Den som sköter betesmarker, slåtterängar, skogs­bete, mosaik­betesmarker och gräsfattiga marker kan få ersättning för arbetet genom den så kallade miljöersättningen. Detta eftersom det krävs åtgärder som bete eller slåtter för att bevara viktiga natur- och kulturvärden i dessa marker. Nu har länsstyrelserna i landet inventerat markerna i ängs- och betesmarksinventeringen som samordnas av Jordbruksverket. 

– Vi har analyserat om de värdefulla markerna sköts med miljöersättning och samtidigt tittat på hur markernas värden har förändrats över tid, säger Susanne Lindh på miljöanalysenheten på Jordbruksverket.

Mer mark sköts med miljöersättning 

Enligt länsstyrelsernas inventering finns det sammanlagt 300 000 hektar värdefull ängs- och betesmark i landet. 260 000 hektar av dessa har fått en komplett inventering där såväl värdefulla träd och signalarter som kulturlämningar och naturtyper har registrerats. Av dessa marker sköttes knappt 70 procent under 2020 med miljöersättning, en ökning med 8 000 hektar från 2018. 

– Ängs- och betesmarker behöver skötas för att värdena ska bevaras och förstärkas och det är därför bra att en hög andel av de värdefulla markerna har miljöersättning. Totalt i miljöersättningen finns mer än 400 000 hektar, säger Susanne Lindh.

Viktigt inventera kontinuerligt 

Genom att inventera vid flera tillfällen går det att följa om markens värden förändras över tid eller ej. Betesmarker och slåtterängar som har inventerats vid två tillfällen med intervall mellan tio och tjugo år har i huvudsak varit bevarade även vid andra tillfället. Om marker lämnas utan skötsel växer de igen, och markens värden försämras. Å andra sidan finns det marker som har restaurerats vars värden återställts. 

– Det är viktigt att vi fortsätter inventera och ominventera ängs- och betesmarker så att vi kan följa värdena även framöver. Alla data samlas i en databas som heter TUVA och den kan alla använda och söka i, säger Susanne Lindh.