Måndag den 23 september är det premiär för årets hummerfiske. I samband med det riskerar flera tusen hummertinor att bli kvar i havet längs västkusten och orsaka så kallat spökfiske där hummer och fisk dör i onödan år efter år.
Omkring 3 900 hummertinor beräknas årligen bli kvar i havet på västkusten enligt uppskattningar av IVL Svenska miljöinstitutet. När så sker dör hummer som fångats i onödan, och det lockar dessutom till sig fiskar och kräftdjur som senare också kommer att gå samma öde till mötes. Ett förlorat fiskeredskap kan därmed orsaka skada och lidande för djur i åratal efter att de har tappats.
– Förlorade fiskeredskap bedöms vara det skräp som orsakar mest skada på det marina djurlivet eftersom de fortsätter att fånga fisk och kräftdjur långt efter att de har gått förlorade. Dessutom är redskapen ofta gjorda av plast och om de förloras bidrar de till ytterligare plast i våra sjöar och hav, säger Johanna Ragnartz, vd på Håll Sverige rent.
Spökgarn fångade fisk efter 18 månader
Även många andra fiskeredskap riskerar att orsaka skada efter att de har förlorats. Enligt havsfiskelaboratoriet i Lysekil som har undersökt effekterna av så kallat spökgarn kan dessa fortsätta fånga fisk långt efter att de har förlorats. I ett försök fiskade spökgarn fortfarande med 40 procents effektivitet efter 18 månader. Förlorade fiskeredskap utgör marint skräp och skadar vattenmiljön på flera sätt, bland annat genom föroreningar av makro- och mikroplaster, liksom skadliga kemikalier.
Sedan 2023 har nya regler införts för att minska risken med att djur fångas i onödan och dör i förlorade tinor. Alla hummertinor ska nu ha hål i den nedre kanten som hummer, andra kräftdjur och fiskar ska kunna fly ut genom. En bomullstråd håller i några månader hålet stängt, men när tråden ruttnar ska djur efter detta inte längre kunna hållas i fångna i tinor som aldrig halas upp. Den som hittar övergivna fiskeredskap eller som tappar redskap kan rapportera in detta till Havs- och vattenmyndighetens sida Ghostguard.
Så kan risken för spökfiske minskas
Under hummersäsongen deltar ett stort antal fritidsfiskare och dessa använder omkring 85 procent av redskapen för hummerfiske. Håll Sverige rent har tre tips för att minska riskerna för spökfiske.
- Kontrollera att utrustningen håller och inte har för stort slitage. Byt ut det som behövs.
- Lägg inte ut tinor för nära farleder då båtpropellrar då riskerar att slita av linorna, och kontrollera att tinorna faktiskt når botten.
- Släng alla sopor du stöter på under fisketuren i en medtagen skräppåse, och släng även allt eget skräp där och ta med dig.
Hummerfiskare uppmanas också att rapportera in fångster av amerikansk hummer då den bedöms vara en främmande art som hotar den biologiska mångfalden.
Spökfiske
Spöknät eller spökgarn, är fiskenät som förlorats i vattnet. Även redskap som burar, tinor och ryssjor kan tappas bort och orsaka spökfiske. Förlorade fiskeredskap av olika slag finns på alla djup, från strandnära till långt nere i havet.
Osäkerhet om hur botten ser ut försvårar arbetet med att bärga förlorade redskap. Krokar, undervattenskameror och även dykare används i arbetet. Omkring en fjärdedel av allt marint skräp uppskattas utgöras av förlorade fiskeredskap
Hummersäsongen startar första måndagen efter den 20 september varje år. Bara hummertina får används vid hummerfiske, hummer i andra redskap ska släppas tillbaka ut i havet.
Varje hummertina måste ha två runda flyktöppningar som är minst 60 millimeter stora i diameter placerade i den nedre kanten av varje rums yttervägg.
Fritidsfiskare får fiska fram till och med den 30 november, yrkesfiskare till och med den 31 december. En fritidsfiskare får högst använda sex hummertinor samtidigt, fiskare med licens får högst använda 40 hummertinor.
Den som hittar övergivna fiskeredskap eller som tappar redskap kan rapportera in detta till Havs- och vattenmyndighetens sida Ghostguard
Alla hummerfiskare uppmanas också att rapportera in fångster av amerikansk hummer och sjuk hummer. Amerikansk hummer bedöms vara en främmande art som hotar den biologiska mångfalden.
Källa: Havs- och vattenmyndigheten
