– Vi är nog många som har sett igelkottar i vår barndom. Våra barn däremot har mycket sällan stött på den taggiga maskälskaren, som numera är nära hotad och rödlistad i Sverige, vilket betyder att det finns en ökad risk för att den ska dö ut. För att förstå varför den minskar i antal, bjuder vi in till medborgarforskning. Det gör vi med en vecka igelkottsräkning i hela landet. Alla är välkomna att vara med, säger Gustaf Lind generalsekreterare på WWF.   

Syftet med igelkottsveckan är att samla in information som ska skickas vidare till Artdatabanken på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Med hjälp av statistik på nationell nivå kan forskningen försöka förstå varför igelkotten minskar i antal. Fler igelkottar har börjat söka sig till trädgårdar eftersom igelkottens egna naturliga livsmiljö under många år har minskat. Den som vill hjälpa igelkotten att finna sig till rätta i sin trädgård kan enkelt göra det:

– Med små medel kan vi öppna upp våra trädgårdar och ge igelkotten både mat och husrum. Lövhögar och lite skräp i hörnen gynnar skalbaggar och maskar, som är igelkottens mat. Och de är bra gömställen för igelkotten, som ju är ett nattaktivt djur, säger Jessica Ångström, art-och naturexpert på WWF som förklarar att igelkotten både är rädd och orädd på samma gång. När den rullar ihop sig med taggarna utåt är de skyddade och behöver därför inte fly.

Jessica Ångström uppmanar folk att rapportera in om de ser, eller inte ser, igelkottar under veckan. Hon säger att det också behövs så kallade igelkottväktare – människor som berättar om att igelkotten är hotad och att den behöver din hjälp.