Torsk i Östersjön växer dåligt, dör tidigt och har som art svårt att återhämta sig trots fiskestopp. Enligt forskare som deltar i projektet Baltic CAT vid Stockholms universitet kan syrefattigt vatten, övergödning och klimatförändringar vara förklaringar.
2019 förbjöds fisket av torsk i Östersjön då beståndet hade sjunkit kraftigt ända sedan i början av 2000-talet. Hoppet var då att torsken i Östersjön skulle återhämta sig, men har inte varit fallet. Enligt forskarna som ingår i Baltic CAT som har undersökt varför torsken fortfarande mår dåligt finns det flera faktorer som samverkar. Det handlar om syrefattiga vattenskikt, övergödning och klimatförändringar som gemensamt skapar kumulativa effekter som inte bara drabbar torskbeståndet utan hela Östersjöns ekosystem.
Utöver att beståndet är litet är också de individuella torskarna små och magra, de blir könsmogna tidigare nu än förr – för hundra år sedan var medianstorleken på torskarna när de blev könsmogna 60 centimeter, i dag är de 20 centimeter. De verkar också dö tidigare.
Hela ekosystemets tillstånd spelar roll
Däremot verkar inte brist på föda vara en viktig förklaring till varför torsken inte återhämtat sig bättre trots fem års fiskestopp. Forskarna betonar att det är avgörande att titta på hela ekosystemets tillstånd för att undvika att fiskebestånd drabbas i framtiden.
–Projektet är en viktig pusselbit för att vi kunna förstå födoväven och växelverkan emellan arter och mellan arter och dess miljö bättre för att kunna sätta in rätt åtgärder på rätt plats, säger Norbert Häubner, utredare på Havs- och vattenmyndigheten.
Eftersom torsken är en av de större rovfiskarna i Östersjön påverkar ett mindre torskbestånd hela näringskedjan. Färre torskar som äter skarpsill innebär mer skarpsill, som i sin tur äter mer djurplankton. Färre djurplankton äter därefter mindre växtplankton vilket riskerar att leda till algblomning. Det leder till att miljön i Östersjön blir sämre vilket drabbar torsken ytterligare.
Större marginal nödvändig
För att få en bättre bild över vilka åtgärder som krävs för att återställa Östersjöns ekosystem har forskarna i Baltic CAT utvecklat en näringsvävsmodell för Östersjön. Men de varnar också för att förändringarna i Östersjöns näringsvävar gör det svårt att förutsäga vad olika åtgärder kan uppnå.
– Det här betyder att det är oerhört viktigt att vi tar till en större försiktighetsmarginal när vi beslutar om hur mycket det ska vara tillåtet att fiska, säger projektledaren Sofia Wikström. Det är också viktigt att vi fortsätter att följa förändringar i Östersjöns miljö genom en långsiktig miljöövervakning och att vi anpassar vårt nyttjande av havet när förutsättningarna ändras, säger Sofia Wikström, projektledare för forskningsprojektet.
