Ju fler sjöfåglar som äter samma sorts fisk desto större konkurrens om födan. Så hur fungerar det med stora kolonier av sjöfåglar på begränsade och isolerade öar? En ny matematisk modell, som forskaren Claus Rüffler vid Uppsala universitet har varit med och tagit fram, visar att de olika fågelarterna fångar fisken från olika områden. 

– Vår modell visar att samexistens sker naturligt när arter skiljer sig åt i sin förmåga att fånga fisk och att effektivt flyga långa sträckor till det område där de fångar fisk, säger Claus Rüffler, docent i djurekologi vid Uppsala universitet.

Olika egenskaper styr

Den matematiska modellen hjälper till att förklara samexistensen av olika arter som äter samma föda trots ofta mycket omfattande kolonier av sjöfåglar –  flera hundra tusen fåglar är inte ovanligt. Forskare vid Uppsala universitet har tillsammans med forskare på Lausannes universitet utvecklat modellen för att kunna studera sjöfåglarnas beslut om var de ska fånga fisk. Detta då det beslutet i sin tur påverkar hur fiskpopulationen fördelas kring fågelkolonierna vilket i sin tur påverkar hur stora dessa blir. 

En grundläggande ekologisk teori är att om födan är begränsad så kan två arter som båda lever av den inte samexistera – man har trott att den art som är bättre på att fånga födan skulle leda till att den andra arten inte kan överleva på samma plats. Men så är alltså inte fallet med sjöfåglarna. Förklaringen är att olika sjöfåglar beroende på just sina egenskaper väljer att fånga sin mat från olika platser: 

– För alla arter skulle det vara mest fördelaktigt att fiska nära ön eftersom det skulle kosta dem minst energi. Men fågelarter skiljer sig åt i egenskaper som vinglängd och hur djupt de kan dyka. Vår modell visar att olika arter, som alla maximerar sitt energiintag, automatiskt använder olika avstånd från kolonin, säger Claus Rüffler, och förklarar att det enligt den nya matematiska modellen ser ut att handla om att sjöfåglar delar upp vattnet i olika zoner, där varje art bara fångar föda i sin egen zon.

Djupare förståelse för naturen 

Claus Rüffler menar att resultatet sannolikt också gäller andra arter och ekosystem, och anser att den nya kunskapen kan bidra till att förbättra strategier för att rädda hotad natur.

– Vår modell handlar i grund och botten om samexistens och biologisk mångfald. Att förstå detta är viktigt i sig – vi människor har en önskan om att förstå hur naturen fungerar. Men en sådan förståelse är också avgörande för alla naturvårdsstrategier för ett hotat ekosystem. Vi tror också att våra resultat bidrar till ekologin mer generellt eftersom den mekanism för samexistens som upptäckts i vår modell sannolikt gäller för andra system än sjöfåglar, säger Claus Rüffler.