasätter dem.
– Utbildning för hållbar utveckling beskrivs ofta som något som förenar mänskligheten i en gemensam strävan mot en rättvis och hållbar värld. Men hur låter detta sig göras i en värld som är extremt ojämlik? Vår forskning visar att utbildningen i praktiken ofta anpassas till och normaliserar dessa ojämlikheter, istället för att utmana dem, säger Beniamin Knutsson som är docent vid Göteborgs universitet och en av forskarna bakom boken Education for Sustainable Development in an Unequal World: Biopolitics, Differentitation and Affirmative Alternatives.
Det går naturligtvis att göra omställningen, och undervisningen om hållbarhet, rättvis. Det menar också Naturskyddsföreningen som i veckan släppte rapporten Rättvis klimatomställning i praktiken som innehåller 27 förslag på politiska åtgärder, uppdelat i två paket, transport- respektive energieffektivitet.
– Det finns ett stort stöd hos befolkningen för miljö- och klimatåtgärder, men klimatomställningen har hittills inte alltid genomförts med tillräcklig hänsyn till rättvisa. Därtill har regeringens nedmontering av klimatpolitiken ökat orättvisorna, som exempel har höginkomsttagare i storstäderna gynnats mest av den sänkta reduktionsplikten, medan låginkomsttagare utan bil gått miste om satsningar på kollektivtrafik när stadsmiljöavtalen avvecklats. Politiken behöver leda till snabba och effektiva klimateffekter och samtidigt vara rättvis, säger Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.
I veckans ledare skriver Valdemar Möller om det bakvända i att Sverige kan komma att betala andra länder för att minska våra utsläpp genom handel med utsläppsrätter, och han slår fast att vi måste ta ansvar för våra egna utsläpp. I veckans krönika skriver Camilla Björkbom om att regeringen vill se en ””robust inhemsk livsmedelsproduktion” med ökad djurproduktion, något hon menar är allt annat än robust.
Detta och mycket mer i veckans nummer – trevlig läsning!
Bella Frank, tf chefredaktör
Landets Fria Tidning får inte det nya presstödet utan endast övergångsstöd. I år innebär det 500 000 kr mindre i stöd än förra året och sedan minskar det varje år för att efter fem år vara nere på noll kronor i stöd. Vi har sedan tidigare inrättat Omställningsstödet för att fortsätta bevaka vår tids avgörande frågor som du kan bidra till här. Du kan också stödja oss genom att – om du inte redan gör det – gå in och läsa artiklarna på vår hemsida.