Skogar som drabbas av skogsbränder fortsätter att avge koldioxid även långt efter att branden har släckts. Det visar en ny studie från Lunds universitet som har tittat på skogsbranden i närheten av Ljusdal 2018. Flera år efter branden fortsatte koldioxid att avges från platsen – i större omfattning än vad som skedde under själva branden.
I juli 2018 slog blixten ner på flera ställen i Ljusdals kommun, vilket orsakade en skogsbrand som skulle pågå i tre veckor innan släckningsarbetet kunde avslutas. Sammanlagt brann det på fem ställen samtidigt i Hälsingland, på en yta av sammanlagt 9 500 hektar skog. Räddningstjänster från flera kommuner i närheten liksom myndigheter och privatpersoner jobbade intensivt med släckningsarbetet som också krävde insatser från andra delar av Sverige och EU.
En ny studie från Lunds universitet visar att långt efter att släckningsarbetet kunde avslutas har den brända skogen och marken fortsatt att avge koldioxid. Det är professor Natascha Kljun och postdoktor Julia Kelly, verksamma vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap, som står bakom studien som har undersökt skogsbranden i närheten av Ljusdal 2018. Deras mätningar visar att utsläppen av koldioxid som har fortsatt från marken i efterhand är mer omfattande än de som orsakades av själva branden.
Dubbelt så stora utsläpp efter branden
Natascha Kljun och Julia Kelly pekar på att klimatförändringarna tros leda till att skogsbränder blir både vanligare och värre även i de nordliga skogarna, från Nordamerika till Sibirien, Norden inkluderat. De nordliga skogarna, eller de boreala skogarna som de också kallas, är en av världens största kolsänkor. De beräknas ha tagit upp omkring en biljon ton koldioxid från atmosfären. Men just på grund av dessa skogar är så stora kolsänkor kan skogsbränder i dem också innebära större utsläpp av koldioxid till atmosfären än på andra ställen.
I studien har forskarna gjort mätningar från vissa av de värst drabbade områden. På en plats där man efter skogsbranden har avverkat träd som skadats, så kallad räddningsavverkning, och på en plats med döda unga träd uppmätte de att 650 gram kol från varje kvadratmeter som hade bränts ”under de första fyra åren efter branden”, skriver forskarna. De fortsätter: ”Detta mer än dubblerar de totala utsläppen från branden. I jämförelse skulle en liknande icke bränd skog ta bort 1 200 gram kol från luften per kvadratmeter under samma tid.”
Räddningsavverkning kan fördröja återhämtning
Forskarna beräknar att det skulle ta 40 år för att ny skog ska kunna ta upp mängden koldioxid som släppes ut i luften på grund av 2018 års brand. Enligt Natascha Kljun och Julia Kelly har många studier gjort på skogar i Nordamerika, men den kunskap som dessa har skapat fungerar inte att rakt upp och ner appliceras på de europeiska nordliga skogarna. Det beror bland annat på att skogar i Norden brukar markberedas på ett annat och ett mer intensivt sätt på grund av det kommersiella skogsbruket här. Det, och att trädarterna varierar, gör att skogsbränder påverkar skogen på ett annat sätt här jämfört med i Nordamerika. Skogsbränder här brinner på en jämförelsevis lägre nivå än i Nordamerika.
En annan upptäckt i den nya studien är att efterbehandlingen av en bränd skog i form av räddningsavverkning eller att ploga marken innan träd återplanteras kan fördröja tiden det tar för vegetationen att återhämta sig. Denna typ av efterbehandling är vanlig i Sverige. Det kan därför ta längre tid innan den nya skogen på nytt blir en kolsänka. Forskarnas resultat ifrågasätter därför effektiviteten i att utföra räddningsavverkning på skadade träd. Forskarna menar att det är viktigt att modeller över hur mycket koldioxidutsläpp som orsakas av skogsbränder också måste ta hänsyn till de utsläpp som sker i efterhand, efter att branden har släckts.
